Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i det pågående arbetet med SOU 2002:74 Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv beaktas att beskattningen av den allmännyttiga ideella sektorn utformas på ett sätt som underlättar och stimulerar ideell verksamhet, ideellt engagemang och ideellt ledarskap samt att den ideella sektorn kan bevaras och utvecklas.
Den s.k. Mervärdesskatteutredningen slutsatser, ”SOU 2002:74, Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv”, har av såväl idrottsrörelsen som olika riksorganisationer och samrådsgrupper inom amatörkulturens område setts som ett stort hot mot den ideella verksamheten och det ideella ledarskapet. Förslagen innebär, om de förverkligas, att en stor del av den ideella sektorns verksamheter blir skattskyldiga, att mer av det ideella arbetet kommer att handla om ekonomi- och skatteadministration osv. vilket sannolikt inte leder till att fler människor får lust att lägga ner mer tid på ideellt arbete i en ideell förening.
Enligt gällande mervärdesskatteregler är den viktigaste bestämmelsen den som står i lagens 4 kap. 8 § innebärande att allmännyttiga ideella föreningar, som är frikallade från skattskyldighet enligt lagen om statlig inkomstskatt, inte har en verksamhet som skall betraktas som yrkesmässig. Detta innebär i sin tur att ideella föreningars verksamhet i huvudsak är undantagen från mervärdesskatteredovisning. Om detta undantag försvinner kommer allmännyttiga föreningars situation att drastiskt förändras när det gäller redovisningsskyldighet, hävdar Amatörkulturens samrådsgrupp, ax, och Musikarrangörer i samverkan i ett gemensamt remissvar på ovan nämnda utredning. De konstaterar vidare att tidigare genomförda förändringar av mervärdesskattelagen (1 juli 1996 resp. 1 januari 1997) i kombination med ändrad praxis beträffande tillämpningen av 3 kap. 11 § i mervärdesskattelagen har medfört omfattande ekonomiska försämringar för de arrangerande kulturföreningarna.
De hänvisar sedan till ett utslag i Regeringsrätten (RR) den 11 mars 2002, mål nr 7007-2000, där EMA Telstar AB i ett överklagande yrkat till RR att skatt skall tas ut med 6 % av beskattningsunderlaget enligt 7 kap. 1 ML. Beslutet blev att full moms, dvs. 25 %, skulle gälla på ett produktionsbolags tillhandahållande av artistframträdande. Det har lett till starkt ökande kostnader även för kulturföreningar.
Till saken hör att Riksskatteverket (RSV) yrkade att hela den angivna ersättningen skulle vara undantagen från skatteplikt enligt 3 kap.11 §1 ML. Om RSV:s uppfattning segrat hade den mervärdesskatt som belastar ideella arrangerande kulturföreningar till och med minskat något. Men beslutet blev som sagt full moms på ett produktionsbolags tillhandahållande av artistframträdanden medförande kraftigt ökade kostnader för kulturföreningar, eftersom tidigare praxis med en uppdelning till en momsfri gagedel och en momsbelagd förmedlingsdel eller produktionskostnad ändrades.
Detta innebär de facto stora kostnadsökningar för de ideella kulturföreningarna när det gäller artistkostnader. Nu betalas full moms på hela summan och det drabbar även produktioner gjorda av t.ex. Svenska Rikskonserter och de olika länsmusikorganisationerna. Eftersom föreningarna inte kan dra av för ingående moms, blir det kraftiga fördyringar. Denna ändrade praxis har inneburit att det turnésamarbete som Kontaktnätet driver via Statens Kulturråds bidragsgivning till arrangerande musikföreningar också drabbas. Hela 40 % av det bidrag som Kontaktnätet erhåller från Statens Kulturråd tas tillbaka i form av ökad mervärdesskatt.
Denna utveckling gynnar knappast den ideella verksamheten i olika kulturföreningar och det är svårt att se hur detta kunnat ske om det gjorts ett fördjupat kulturpolitiskt övervägande. Det blir än mer tveksamt eftersom det faktiskt gynnar andra arrangörer som redovisar mervärdesskatt eller har generell befrielse från mervärdesskatt på de ideella föreningarnas bekostnad. Kommuner och kommersiella arrangörer, som kan dra av ingående moms påverkas inte alls av att moms läggs på kulturproduktioners kostnad. Om de föreslagna förändringarna av mervärdesskatten blir verklighet kommer även andra kulturområden inom den ideella kultursektorn att drabbas, t.ex. sommarspel, utställningar m.m.
En viktig målsättning för kulturpolitiken är att nå ut till alla människor. Ökad mervärdesskatteskyldighet leder till dyrare biljetter och riskerar därför att stänga ute presumtiva kulturbesökare med svag ekonomi.
Riksidrottsförbundet (RF) har också reagerat mot mervärdesskatteutredningsförslag, t.ex. på ett seminarium i Visby sommaren 2003 där RF:s ordförande Gunnar Larsson, enligt ett pressinfo från den 9 juli 2003 säger följande: ”Om de ideella föreningarna tvingas in i momssystemet utgör det ett hot mot rekryteringen av ideella ledare.”
RF har genomfört en egen undersökning om det ideella ledarskapet. Här framkommer att det redan i nuläget finns problem i rekryteringen av föreningsledare. I undersökningen har 100 föreningar valts ut slumpvis och sedan har 50 ordförande och 50 kassörer intervjuats. Av dessa visade det sig att nästan 80 procent av dessa ledare, och i stort sett alla kassörer, funderade på att sluta.
En viktig orsak till att personer tvekar att ta på sig ett ansvar för en förening är ofta en rädsla av att göra fel. En tidigare skatteutredning inom RF visar nämligen att gällande regelsystem uppfattas så krångligt att inte ens experter med säkerhet kan avgöra vad som gäller. Detta lockar förstås inte in nya personer att ta den viktiga kassörsuppgiften. Gunnar Larsson konstaterar följande: ”Om den nyligen genomförda momsutredningen får igenom sina förslag på anpassning av de svenska reglerna till EU:s momsdirektiv så blir situationen riktigt besvärlig.” När idrottsministern besökte Riksidrottsförbundets stämma i maj 2003 utlovade hon en översyn av idrottens skattesituation.
Finansminister Bosse Ringholm, som deltog i seminariet i Visby, upprepade att en sådan översyn är på gång. RF efterfrågar i sin tur dels en parlamentarisk översyn av de ideella föreningarnas skattesituation, dels klarhet i hur det blir med mervärdesbeskattningen i framtiden. De ideella föreningarna skall givetvis respektera och följa de gällande skattereglerna. Men för att detta skall vara praktiskt möjligt krävs ett tydligt och förutsägbart regelverk, som kan tillämpas på alla nivåer inom den ideella sektorn.
Enligt ett citat i RF:s pressinfo från den 9 juli 2003 sade finansminister Ringholm följande: ”...min ambition är definitivt inte att försvåra föreningslivet, tvärtom”. I en motion 2002/03:Sf344 fanns bl.a. följande hemställanspunkt: ”Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening...att beskattningen inom den allmännyttiga ideella sektorn skall utformas på ett sätt som underlättar och stimulerar det ideella engagemanget och så att det ideella ledarskapet kan bevaras och utvecklas...”(mot. 2002/03:Sf344). Beskattning inom den allmännyttiga ideella sektorn).
Vänsterpartiet tar även i år upp frågan. Det är viktigt att en sådan utgångspunkt finns med i pågående utredningar om mervärdesskatter och när tidigare utredningar värderas.
Handelshögskolan har tidigare beräknat att den samlade ideella insatsen i landet motsvarar ca 300 000 heltidsarbeten. I en artikel i Svenska Dagbladet (202030930) konstateras att ”idrottsrörelsen är en mjölkko för staten” enligt en ny undersökning som genomförts av idrottsforskaren Sten Eriksson. Denne har analyserat det s.k. LOK-stödet i Västsvenska Idrottsförbundet för att se hur mycket idrotten får i bidrag av kommuner och staten respektive hur mycket som återgår till samhället via olika skatter och arbetsgivaravgifter. I studien har 54 av 78 föreningar svarat på en enkät och av dessa var 8 elitföreningar.
De sammanlagda kommunala och statliga bidragen var 2001 drygt 8,5 miljoner kr, medan summan föreningarna tillsammans betalade in i form av olika skatter och arbetsgivaravgifter uppgick till drygt 20,3 miljoner kr samma år. Även om de större föreningarna, som bedriver elitidrott, räknas bort är staten vinnare, enligt undersökningen. De små och medelstora föreningarna får enligt studien ca 1,6 miljoner kr i statliga bidrag men betalar in nästan 5 miljoner kr i skatter/moms. Staten drar således in drygt tre gånger mer pengar på den ideella idrottsrörelsen än den ger ut. Det är kommunerna som ger det största stödet genom att stå för anläggningar, lokaler och materiel i hög grad, hävdar Sten Eriksson.
Det är utan tvekan så att vi bör värna och medverka till att den ideella sektorn ges förutsättningar att utvecklas och att olika åtgärder som försvårar möjligheten och lusten att arbeta ideellt undviks.
Vänsterpartiet anser att riksdagen skall tillkännage för regeringen att det i pågående arbete med SOU 2002:74, Mervärdesskatt i ett EG-rättsligt perspektiv, måste beaktas att beskattningen av den allmännyttiga ideella sektorn skall utformas på ett sätt som underlättar och stimulerar ideell verksamhet, ideellt engagemang och ideellt ledarskap. Överhuvudtaget ligger det i hela nationens intresse att den ideella sektorn kan bevaras och utvecklas.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Tasso Stafilidis (v) |
Alice Åström (v) |