Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att redovisningen till den enskilde av kyrkoavgift och andra medlemsavgifter till trossamfund hålls tydligt åtskild från redovisningen av obligatoriska skatter och avgifter.
I samband med de förändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan infördes ett system där staten erbjuder sig att, till de trossamfund som så önskar, hjälpa till med uppbörden av medlemsavgifterna. Uppbörden görs i samband med debiteringen av statlig och kommunal skatt. Det är den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten som är underlag för såväl kyrkoavgiften, för medlemmar i Svenska kyrkan, som de avgifter som medlemmar i annat trossamfund betalar om samfundet har statlig hjälp med att ta in avgifterna.
Trots att kyrkoavgiften och medlemsavgifterna till annat trossamfund inte ingår i den allmänna beskattningen väljer dock skattemyndigheterna att i skattebeskeden redovisa dessa avgifter som delposter i totalsumman ”Slutlig skatt”. Detta är ett oacceptabelt arv från den kyrkliga beskattningens tid.
Debiteringen av skatter och obligatoriska avgifter (kommunal och statlig inkomstskatt, allmän pensionsavgift, begravningsavgift etc.) måste hållas tydligt åtskild från den hjälp med avgiftsuppbörden som staten erbjuder trossamfunden. I redovisningen till den enskilde skattebetalaren måste det också tydligt markeras att medlemsavgifterna till trossamfund inte ingår i skatteuppbörden. Regeringen bör därför aktualisera frågan om skattebeskedens utformning med det nya Skatteverket i enlighet med vad som ovan sägs.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Martin Andreasson (fp) |