Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottsdomares tjänsteställe.
Enligt nuvarande praxis anses varje enskild idrottsarena där en idrottsdomare fullgör sitt uppdrag vara dennes tjänsteställe. Det får något märkliga konsekvenser. Det innebär att varje resa som domaren gör till de olika arenorna betraktas som resa till och från arbetet. Skulle då, vilket betraktas som självklart, arrangören ersätta domaren för de kostnader han eller hon haft för sin resa likställs det med lön och skall beskattas på samma sätt som arvodet, detta även om resan betalas i nivå med den annars skattefria bilersättningen på 16 kronor per mil. Är då resan lång och arvodet relativt lågt kan det innebära att den totala skatten gör att det inte blir något över av den ersättning som betalas. Det som inte går till skatt går till att betala bensinen för bilresan till arenan.
Har dessutom domaruppdraget varit så långt hemifrån att arrangören tillhandahållit logi blir värdet av login jämställt med lön och skall beskattas. All ersättning oavsett vad den kallas kommer att beskattas på samma sätt som själva arvodet för uppdraget. Alla måste inse att detta förhållande är fullständigt orimligt.
Detta skulle enkelt kunna lösas med att domaren ansågs ha bostaden som tjänsteställe. Det gäller för till exempel reservofficerare, nämndemän, styrelseledamöter och andra förtroendevalda i ideella organisationer.
Motsvarande system bör prövas för idrottsdomare och idrottsfunktionärer.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Lars Lilja (s) |
Karl Gustav Abramsson (s) |