Motion till riksdagen
2003/04:Sk300
av Lennart Hedquist m.fl. (m)

Avveckling av fastighetsskatten

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett planmässigt avskaffande av fastighetsskatten skall ske.

  2. Riksdagen beslutar att sänka fastighetsskattesatsen de närmaste åren i enlighet med vad som anförs i motionen.

  3. Riksdagen beslutar att införa ett tak för fastighetsskatteuttaget för småhus och fritidshus i enlighet med vad som anförs i motionen.

  4. Riksdagen avslår regeringens förslag om införande av den s.k. dämpningsregeln med hänvisning till den i denna motion föreslagna takregeln, sänkning av fastighetsskattesatserna och avvecklad förmögenhetsskatt i enlighet med vad som anförs i annan motion.

  5. Riksdagen beslutar att avskaffa den s.k. schablonintäkten för bostadsrättsföreningar i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Fastighetsskatten är principiellt fel från flera synpunkter, något som bl.a. vi moderater framhållit i motioner genom åren. Fastighetsskatten strider framför allt mot den s.k. likviditetsprincipen att skatt skall tas först då faktisk inkomst uppstått.

Fastighetsskatten har dessutom blivit särskilt betungande för människor som har sin utkomst i tillväxtområden och s.k. attraktiva områden. De be­lastas med hög skatt utan att för den skull ha nämnvärt högre inkomst än motsvarande hushåll i andra områden. Fastighetsskatten har därutöver en segregerande effekt i och med att dess höjd gör det svårt för människor med lägre inkomster att bo kvar i områden som erhållit höga taxeringsvärden.

Det är viktigt att beskattningen upplevs som rimlig och rättvis. Fastighetsskatten är av många olika skäl en sällsynt illa omtyckt skatt och då också för att den ligger i toppen på ett redan alltför högt skattetryck. Vidare är dagens konstruktion sådan att i stort sett hela den reala värdeökningen, dvs. värdeökning efter att inflationen borträknats, tas i skatt. Mot denna bakgrund anser vi moderater att fastighetsskatten på sikt skall avskaffas.

Då det emellertid inte är möjligt av statsfinansiella skäl att omedelbart avveckla fastighetsskatten är det viktigt att utforma en robust och enkel modell för successiv avveckling.

Som de första stegen i en sådan avveckling föreslår vi att fastighetsskatte­satsen för småhus, fritidshus och flerfamiljshus sänks med 0,2 procentenheter 2004, med ytterligare 0,1 procentenhet 2005 och 2006. Detta innebär att skattesatsen för småhus och fritidshus sänks från 1,0 till 0,6 procent och för flerfamiljshus från 0,5 till 0,1 procent. Vidare föreslår vi att den orättvisa och snedvridande schablonintäkten vid beskattningen av bostadsrättsföreningar avskaffas.

De senaste årens utveckling av taxeringsvärdena i kombination med fri­släppandet av frysningen av taxeringsvärdena har medfört att skatten för boende blivit orimligt hög för många hushåll, inte minst barnfamiljer, pensionärer och boende i vissa tillväxt-, strand- och skärgårdsområden. För att eliminera verkningarna av de extrema och galopperande höjningarna av taxeringsvärdena som skett främst i tillväxtregioner och i attraktiva kustområden vill vi därför införa ett tak för fastighetsskatteuttaget.

Förslaget innebär att fastighetsägare av småhus och fritidshus normalt betalar den skatt som ges av rådande taxeringsvärde och fastighetsskattesats. Om den sålunda framräknade skatten emellertid blir högre än vad taket anger för fastigheten begränsas skatteuttaget av en takregel. Skattetaket föreslås av oss som summan av 80 kr multiplicerat med fastighetens kvm värdeyta adderat med 2 kronor per kvm tomt. Maxskatten för tomten begränsas emellertid till 5 000 kronor per fastighet. Regeln i kombination med den begränsningsregel som idag finns gör att skattebelastningen minskas för alla de mest utsatta grupperna av fastighetsägare.

Själva takregeln berör endast dem som om inget görs skulle få en orimligt hög fastighetsskatt. Takregeln förespråkas av föreningen ”Småhusägare mot boendeskatt” och har i det sammanhanget testats statistiskt i olika områden. Vi har gjort egna analyser, som visar att detta är en enkel och robust modell för att under fastighetsskattens avvecklingstid komma till rätta med de orimliga effekter som uppstått i och med mångdubblade taxeringsvärden i många områden.

Takregeln gör att den s.k. dämpningsregeln blir onödig och skall därför inte införas. I sammanhanget bör framhållas att vi i andra motioner föreslår ett avskaffande av förmögenhetsskatten på grund av dess negativa samhällsekonomiska effekter. Avskaffandet av förmögenhetsskatten innebär också att dess kombinatoriska effekt med fastighetsskatten försvinner.

Den av oss föreslagna sänkningen av fastighetsskattesatsen kommer alla till del och denna sänkning utgör den helt dominerande delen av vår föreslagna sänkning med hänsyn till att den träffar boende i alla delar av landet. I och med sänkningen med 0,4 procentenheter för flerbostadshusen är skatteuttaget för denna kategori som framgått endast 0,1 procent år 2006.

Stockholm den 2 oktober 2003

Lennart Hedquist (m)

Ulf Sjösten (m)

Björn Hamilton (m)

Anna Lilliehöök (m)

Per Bill (m)

Stefan Hagfeldt (m)