Motion till riksdagen
2003/04:Sk448
av Holger Gustafsson m.fl. (kd, m, fp)

Skatten på arbetsinkomster


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en reform av inkomstskatten på arbete.

Motivering

Arbete skapar välstånd. Arbete ger människor inkomster så att de kan försörja sig själva och sina familjer. Detta gäller den stora del av invånarna som inte har något eget kapital eller tillgångar som kan ge avkastning för försörjning. Arbete ger även mervärde till andra i form av bra produkter och tjänster. Detta välstånd skapas av dem som arbetar t.ex. på sjukhus, på bilfabrik eller i eget företag. Dagens system med en statlig inkomstskatt på arbetsinkomster över en viss nivå hämmar tillväxten, krånglar till skattesystemet och inbjuder till skatteplanering. En proportionell och lägre skatt på inkomst av arbete skulle därför ge förenklingar av reglerna och gynna tillväxten.

Trots den svaga konjunkturen våren 2003 var bristen på kvalificerad arbetskraft det främsta tillväxthindret för 23 procent av de småföretag som såg goda expansionsmöjligheter (Småföretagsbarometern våren 2003 s.n16). Det går också att förutse stora pensionsavgångar de närmast 12 åren. En stor del av Sveriges befolkning är redan sysselsatt (74 %) jämfört med snittet inom EU (64,2 %) enligt Eurostats statistik för våren 2002.

Tillgången på arbetskraft med rätt kompetens kommer att vara en nyckelfaktor för fortsatt tillväxt och välfärd. Det måste få vara lönsamt att arbeta och därmed skapa välstånd för sig själv och andra. Men nuvarande progressiva inkomstskatt på arbetsinkomster gör det mindre lönsamt att skaffa sig en bra utbildning och att arbeta extra. Detta är ett allvarligt problem med tanke på arbetsmarknadens allt högre krav på kompetens och den förutspådda arbetskraftsbristen.

En lägre proportionell skatt på arbetsinkomster leder till att det lönar sig bättre att satsa på utbildning till yrken med hög lön och arbete. Det kan få fler att vilja satsa på utbildning och erbjuda sin arbetskraft.

En proportionell beskattning av arbetsinkomster gör att marginaleffekterna försvinner (utom vid låga inkomster). Detta medför att pigga pensionärer och andra som redan har inkomst som ska beskattas som inkomst av tjänst inte drabbas av marginaleffekter vid extra arbete. Lönearbete kommer på detta sätt att stimuleras.

Den statliga inkomstskatten hämmar framförallt dem som funderar på att satsa ytterligare en arbetad timme. Som exempel kan nämnas att en egenföretagare som har inkomst över andra brytpunkten bara får behålla 37 % av vad kunden betalar från en ytterligare arbetad timme efter mervärdesskatt, egenavgifter och inkomstskatt.

Med en lägre och proportionell beskattning av arbete kan de för småföretagare diskriminerande fåmansbolagsreglerna avskaffas om det inte längre finns något att tjäna på att försöka omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster. Detta skulle öka förutsebarheten av skatteeffekterna för småföretagarna.

Skatteutskottet avslog en motion med liknande innehåll förra riksmötet. Utskottet ansåg att det inte fanns någon anledning att nu initiera en allmän översyn av inkomstskatteskalan, utan överväganden om olika förbättringar bör på sedvanligt sätt göras av regeringen i anslutning till budgetberedningen.

Vi anser att riksdagen som är det organ som lagstiftar om skatter måste ha möjlighet att ge regeringen inspiration till de överväganden som leder till de förslag som tas med i beredningen inför budgeten. Vi anser att den brist på kvalificerad arbetskraft som finns idag måste få långsiktiga lösningar. Ett av de medel som politiken ger är skatternas utformning. Vi anser därför att den statliga inkomstskatten på arbete ska sänkas och på sikt avskaffas för att inte hindra fortsatt tillväxt som skapar välstånd även för den del av befolkningen som är beroende av det skatte- och avgiftsfinansierade välfärdssystemet.

Stockholm den 2 oktober 2003

Holger Gustafsson (kd)

Elizabeth Nyström (m)

Runar Patriksson (fp)

Lars Lindén (kd)

Jeppe Johnsson (m)

Yvonne Ångström (fp)