Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över förutsättningarna för hur beskattningen av lokaler i näringsverksamhet skall se ut i framtiden.
Sedan 1996 beskattas kommersiella lokaler och industrifastigheter. Hyresfastigheter har 0,5 % på bostäderna och 1,0 % på lokaler av taxeringsvärdet. För industrilokaler däremot är skatten 0,5 % av taxeringsvärdet. Lagstiftningen är inte tydlig över vad produktionsutrymmet innebär.
Fastigheten i ett hotell- och restaurangföretag bör betraktas som en produktionsfaktor, en nödvändig del för att tillhandahålla en tjänst, precis som lokalerna är för en industri, stor eller liten.
Fastighetsskatten på t.ex. hotell- och restauranglokaler återinfördes och blev därmed en aktiv finansiär i betalningen av Sveriges EU-avgift.
Fastighetsskatten går emot en bärande princip, nämligen att man betalar efter bärkraft. Fastighetsskatten i sin nuvarande utformning tar inte hänsyn till om en hotell- eller restauranglokal har några gäster. Avseende genomsnittet för svenska hotell ligger beläggningsgraden på ca 46 %. Med andra ord är hotellet utnyttjat bara varannan dag året runt. Taxeringsvärdet för hotell- och restaurangföretagen uppgår till ca 40 miljarder kronor.
Hotellfastigheter som ofta är centralt belägna i städerna är också ytintensiva och har många särdrag som gör att de skiljer sig från andra typer av fastigheter på samma sätt som en fabrikslokal också skiljer sig från andra typer av fastigheter.
Man kan därför fråga sig varför näringsverksamhet som bedrivs i hotell- och restauranglokaler skall beskattas dubbelt så högt som näringsverksamhet som bedrivs i industrilokaler. Lokaler för näringsverksamhet borde beskattas lika. Det kan noteras att det i energiskatteutredningen ”Svåra skatter” föreslagits att all energibeskattning oavsett näringsverksamhet skall beskattas lika.
För att få en likvärdig behandling av produktionsutrymme i Sverige är det av stor vikt att beskattningen sker på lika grunder. Vissa typer av produktionslokaler, en förutsättning för näringsverksamheten, borde därför inte missgynnas utan beskattas lika oavsett bransch. Regeringen bör se över lagstiftningen som särskiljer vissa produktionslokaler från andra.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |