Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvärdering av manlig omskärelse i Sverige.
Omskärelse av pojkar och män utan medicinsk grund har förekommit under mycket lång tid och förekommer i stort över hela världen. Ingreppet utförs av olika rituella, traditionella, religiösa och hygieniska skäl. I Sverige har den medicinska professionen bedömt att det inte finns några skäl att utföra omskärelse av män utan medicinsk grund. De omskärelser som utförs utan medicinsk grund i Sverige uppskattas till ca 2 000–3 000 per år. Av dessa utförs de flesta omskärelser av hälso- och sjukvårdspersonal, även de som inte utförs utifrån medicinska skäl. Övriga omskärelser utförs av särskilda personer inom framför allt den judiska församlingen, s.k. mohel.
Regeringen lade 2001 fram en proposition i syfte att reglera de omskärelser som utförs utan medicinsk indikation. Dessa omskärelser hade fram tills dess varit oreglerade och föga uppmärksammats, varken politiskt eller medicinskt. Propositionen innebar att båda föräldrarna måste ge informerat samtycke, att om barnet är tillräckligt gammalt ska barnets åsikt gälla, bestämmelser om vem som ska få utföra omskärelse, obligatorisk smärtlindring och tillgång till medicinsk personal samt att socialstyrelsen fick ansvar för riktlinjer och tillsyn.
Avvägningen vad gäller manlig omskärelse handlar om barnets rättigheter, dels rätten att få bestämma över sin kropp, dels rätten till sin religiösa och etniska tillhörighet. En rad viktiga remissinstanser, bl.a. RFSU och enskilda barnläkare, har motsatt sig en tillåtelse av manlig omskärelse. Bakgrunden har varit studier som visat på att borttagandet av förhuden inneburit fysiska och psykiska handikapp genom nedsatt känsel, ärrbildningar och smärta. Det har även noterats att ingreppet inte kan göras helt smärtfritt och att det inte är förenat med barnets bästa att utföra ett smärtfyllt ingrepp utan medicinsk indikation.
De som talat för en tillåtande hållning har argumenterat för den långa och betydelsefulla tradition, bland främst muslimer och judar, som manlig omskärelse innebär. Hälsoargument har också lyfts fram men dessa är enligt dagens medicinska rön osäkra.
Vänsterpartiet stod bakom den proposition om manlig omskärelse som regeringen lade fram 2001. Motivet var att det var ett steg i rätt riktning att garantera barnets bästa genom att som första steg reglera ett tidigare oreglerat område. Bedömningen var att det inte förelåg så allvarliga medicinska konsekvenser att det krävde ett omedelbart förbud. Däremot ansåg och anser Vänsterpartiet att debatten om barnets rätt och konflikten med ett ingrepp som utförs utan barnets möjlighet att själv välja måste fortgå och utvecklas. Det ska ske i syfte att skapa grund för förändrade ritualer som medger att barnet självt i mogen ålder kan välja att omskäras eller inte. Det är en inte ovanlig religiös utveckling att oåterkalleliga eller tveksamma ritualer och ingrepp ersätts över tid med symboliska handlingar.
Vänsterpartiet anser att det nu gått ett antal år sedan lagen infördes och att det nu är rimligt att följa upp utvecklingen ur detta perspektiv. Vi anser därför att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och utvärdera manlig omskärelse i Sverige utifrån ovanstående argument. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Ingrid Burman (v) |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
Kalle Larsson (v) |
|
Elina Linna (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |