Riksdagen begär att regeringen utreder och återkommer till riksdagen med förslag på forskningsavgift på naturgrus.
Ett av riksdagens och regeringens miljömål är att minska naturgrusanvändningen i Sverige eftersom naturgruset är en begränsad tillgång. Naturgrus används som ballastmaterial i bl.a. betong, för sandning av vägar, igenfyllnad av rörgravar, vägbygge m.m. Ett allt viktigare intresse är användning av naturgrus för vattenrening genom infiltration. Detta förutsätter att naturgruset inte är bortgrävt. Infiltrationsrening av vatten har blivit viktigare eftersom man har upptäckt s.k. protozoer som finns i det flesta vattendrag och kan orsaka sjukdomar men som är svåra att rena bort med traditionella vattenreningsmetoder. Infiltration genom en naturgrusförekomst ger möjlighet att rena bort protozoerna. Skatten på naturgrus höjdes förra riksdagsåret från 5 kr per ton till 10 kr per ton.
I motion 2002/03:Fi230 anförde Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp) bl.a. att naturgrus är en mycket knapp naturresurs i många delar av landet och att en hushållning är angelägen för att skydda grundvattnet. I sammanhanget bör också uppmärksammas att tillgången på naturgrus varierar mellan olika delar av landet liksom efterfrågan. Vidare kan effekterna av uttag av naturgrus på grundvattenmagasin och dricksvattenförsörjning också variera. Dessa faktorer, liksom effekterna för olika slag av företag, bör beaktas i den fortsatta analys som skall göras. Ytterligare höjningar av naturgrusskatten kan behövas och troligen också andra åtgärder, t.ex. stöd till ersättningsmaterial och ny teknik. Riksdagen beslutade i enlighet med motionärernas yrkande.
Om ersättningsmaterial skall kunna införas så behövs tydliga signaler och ett tydligt ekonomiskt incitament. Naturgruset kan inom de flesta områden ersättas med bergkross. Det svåraste är att ersätta naturgruset inom betongtillverkningen och speciellt 0–8-mm-fraktionen. För att detta skall bli möjligt krävs forskning och utveckling. Givetvis kan inte all naturgrusanvändning ersättas, men användningen bör begränsas till de speciella applikationer där naturgrusets egenskaper är nödvändiga.
En omställning till naturgrusfri betong är nödvändig och tekniken för detta kommer förr eller senare. Frågan är bara om vi först skall förbruka de geologiska formationer som är av betydelse för vår framtida vattenförsörjning. Om vi skall ge framtida generationer tillgång till en naturligt och säkert dricksvatten så är naturgruset för byggnation redan slut i de delar av landet där denna resurs var knapp från början eller där uttaget varit stort. Varken vattenkonsumenterna i de naturgrusfattiga regionerna eller småföretagen utan egna forskningsresurser har tid att vänta och se. Några statliga medel för att stödja denna utveckling har inte anslagits. Genom att införa en avgift på 2 kr per ton utöver skatten på 10 kr per ton som återförs till branschen för forskning och kunskapsuppbyggnad för användning av ersättningsmaterial kan detta lösas. Kunskapen blir tillgänglig för alla och vi kan rädda både möjligheterna för vattenförsörjningen och mångfalden i byggbranschens materialförsörjningsföretag. Medlen kan t.ex. administreras av Vinnova.
Det är nu vi kan skapa goda förutsättningar för kommande generationers dricksvattenförsörjning och effektiva byggmaterialförsörjning. Konsekvensen av utebliven forskning med kunskaper tillgängliga för alla skulle vara att naturgruset först måste förbrukas för att det nödvändiga teknikskiftet skall bli lönsamt för de stora aktörerna. När teknikskiftet väl har skett riskerar de mindre aktörerna att slås ut.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Claes Roxbergh (mp) |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Mikaela Valtersson (mp) |