Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt bör verka för en gemensam strategi i Nordiska rådet för en restriktiv alkoholpolitik.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige tillsammans med övriga nordiska länder som är medlemmar i EU bör verka för att de nationella alkoholskatterna inte urholkas och att EU:s alkoholpolitik får en restriktiv, solidarisk och folkhälsopolitisk linje.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till WHO:s alkoholpolitiska arbete.1
1Yrkandena 1 och 3 hänvisade till SoU.
Den svenska alkoholpolitiken håller sakta men säkert på att malas sönder av näringspolitiska intressen i EU. De som förespråkade ett EU-inträde inför folkomröstningen 1995 hävdade med bestämdhet att den svenska alkoholpolitiken skulle förbli orörd. I stället skulle de övriga medlemsländerna anpassa sin alkoholpolitik till vårt system.
Svensk alkoholpolitik bygger på en kunskap om den förödelse alkoholen skapade i slutet av 1800-talet då totalkonsumtionen av alkohol sköt i höjden. Det skapade en grund för gemensamma motkrafter inom arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. Människan skulle vara fri från förtryck – om det så var alkohol, arbetsgivare eller präster som utgjorde förtrycket. Och många gånger gick dessa tre hand i hand, då många arbetare hölls nere genom att få halva lönen i alkohol.
Modellen för den sedermera så framgångsrika alkoholpolitiken bygger på att alkoholfrågan ses som en folkhälsofråga. Totalkonsumtionen ska hållas så låg som möjligt genom restriktioner som begränsningar i tillgänglighet och genom höga priser. I jämförelse med länder som haft en motsatt strategi, eller ingen strategi alls, har Sverige haft ett lågt antal alkoholrelaterade skador och missbrukare. Det närmaste exemplet för en sådan jämförelse är Danmark.
EU:s inflytande på den svenska alkoholpolitiken har varit katastrofalt. Alkoholskatterna har tvingats ner, införselkvoterna höjts och förbud mot alkolreklam har begränsats.
Just frågan om alkoholbeskattning har fått en dominoeffekt. Danmark har känt sig tvingat att sänka skatterna på grund av Tyskland, Finland och Baltikum, och nu har röster höjts i Sverige att våra alkoholskatter måste sänkas för att skydda Systembolagets monopol.
Vänsterpartiet anser att den risk som det innebär att gränshandeln i vissa områden kommer att öka, inte är skäl nog för att sänka alkoholskatterna. Det kommer snarare att leda till ytterligare konsekvenser för folkhälsan genom en ökning av den totala alkoholkonsumtionen.
Vänsterpartiet anser att Sverige, inom ramen för samarbetet i Nordiska rådet, snarast bör ta initiativ till en gemensam alkoholpolitisk strategi i syfte att dämpa kraven på alkoholskattesänkningar. Samarbetet mellan de nordiska länderna och Baltikum inom narkotikapolitiken kan tjäna som modell för denna strategi. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige bör också, tillsammans med övriga nordiska länder som är medlemmar i EU, verka för att de nationella alkoholskatterna inte urholkas och att EU:s alkoholpolitik får en restriktiv, solidarisk och folkhälsopolitisk linje. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I strategin för en mer folkhälsoinriktad alkoholpolitik bör Sverige aktivt stödja Världshälsoorganisationen, WHO, i dess alkoholpolitiska strategi. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Gunilla Wahlén (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Elina Linna (v) |
|
Rolf Olsson (v) |