Riksdagen beslutar att avskaffa förmögenhetsskatten fr.o.m. 2005 års taxering med hänvisning till vad som anfördes i motion 2003/04:Sk299 och i enlighet med vad som anförs i denna motion.
Förmögenhetsskatten skadar Sveriges ekonomi och dess tillväxtkraft. Det sker inte enbart genom att den som en extra fastighetsskatt drabbar många svenska hushåll utan främst genom att den driver kapital ut ur landet. Även skattebasutredaren, socialdemokraten Per-Olof Edin, har framhållit att förmögenhetsskatten lockar svenskar att placera sina pengar i felaktiga tillgångar just för att försöka undgå skatten och att den därför är skadlig. Beräkningar finns som anger siffran på svenskt kapital placerat i utlandet till mellan 300 och 500 miljarder kronor. Det handlar till stor del om kapital som, om skatten avskaffades, skulle återföras till landet och då ge staten ökade skatteinkomster genom att avkastningen skulle bli föremål för vanlig kapitalbeskattning. För varje år som avskaffandet av förmögenhetsskatten sålunda skjuts framåt skadas svensk ekonomi.
Moderata Samlingspartiet har vid flera tillfällen motionerat om ett avskaffande av förmögenhetsskatten, senast i motion 2003/04:Sk299, och i motionerna utvecklat skälen till förslaget. Sammanfattningsvis är förmögenhetsskatten en av de skatter som mest allvarligt förhindrar tillkomsten av fler jobb. Detta har bl a kommit till uttryck genom det ovan angivna betydande kapitalutflöde från Sverige som skatten medverkar till. Det gäller pengar som skulle kunna investeras och skapa nya arbeten här hemma.
Vidare drabbar skatten företrädesvis inte de bäst beställda. Personer som har stora tillgångar kan förhållandevis lätt undvika skatten. Regeringen har också redan tidigare beviljat undantag för de allra rikaste i Sverige. Denna åtgärd är en följd av att lättrörliga skattebaser som kapital inte låter sig beskattas på samma sätt som mindre rörliga skattebaser. Regeringens undantag och lättheten för rika att undvika skatten medför att skatten i stor utsträckning i stället drabbar vanliga människor, bl a till följd av de senaste årens stigande huspriser. På så sätt fungerar förmögenhetsskatten alltså som en extra fastighetsskatt, som naturligtvis slår extra hårt mot de hushåll, inte minst pensionärer, som amorterat av sina huslån.
Det är uppenbart att skatten slår snett; annars skulle regeringen inte föreslå en begränsningsregel. Åtgärden är bara ett ytterligare försök att lappa ihop en i grunden felaktig beskattning. Mot denna bakgrund upprepar vi vårt förslag att förmögenhetsskatten snarast avskaffas; därmed löses också de problem propositionen säger sig vilja åtgärda och detta utan att de nya marginaleffekter uppstår som blir en följd av regeringens förslag.
|
Stockholm den 16 februari 2004 |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
|
|
Ulf Sjösten (m) |
Stefan Hagfeldt (m) |
|
Björn Hamilton (m) |
Anna Lilliehöök (m) |
|
Bo Lundgren (m) |