Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast se över momsreglerna vad gäller försäljning av teater- och musikföreställningar samt andra jämförbara produktioner.
Sedan den så kallade EMA Telstardomen 11 mars 2002 sker en ny tillämpning av momslagstiftningen när det gäller försäljning av bland annat teater- och musikföreställningar. Om man inte som utövande konstnär själv driver ett så kallat artistbolag utan kulturverksamheten enligt Riksskatteverkets definition i stället bedrivs i så kallat produktionsbolag (vilket är fallet för många musik- och teaterinstitutioner) läggs 25 % moms på försäljningen som tidigare var momsfri. Detta drabbar köparen, ofta en liten teaterförening eller en annan kulturinstitution, som inte kan dra av momsen eller har mycket begränsad avdragsrätt. Det är svårt för dem att söka kompensation i det slutliga
ledet – hos publiken. Risken ökar att gå miste om försäljningen eller tvingas sälja till lägre pris, med försämrad ekonomi som följd.
Eftersom svensk kulturpolitik syftar till att sprida kulturen både geografiskt och till nya grupper är det viktigt att spridning och utbyte mellan olika institutioner och föreningar och mellan riks-, regional- och lokalnivå kan ske på ett smidigt sätt och till rimliga kostnader.
Sedan nuvarande momsregler blev verklighet har dessa syften motverkats. De nya reglerna drabbar ideella lokala kulturföreningar som tidigare kunnat köpa in föreställningar från region- och kulturinstitutioner för att erbjuda kvalitetskultur på hemorten. För dem kan kostnaderna komma att öka markant. De nya reglerna kan också leda till minskad vilja och möjlighet för de lite större institutionerna att uppfylla sina uppdrag, där geografisk spridning av kultur ingår, eftersom det då missgynnar dem ekonomiskt.
Då många kulturinstitutioner har mycket begränsade ekonomiska ramar har en del av dem också haft som strategi att samarbeta med andra institutioner för att överleva. Den strategin försvåras naturligtvis med den nya momspraxisen eftersom ett sådant arbete innebär en momspliktig försäljning som inte kan dras av. Förutom mindre spridning av kulturen över landet riskerar den nya tolkningen också att leda till omstruktureringar och ökad arbetslöshet i en redan hårt drabbad bransch.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det högst osäkert om de nya momsreglerna ens leder till ökade statliga inkomster eller bara till en mer orättvis fördelning mellan dem som betalar och till ett mer orättvist konkurrensförhållande inom kulturbranschen. Ett exempel på snedvridningen av konkurrensen till följd av momsreglerna är det faktum att ett artistbolag har möjlighet att sälja produktioner momsfritt medan produktionsbolagen saknar denna möjlighet. Dagens regler bör snarast ses över ur ett kulturpolitiskt perspektiv.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Louise Malmström (s) |