Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reglerna om blodgivning för män som haft sex med män.
Det måste först fastslås: det finns ingen rättighet att få ge blod. Däremot är det en rättighet att få blod när man behöver det. För att trygga hälsan för de patienter som på grund av sjukdom eller skada behöver blodtransfusioner eller blodpreparat är det därför nödvändigt att ställa upp vissa regler om blodgivning för att minimera risken för överföring av olika slags smitta. En sådan smitta är hiv.
Eftersom smittan slagit extra hårt mot män som har sex med män, är det fullt försvarligt att sjukvården är restriktiv med att ta emot blod från personer som tillhör denna grupp. Emellertid är det också viktigt att regelverket är utformat på ett sätt som inte är kollektivt diskriminerande.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skydd mot smitta genom blodtransfusion (SOSFS 2001:2 [M]) får män inte accepteras som blodgivare om de någon gång haft analt eller oralt sexuellt umgänge med en annan man (2 kap. 3 §).
Avstängningen är permanent och är inte beroende av hur lång tid det förflutit sedan den sexuella kontakten. Som jämförelse kan nämnas att personer som vistats långvarigt i ett område där sexuellt överförbar blodsmitta förekommer i ökad grad kan få lämna blod efter tidigast sex månader. Samma begränsningsregel gäller för personer som haft sexuellt umgänge med en person som vistats långvarigt i ett sådant område, eller för en kvinna som haft sexuellt umgänge med en man som tidigare haft sexuella kontakter med en annan man.
Eftersom individer tillhörande dessa grupper har möjlighet att ge blod efter det att en specificerad tid förflutit, kan det ifrågasättas om män skall avstängas på livstid från blodgivning på grund av att de någon gång i livet haft homosexuellt umgänge. Särskilt gäller detta ur hivsynpunkt, eftersom det sedan länge finns testmetoder som med synnerligen hög säkerhet kan avgöra om en person är hivsmittad eller ej, förutsatt att inkubationstiden passerats. En översyn av reglerna för blodgivning får aldrig göras på ett sätt som äventyrar patienternas hälsa.
Det bör dock prövas om inte regelverket kan ses över i syfte att pröva möjligheten att göra det möjligt för män som haft sex med män att lämna blod. Dagens formulering är inte tillfredsställande. Den riktiga principen bör i stället vara att en person som har många sexpartner utgör en latent risk, oavsett sexuell läggning eller kön. Det bör vara livsstilen som är avgörande i frågan. Mot bakgrund av vad som nämns ovan bör regeringen således ge Socialstyrelsen i uppdrag att pröva möjligheten att ändra regelverket för män som haft sex med män. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd på området har harmoniserats med rekommendationer utgivna av Europeiska unionens råd och av Europarådet. I den mån en svensk regeländring, enligt ovan angivna riktlinjer, förutsätter att det europeiska regelverket också ändras bör regeringen verka för en sådan översyn och ändring av reglerna inom det europeiska samarbetet på hälso- och sjukvårdsområdet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 18 september 2003 |
|
|
Tobias Billström (m) |