Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättningsetablering för privata läkare och sjukgymnaster med offentlig finansiering enligt den nationella taxan.
Privatläkarkåren och privata sjukgymnaster utgör ett värdefullt komplement inom sjukvården och ökar såväl mångfald som valfrihet både för patienter och för sjukvårdspersonalen. Med gällande regler är det svårt att överlåta verksamhet med s.k. nationell taxa till annan läkare eller sjukgymnast.
Om inte huvudmannen godkänner övertagandet tvingas verksamheten fortsätta utan offentlig finansiering, vilket gör att patienterna måste erlägga en betydligt högre besöksavgift. Detta kommer många inte anse sig ha råd med. Dessa patienter måste då söka sig till annan verksamhet med offentlig finansiering. Med dagens sjukvårdsköer är detta inte acceptabelt.
Därför borde huvudregeln vara att etablerad mottagningsverksamhet med offentlig finansiering skall kunna överlåtas med bibehållen finansiering. För att kunna avslå en överlåtelse måste huvudmannen kunna visa att sjukvården försämras eller att köerna blir längre om mottagningsverksamheten överlåtes till annan läkare, oaktat denne läkares specialitet. Motsvarande måste också gälla för privata sjukgymnaster.
En överlåtelse av en ersättningsetablering stör rimligen inte huvudmannens planering för sjukvården. Dessa mottagningar finns ju redan i full verksamhet och måste redan nu vara inplanerade i huvudmannens åtagande vad gäller finansieringen. Sjukvården måste framöver planeras ur ett patientperspektiv och landstingsperspektivet måste träda tillbaka.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |