Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av bensinskatt och fordonsskatt på dieselbilar.
Trots insikten om att bilen i många delar av vårt land är en nödvändighet, och i Norrbottens glesbygd en faktor som påverkar beslutet om att stanna eller flytta, lättas inte skattebördan för bilägarna. Tvärtom, den blir bara tyngre.
Regeringens oförmåga att klara av uppgifterna som gäller framför allt skolan och vården, men även arbetsmarknaden gör att bilen blir ännu mer oumbärlig för familjer bosatta i Norrland. När alltfler skolor och sjukhus stängs, när arbetsmarknaden förflyttas allt längre och längre bort och när man saknar säkra förbindelser och kollektivtrafik, handlar det inte längre ens om livskvalitet utan bilen blir en överlevnadsfråga.
Att i denna situation inte sänka bensinskatten och den höga fordonsskatten på dieselbilar är oansvarigt. Det tyder på att regeringen inte är intresserad av att underlätta för människorna att stanna kvar och arbeta i de glest bebodda områdena i Norrland, och i synnerhet i Norrbotten.
För att göra det möjligt för människor att bo kvar och arbeta även i glesbygdsområdena är det därför nödvändigt att successivt sänka både bensinskatten och fordonsskatten på dieselbilar. Vi måste fortsätta sänka dessa skatter tills vi kommer på en nivå som motsvarar punktskatternas del av hushållens genomsnittsköpkraft i övriga europeiska länder.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Anna Ibrisagic (m) |