Riksdagen tillkännager regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om översyn av reduktionsreglerna för reavinstbeskattning vid byte av kapitalförvaltare.
Miljoner svenska medborgare, mestadels löntagare, deltar i olika slag av sparformer – alltifrån vanligt banksparande och obligationssparande till fondsparande och pensionssparande.
Oavsett om sparandet sker genom periodiskt återkommande avsättningar eller engångsavsättningar och oavsett till vilken typ av sparande och med vilken riskprofil man spar i, bidrar sparandet till den nationella sparkvotens utveckling och därmed till att stabilisera den finansiella marknaden.
Men när det gäller valfrihet och flexibilitet så uppvisar de svenska sparformerna stora olikheter. Ett vanligt sparkapital på bank kan spararen flytta hur som helst och när som helst till annan bank om spararen är missnöjd med service eller inlåningsränta, utan några krav på att beskattas ur realisationsvinsthänseende.
Säljer en villaägare eller bostadsrättsinnehavare sin bostad i syfte att skaffa en annan likvärdig ges en tidsfrist, så kallat uppskov, innan ekvationen realisationsvinstbeskattas.
Men om en sparare är kraftigt missnöjd med sin fondförvaltare eller förvaltare av sitt pensionskapital ges det ingen tidsfrist inteheller något reduktionsreglemente finns att tillgå. Då beskattas vinst eller förlust omedelbart. Detta skapar inlåsningseffekter som enbart gagnar förvaltarna och minskar konkurrensen dem emellan.
De senaste obehagliga exemplen inom pensionssparandet har aktualiserats de senaste veckorna med alla livbolag som dragit på sig spararnas växande missnöje. Det kraftigaste botemedlet mot bristande information, dålig insyn och osäkerhet över förvaltningens professionalitet vore utan tvekan en säkerställd rätt för den enskilde spararen att byta förvaltare utan att för den skull behöva beskatta kapitalet såsom uttag.
Här krävs en rejäl översyn över hela det finansiella sparfältet i syfte att stärka den enskilde spararens skydd och öka dennes rättigheter och påverkansmöjligheter.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Kenth Högström (s) |