Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkbokföring av personer inte skall styras av Svenska kyrkans territoriella indelning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av socken som territoriellt begrepp i folkbokföringslagen och övrig relevant lagstiftning.
Sverige är indelat i län, kommuner och församlingar. Den territoriella indelningen i församlingar styrs av Svenska kyrkans församlingsindelning. Inte minst efter de förändrade kyrka – stat-relationerna får det anses principiellt betänkligt att rikets indelning i exempelvis folkbokföringssammanhang styrs av en fristående organisation.
År 2000 föreslog utredningen om folkbokföring i församling att det territoriella församlingsbegreppet skulle försvinna helt ur folkbokföringslagen (bet. SOU 2000:17). I stället skulle personer folkbokföras på fastighet (i vissa fall lägenhet) och direkt på kommun. Förslaget mötte berättigat hård kritik eftersom församlingsgränserna i många fall avspeglar en indelning som har medeltida eller rentav ännu äldre rötter. Att helt upphäva denna indelning skulle bryta en kontinuitet som är av stort värde, inte bara för hembygdsvänner och historieintresserade utan också för forskningen. Regeringen tog intryck av kritiken och meddelade i budgetpropositionen för år 2002 att folkbokföring även fortsättningsvis bör ske i territoriell församling inom Svenska kyrkan (prop. 2001/2002:1, utg.omr. 3, s. 21).
Detta gör att Svenska kyrkan fortsätter att styra Sveriges indelning. Eftersom kyrkan just nu håller på med långtgående församlingssammanläggningar leder detta till att Sveriges indelning förändras i samma omfattning. Under perioden 1 januari 1990–1 januari 2002 har antalet församlingar i hela landet minskat från 2 563 till 2 225. Den proportionellt största minskningen av antalet församlingar har ägt rum i Lunds stift, där antalet minskat från 436 till 281, men även i exempelvis Skara skift har omfattande sammanslagningar skett. De församlingar som försvunnit är typiskt sett landsbygdsförsamlingar som ofta har existerat ända sedan medeltiden.
Vi har alltså just nu ett system som kombinerar de sämsta av två världar. Dels styrs indelningen inte av staten utan av en fristående organisation, dels håller indelningssystemets historiska koppling på att försvinna till följd av alla församlingssammanläggningar – och det var just den historiska kopplingen som gjorde att regeringen valde att inte föreslå en utmönstring av församlingsbegreppet.
Tiden är mogen att ge Sveriges indelning i folkbokföringssammanhang en långsiktig lösning. Svenska kyrkan måste ges frihet att ha vilken församlingsindelning den vill utan att detta ska få konsekvenser för Sveriges indelning. Samtidigt måste de kulturhistoriska värden som utgörs av de ofta urgamla indelningsgränserna värnas.
Lagstiftningen bör sekulariseras så att rikets territoriella indelning inte baseras på Svenska kyrkans indelning. I stället bör det civila församlingsbegreppet knytas till de församlingsgränser som gällde innan den nu pågående vågen av församlingssammanläggningar började. För att markera boskillnaden mellan kyrka och stat kan de civila församlingarna byta namn, förslagsvis till socken (eller, i Sveriges tidigare städer, annat lämpligt begrepp). Eftersom det äldre sockenbegreppet försvann ur lagstiftningen genom kommunalrättsreformen 1862 torde risken för förväxling vara låg.
Regeringen bör därför inleda ett arbete för en indelningsreform enligt de grundprinciper som beskrivs i denna motion. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Martin Andreasson (fp) |