1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 2
4 Internationell konkurrens 3
5 Arbetstagarnas situation 4
6 Miljövänlig produktion i trädgård och växthus 5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en harmonisering av skattebelastningen för medlemsländernas växthus- och trädgårdsnäringar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som innebär att en preliminär skattenedsättning görs direkt på fakturan vid bränsleleveranser till växthusföretag för all bränsleanvändning som är berättigad till skattenedsättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om undantag från EU:s energibeskattningsdirektiv för växthusnäringens elanvändning.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt vad avser den från den 1 maj 2003 införda elcertifikatavgiften.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsgivaravgifter och sociala avgifter för säsongsanställd personal.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om trädgårdsnäringens säsongsmässiga arbetskraftsbehov.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom ramen för landsbygdsprogrammen inkludera dels ett konventionellt stöd för resurshållande trädgårdsodling och dels ett nationellt stöd för ekologisk växthusodling.3
2 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till SfU.
3 Yrkande 7 hänvisat till MJU.
En inhemsk produktion av trädgårdsprodukter och potatis är en förutsättning för att svenska konsumenter ska kunna erbjudas produkter av hög kvalitet baserade på uthålliga och miljövänliga produktionsförhållanden. Antalet företag inom den gröna sektorn är ca 2 000 med frilandsodling av annat frukt, bär, grönsaker och prydnadsväxter och ca 1 200 med växthusodling av grönsaker och prydnadsväxter. Dessutom finns 5 600 företag med potatisodling. Inom dessa sektorer är företagen väl spridda över landet och utgör en väsentlig resurs för att bibehålla en levande landsbygd och för att skapa sysselsättningstillfällen i hela landet.
Inom sektorn arbetar tiotusentals anställda och företagare. En väsentlig del av dessa är deltidssysselsatta i skördearbete och andra säsongsbetonade arbetsuppgifter. Att en mycket stor andel av de sysselsatta har säsongsbetonade arbetsuppgifter måste beaktas när det gäller att skapa bättre konkurrens- och lönsamhetsförhållanden för näringen.
Samtidigt som det gäller att slå vakt om marknadsanpassningen av produktions- och marknadsförhållandena innebär småskaligheten inom dessa sektorer att företagen har det relativt sett svårare att möta de ojämlika konkurrensförhållanden som i många avseenden råder i relation till de viktigaste konkurrentländerna. Trädgårds- och potatisodlingen bär liksom jordbruket på konkurrenshämmande skatter och regleringar.
I ett flertal statliga utredningar har slagits fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren och är utsatt för en stark internationell konkurrens. I de flesta växthusföretag ligger energikostnaden i intervallet
15–30 procent av produktionsvärdet (SOU 2003:38). I enskilda växthusföretag med speciell produktionsinriktning kan till och med den samlade energikostnaden inklusive energiskatter överstiga 50 % av den samlade kostnadsbelastningen i företaget. Energikostnadens betydelse liksom i det sammanhanget även energiskatternas betydelse som en konkurrensnackdel har påvisats på ett mer genomgripande sätt genom utredningen ”En livsmedelsstrategi för Sverige” (SOU 1997:167). Konkurrenstrycket från import av växthusodlade produkter från andra gemenskapsländer har ökat markant och prisnivåerna på inhemsk produktion pressats ner. Den successivt försvagade lönsamheten har lett till att en alltför stor andel av växthusbeståndet idag är föråldrat och att nyetableringen av företag är svag.
Växthusodlingens energibeskattning avhandlas i Skattenedsättningsutredningens betänkande, ”Svåra skatter!” (SOU 2003:38), där det också konstateras att växthusodlingen är extremt energiintensiv. EU:s regler medger generellt ej särskilda beskattningsmodeller för olika sektorer av näringslivet. Vissa möjligheter till undantag medges emellertid för växthusodlingen inom
gemenskapen och som också utnyttjats av konkurrentländerna för denna sektor. Likväl kvarstår problemet med de extra kostnader den svenska växthusnäringen dras med till följd av den höga energianvändningen.
Från Kristdemokraternas sida har i tidigare motioner ställts krav på att koldioxidskatten för växthusodlingens del avvecklas eller åtminstone reduceras till i nivå med konkurrentländernas beskattning i avvaktan på att ett nivåmässigt enhetligt beskattningssystem kan läggas fast inom hela EU. Det nuvarande systemet med 0,8-procentsregeln bör under alla omständigheter avskaffas, då det får en del märkliga effekter, som kan innebära att företag som genomför energibesparingar eller utnyttjar alternativ till fossila energikällor straffas för detta. För dessa företag ökar skattebelastningen på den fortsatt nyttjade men reducerade volymen fossilt bränsle. Det nuvarande beskattningssystemet dränerar växthusföretagen på viktigt kapital som bättre behövs för att stärka lönsamheten och öka förutsättningarna att vidta energibesparande och energieffektiviserande investeringar. I avvaktan på en acceptabel beskattningsmodell måste näringen på något sätt kompenseras för denna konkurrensnackdel. I Kristdemokraternas motion för utgiftsområde 23 föreslås att av växthusodlingens skatt på bränsle återförs 20 miljoner kronor till näringen genom ett nyinrättat anslag.
Vi vill i detta sammanhang även peka på den nuvarande skattelagstiftningens brister vad gäller det administrativa förfarandet för växthusodlingens energiskattenedsättning. Genom systemet med skattebefriade förbrukare får växthusföretagen göra en preliminär skattenedsättning direkt på fakturan vid bränsleleveranser. Denna nedsättning får emellertid bara för den värme som avses utnyttjas för växthusuppvärmning. För den bränslemängd som utnyttjas för uppvärmning av arbetslokaler, lagerlokaler samt kontors- och personalutrymmen medges inte direktnedsättning utan full skatt erläggs vid leverans och skall begäras återbetald kvartalsvis i efterskott. Då den senare förbrukningen omfattar marginella kvantiteter i förhållande till den bränslemängd som förbrukas för uppvärmning av växthusföretagets odlingsytor orsakar detta ett besvärande administrativt merarbete för såväl företagen som beskattningsmyndigheten. Vi anser att en korrigering av lagtexten omgående bör göras i denna del.
Som ovan påtalats är växthusföretagen extremt energiintensiva vad gäller såväl bränsle för uppvärmning som el för i huvudsak belysning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att en minimiskatt på el införs från den 1 juli 2004 med 0,5 öre per kWh för näringslivet enligt EU:s kommande energibeskattningsdirektiv. Eftersom växthusodlingens elanvändning huvudsakligen avser processenergi för att driva fotosyntesen bör undantagsmöjligheten enligt EU-direktivet här tillämpas och växthusodlingen undantas från denna beskattning.
På motsvarande grunder bör växthusodlingen även fritas från kvotplikt vad avser den från den 1 maj 2003 införda elcertifikatavgiften.
Kostnaden för arbetskraften utgör vid sidan av kapitalkostnader, och i växthusodlingen energikostnader, den största enskilda kostnadsposten i trädgårdsproduktionen. Särskilt kostnaderna för tillfälligt anställd arbetskraft, skörde- och säsongsarbetskraft, är mycket omfattande. Näringen har stora problem att rekrytera svensk arbetskraft till sitt skörde- och säsongsarbete. Därför är det avgörande för verksamheten att goda möjligheter finns när det gäller säsongsarbetskraft från andra länder. I en situation där sysselsättningen i samhället generellt förbättras och incitamenten att ta tillfällig anställning i denna sektor därmed ytterligare minskar är det nödvändigt att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att arbetskraftssituationen för näringen ska kunna få en tillfredsställande lösning. Kristdemokraternas tidigare begäran om en utredning om trädgårdsnäringens långsiktiga försörjning med arbetskraft på området kvarstår därför.
I det mycket nära perspektivet vad avser reglerna för anställning av säsongsarbetskraft från de nya medlemsstaterna i EU vill vi göra riksdagen uppmärksam på att de lättnader i arbetstillståndsgivningen som härvid inträder först kan tillämpas från den 1 maj 2003. Detta innebär att den ordning som nu gäller för s.k. säsongsarbetstillstånd från den 1 april varje år måste tillämpas under 1 månad varefter reglerna således ändras. Vi ser det som rimligt att Arbetsmarknadsverket och Migrationsverket medges rätt att bevilja arbetstillstånd för säsongsarbetskraft inom trädgårdsodlingen redan från den 1 januari 2004 för att underlätta trädgårdsföretagens arbetskraftsplanering för hela säsongen 2004.
Vi vill även rikta riksdagens uppmärksamhet på frågan om arbetsgivaravgiften för säsongsmässigt anställd personal inom trädgårdsnäringen. Den nedsättning av arbetsgivaravgiften som riksdagen beslutade om i juni 1997 för att stimulera nyanställningar inom framförallt de små och medelstora företagen kan inte fullt ut utnyttjas av företag med säsongsysselsättning. I detta fall missgynnas trädgårdsnäringens småföretagare på grund av sitt säsongsmässigt betingade arbetskraftsbehov. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag som syftar till att minska arbetsgivar- och socialavgifter för säsongsanställd personal samt ger företag med säsongssysselsättning möjlighet att utnyttja den tidigare beslutade nedsättningen av arbetsgivaravgifterna.
I det nationella programmet för landsbygdsutveckling för perioden
2000–2006 har stödet till resurshållande konventionell odling tagits bort. I programmet finns inte heller möjlighet för stöd vid övergång till ekologisk växthusproduktion. Vi beklagar denna brist i programmet eftersom vi i stödet till resurshållande konventionell odling sett en möjlighet till stora miljövinster för samhället och i ett ekologiskt växthusodlingsstöd sett ett starkt incitament för branschen att ta ett viktigt steg i en ekologisk riktning.
Trädgårdsnäringens produktion bedrivs på förhållandevis små brukningsarealer. Detta gör att ett arealstöd för miljöförbättrande åtgärder utgör en viktig stimulans till förändring av produktionsmetodik och produktionsuppläggning. Ofta är kostnaderna och riskerna särskilt vad gäller sjukdomsbekämpning i intensiva kulturer stora och företagen väljer av trygghet att bibehålla en konventionell metodik istället för att pröva ny. För växthusodlingens del bedrivs idag en alltför begränsad, av samhället stödd, forsknings- och utvecklingsverksamhet för att ge vägledning för företag som önskar att utveckla produktionen efter ekologiska principer. De växthusföretag som väljer att ställa om produktionen i denna riktning påtar sig därmed ett stort eget arbete och en stor egen kostnad. De erfarenheter som genereras blir därmed till vägledning för andra företag vilka inte behöver möta samma kostnader och risker. Ett stöd får därmed en stor betydelse för att minska riskerna i företagen men utgör också en berättigad ersättning för det forsknings- och utvecklingsarbete som borde varit ett generellt åtagande från samhällets sida. Vi föreslår att inom miljöstöden i landsbygdsprogrammens ram inkluderas dels ett konventionellt stöd för resurshållande trädgårdsodling, dels ett nationellt stöd för ekologisk växthusodling.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |