Motion till riksdagen
2003/04:Sk301
av Kenneth Lantz (kd)

Fastighetsskatt för vårdboende


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillämpning av reglerna för vad som skall gälla för specialbyggnad vid fastighetstaxering.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av möjligheten till fortsatt befrielse från fastighetsskatt för äldreboende.

Bakgrund

Under flera år har verksamheten för våra äldre förändrats. Detta gäller inte minst boendet. Många åldersstigna har av olika skäl svårt att bo kvar i t.ex. egna hem eller hyreslägenheter. Med tanke på behov av hemhjälp och hjälp med redskap är det önskvärt med enplanslösningar och väl tilltagna passager som t.ex. dörrar. Vi har i Sverige fastighetsägare som satsat på lämpliga bostäder. Det kan vara såväl kommunala som privata ägare. Verksamheten har visat sig vara av stort värde för enskilda människor som därigenom kan ha ett eget boende, med rimlig närhet till samhällets service i form av hemhjälp, distriktssköterska och bemanning i form av fastighetsskötare eller vaktmästare.

Bostäder av detta slag för äldre, har under de senaste åren förändrats i mångt och mycket. Våra ålderdomshem som fanns tidigare är i stort sett borta. Äldre människor förväntas i allt högre grad bo kvar i sina egna bostäder och detta är naturligtvis bra ur flera synvinklar. Det är dock ofrånkomligt att många äldre önskar vård och omsorg för sin egen del och även skötsel av den egna bostaden. Samhällets ansvar består idag av hemtjänst och annan service.

Många äldre väljer förr eller senare att flytta till ett boende med större närhet till service och hjälpmedel av olika slag. Dessa bostäder finns i byggnader som inte kan betraktas som sjukhus. Gällande rätt säger att byggnad som används för bl.a. sjukvård och åldringsvård skall vid fastighetstaxeringen hänföras till kategorin specialbyggnad. Därigenom blir det ingen fastighetstaxering på dylika fastigheter.

Många äldre har fått möjlighet att flytta till bostäder som är att betrakta som äldreboende. Det bedrivs åldringsvård på olika nivåer i dessa fastigheter.

Fastighetsägarna till dessa fastigheter har på vissa platser i vårt land uppmärksammat att rörelsen nu drabbats av ändrade regler avseende fastighetsbeskattningen. Därför måste det bli klarhet i vad som gäller avseende denna typ av fastigheter och boende.

Motivering

Fastighetsskatten drabbar åldringsvården. Enskilda personer får därigenom dyrare boende.

Åldringsvård och sjukvård skall ej drabbas av fastighetsskatt. Privat boende beskattas med gällande regler. Det finns många äldre idag som bor i privat äldreomsorg och för dem har fastighetsskatten och de nya taxeringsvärdena höjt hyran.

Skattemyndigheterna på olika platser i landet har plötsligt ändrat sina regler eller omdömen vad beträffar dessa fastigheter som ofta drivs av stiftelser utan vinstsyfte. I sammanhanget noteras med tacksamhet att Skattemyndigheten i Sverige idag är en gemensam myndighet och därmed bör bedömningen bli likartad över hela landet. Äldreboende som tidigare var befriade från fastighetsskatt drabbas nu hårt av att beskattas som vanliga hyreshus. Det uppfattas av många som godtycklig bedömning och upplevs som orättvis.

Många av dessa fastigheter ligger i centrala delar av våra kommuner, vilket gör att fastighetstaxeringen blir ganska omfattande.

Vad är skillnaden mellan åldringsvård och äldreboende?

Boende och avgiftsutredningen (SOU 1999:33) har tagit upp vissa delar av dessa frågor, men inte klargjort skillnaden mellan äldreboendet som drivs med tydlig inriktning på bostäder för äldre. Det är av största betydelse att denna fråga får ett svar.

Regeringen bör förklara och visa på skillnaderna mellan boendeformerna inom omsorgs- och åldringsvården. Det får inte vara upp till enskilda bedömare på lokala skattekontor att bedöma vilka fastigheter som hänförs till kategorin specialbyggnad inom sjuk- och åldringsvårdskriteriet.

Frågan bereds fortfarande på Socialdepartementet. En möjlig väg vore att bryta ut fastighetsfrågan om särskilt boende. På det sättet kan frågan enklare komma till en rimlig lösning.

Stockholm den 2 oktober 2003

Kenneth Lantz (kd)