Motivering

Det är ett problem att företag säljs till utländska ägare i alltför stor omfattning eftersom ägarna är de som i slutändan beslutar t.ex. var en verksamhet ska lokaliseras. Det är ganska naturligt att detta görs där det är mest förmånligt eller i närheten av ägarna. Utländska ägare har förmånligare villkor för sitt ägande än de som är bosatta i Sverige. Vi anser att skattevillkoren för svenska ägare av företag måste förbättras. Det måste också vara möjligt att lämna över sitt företag till nästa generation företagare utan att skatterna medför att företaget måste dräneras på kapital.

Förmögenhetsskatten är en skatt på ägande över ett visst belopp. Förmögenhetsskatten är diskriminerande då den skiljer mellan olika sorters ägare och egendom. Ett exempel är småföretagare som vill ha en buffert i sitt företag: denna buffert anses inte som rörelseegendom och ska därför ingå i företagets ägares förmögenhet. Detta kan leda till att företagen inte har den buffert som krävs för att klara en längre lågkonjunktur.

Förmögenhetsskatten är en del av anledningen till att höginkomsttagare och förmögna ser fördelar med att flytta utomlands. Förmögenhetsskatten inbjuder också till olagliga aktiviteter som att placera medel utomlands, på t.ex. bankkonton som inte kan kontrolleras av svenska skatteförvaltningen, utan att lämna uppgift om detta. Ett avskaffande av förmögenhetsskatten gör att staten går miste om skatteintäkter, men dessa kan till viss del kompenseras av att kapitalinkomster från tillgångar kommer att tas upp i större utsträckning. Förmögenhetsskatten bör alltså avskaffas.

En undersökning våren 2003 av 5 000 företagare visar att sex av tio företagare rekommenderar den yngre generationen att bli företagare. Ett övertagande av en verksamhet underlättas av bra planering. Var fjärde företagare är född på 1940-talet. Det är dags för dem att planera för sin pensionering. Detta kommer att leda till ca 180 000 ägarskiften. Av dessa planerar ca 45 000 att lägga ner verksamheten. Men likaväl som över hälften av nyföretagen läggs ner inom tre år så räknar man med att cirka en tredjedel av de övertagna företagen läggs ner. Detta innebär att så mycket som ca 90 000 företag med ca 160 000 arbetstillfällen kommer att försvinna. För att behålla och stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft är det därför viktigt att staten underlättar generationsskiften och inte motarbetar dem med skatterna.

Arvs- och gåvoskatten är en skatt på överlåtelse av ägande. Det kan medföra allvarliga konsekvenser för företag om arvtagaren eller gåvomottagaren måste finansiera arv- eller gåvoskatten med medel från företaget. Som exempel kan nämnas att om nästa generation ska ta ut 100 000 kr för att betala arvsskatten från ett fåmansbolag så kan det innebära att nästa generation måste ta ut 210 000 kr från företaget för att betala inkomstskatten på utdelningen och arvsskatten.¹ Skatten ger staten inte bara marginella inkomster utan har negativa effekter då den leder till planering av företags verksamhet som motiveras av hänsyn till skatten istället för verksamheten. Företag riskerar att dräneras på kapital vid ett generationsskifte, kapital som behövs för vidare drift och expansion. Arvs- och gåvoskatten bör därför avskaffas.

Skatteutskottet avstyrkte förra året en motion med motsvarande innehåll med anledning av att utskottet ville avvakta Egendomsskattekommitténs utredning. Egendomsskattekommitténs betänkande ska avlämnas i december 2003.

Vi anser att det är mycket angeläget att även ett avskaffande av reglerna diskuteras. Egendomsskattekommitténs uppdrag är inriktat på en översyn av reglerna, vilket vi instämmer är nödvändigt för att komma tillrätta med de mest uppenbara orättvisor som reglerna innebär. Men vi anser att egentligen borde förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten avskaffas då de innebär en diskriminering av svenskt ägande och försämrar möjligheterna för företags överlevnad efter generationsskiften. Dessa problem är så allvarliga att riksdagen inte bör avvakta med att lämna besked till regeringen om det parlamentariska läget i denna fråga.

Stockholm den 2 oktober 2003

Elizabeth Nyström (m)

Runar Patriksson (fp)

Holger Gustafsson (kd)

Annika Qarlsson (c)

Jeppe Johnsson (m)

Yvonne Ångström (fp)

Lars Lindén (kd)

Sven Bergström (c)

[1]

Exemplet utgår från ett aktiebolag med 100 000 kr i aktiekapital och att det finns utdelningsbara vinstmedel men där inga sparade lättnadsbelopp eller sparad utdelning finns. Dessutom förutsätts att arvtagaren betalar statlig inkomstskatt på den del av utdelningen som enligt fåmansbolagsreglerna ska beskattas som inkomst av tjänst. Arvtagaren förutsätts ta ut 3 500 kr skattefritt, 6 500 kr som beskattas som inkomst av kapital och 90 000 kr som beskattas som inkomst av tjänst för att täcka arvsskatten samt cirka 110 000 kr för att täcka inkomstskatten.

Förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten

Förslag till riksdagsbeslut

Motivering