Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtroendevalda skall likställas med arbetstagare i tjänstepensionshänseende.
Vi är alla medvetna om svårigheterna med att få människor att ställa upp och ta politiska uppdrag. Skälen till detta är naturligtvis olika men oavsett det så måste vi alla hjälpas åt med att lösa de hinder som eventuellt finns för att rekrytera politiker på olika nivåer. Ett av problemen som har uppmärksammats är att de som har politiska uppdrag som inte är på heltid får en sämre pensionsutveckling än sina arbetskamrater.
Enligt kommunallagen 4 kap. 12 § har förtroendevalda rätt till skälig ersättning för bl.a. förlorade pensionsförmåner. Dessa förluster uppstår när förtroendevalda är lediga från sina anställningar utan löneförmåner för att fullgöra förtroendeuppdragen som fritidspolitiker.
Vad gäller heltidsarvoderade förtroendevalda finns i allmänhet pensionslösningar som är knutna till uppdragen.
Kommunförbundet har föreslagit att kommunerna löser problemet genom avsättningar till en tjänstepensionsförsäkring. Ett sådant system har dock skattemässiga konsekvenser både för kommunen och den förtroendevalde.
Regler om beskattning av tjänstepension finns i inkomstskattelagen. Definitionen i 58 kap. 7 § innebär en oklarhet huruvida kommunalt förtroendevalda kan omfattas av dessa bestämmelser. Riksskatteverket har enligt uppgift lämnat besked till Kommunförbundet att detta sannolikt inte är fallet. Detta innebär att avgifterna skall beskattas som vanlig lön, dvs. arbetsgivaravgift för kommunen och inkomstskatt för den förtroendevalde, men med avdragsmöjlighet som allmänt avdrag.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Krister Örnfjäder (s) |
Ann-Marie Fagerström (s) |