Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förlänga avdragsrätten vid dubbel bosättning.
Många mindre kommuner i vårt land drabbas av att företag läggs ner eller flyttar ifrån kommunen. När ett företag flyttar och personalen inte ser sig ha några möjligheter att få ett nytt arbete i hemkommunen och då istället väljer att behålla sitt gamla arbete och flytta med företaget får detta konsekvenser för övriga familjen. Att ha dubbel bosättning är ganska kostsamt. För att minska denna olägenhet i form av fördyrade levnadsomkostnader på grund av dubbel bosättning får man i sin deklaration göra avdrag för denna kostnad, men detta får inte ske längre än under tre års tid.
Eftersom dessa företagsflyttningar ofta sker till större städer innebär det inte sällan även andra problem. I många av våra storstäder är bristen på bostäder stor och det är inte alltid så lätt att hitta lämplig bostad, medan våra småkommuner ofta har lediga lägenheter och vid företagsförflyttningar också lediga lokaler. Dessutom sjunker priset både på lägenheter och villor i orter med många tomma lägenheter.
När personer väljer att istället för att gå arbetslösa flytta med sitt företag borde detta innebära att man tar större hänsyn till varje individs familjesituation. När den ene parten i ett förhållande har sitt arbete kvar på hemorten och den andre inte kan finna något arbete där, utan väljer att flytta med sitt företag och pendlingsavståndet är alldeles för långt, borde det finnas möjlighet att förlänga avdragsrätten vid dubbel bosättning. Detta bör ges regeringen till känna.
För många glesbygdskommuner är det viktigt att möjligheten till dubbel bosättning finns eftersom de åderlåts på skatteintäkter när både företag och deras personal flyttar därifrån.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Birgitta Sellén (c) |