Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över mervärdesskattelagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företagares tjänstebilar.
Det finns ett företag i Västerås som bedriver jourfastighetsservice för ett antal fastigheter i staden. Jourverksamheten innebär att bolagets servicepersonal finns att tillgå 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, med hög beredskap.
För att kunna verkställa sina uppdrag har företaget anskaffat och utrustat en skåpbil av märket Chevrolet med fast inredning för verktyg och materiel. Mellan bilens skåputrymme och två framsäten sitter en vägg. Ett alternativ till skåpbilen hade varit en lastbil med förarhytten skild från själva lastutrymmet, med en så kallad luftspalt emellan. Men ett sådant fordon är dyrare i såväl inköp som drift.
När företaget senare moms- och skattedeklarerar begär skattemyndigheten in kompletterande uppgifter om den inköpta skåpbilen. Det visar sig att företaget inte har rätt att dra av den ingående momsen för fordonet. Enligt lagen klassas nämligen skåpbilen som personbil. Detta trots att Vägverket har registrerat fordonet som lätt lastbil.
Företaget skriver till skattemyndigheten och förklarar hur fordonet används. Företaget förklarar att den inte går att använda som personbil på grund av att den bara har ett passagerarsäte samt fast inredning inkluderande en vägg. Därefter besöker företaget skattemyndigheten för att visa upp fordonet. Skattemyndigheten fäster dock intet avseende vid detta. Däremot meddelas senare ett övervägande om beslut. Myndigheten inte bara ifrågasätter den ingående momsen utan överväger också att påföra bolaget skattetillägg på 20 procent av den ingående momsen, därför att avdraget är otillåtet. Skattemyndigheten motiverar sitt övervägande med att redogöra för momslagen i denna fråga, vilken preciserar skillnaden mellan personbil och lastbil i näringsverksamhet.
I mervärdesskattelagen (1994:200) 1:13 står ”Med personbil förstås även lastbil med skåpkarosseri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3 500 kilogram. Detta gäller dock inte om lastbilens förarhytt utgör en separat karosserienhet (lag 1994:498).” Genom lagen vill lagstiftaren förhindra att företagare och anställda använder företagets bilar privat. I det syftet har man inrättat ett rigoröst regelverk för kontroll och stävjande av ”bilmissbruk”, till exempel krav på körjournal i företagsägda bilar och förmånsbeskattning vid privat nyttjande. Men lagstiftaren har inte nöjt sig med detta. Det har dessutom inrättats en regel som syftar till att avskräcka företag från att över huvud taget köpa bilar som går under benämningen personbil. Detta är baserat på föreställningen att risken för privat nyttjande av företagsägda fordon i huvudsak föreligger om fordonet är en personbil, till skillnad från exempelvis traktor eller tung lastbil. Regeln finns i mervärdesskattelagen, som stadgar att avdrag för ingående moms inte får göras när ett företag köper personbil. Begreppet personbil definieras i lagen som personbil samt ”lastbil med skåpkarosseri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3 500 kilogram”. Om en lastbil, som enligt denna definition är en personbil, har en förarhytt som ”utgör en separat karosserienhet” är den dock i lagens mening ingen personbil. För att förarhytten skall räknas som separat kräver skattemyndigheten att det finns ett luftspann mellan förarhytt och skåp. Exempelvis är en skåpbil, av typen Volkswagen LT skåp, ett lämpligt fordon för en del företags behov. Problemet är att den sortens fordon definieras som personbil av mervärdesskattelagen. Många företag har inga affärsmässiga möjligheter att välja en annan sorts bil för att tillmötesgå lagstiftarens krav. Den speciella utformningen av momsregeln medför att företaget i själva verket ålagts en extra, tämligen godtycklig, skatt. Detta är en petig och ineffektiv regel som skapar onödigt merarbete och irritation hos företagarna. Därför bör regeln tas bort.
I utskottets tidigare ställningstagande (2002/03:SkU10) bekräftas att den nuvarande gränsdragningen mellan de fordon som har respektive inte har avdragsrätt för mervärdesskatt ”kan förefalla svårförståelig i vissa fall”. Regleringen beskrivs som en schablonbeskattning, som gör det skattetekniskt möjligt att använda fordonen/arbetsredskapen även privat. I verkligheten är fordonen dock utrustade och inredda som arbetsredskap med skåp, lådor, verktyg och material som gör det omöjligt att använda dem som privata fordon. Gränsdragningen för schablonen bör således förändras till exempel så att mervärdesskatteavdragsrätt gäller generellt för de fordon i näringsverksamhet som av Vägverket definieras som lätta lastbilar.
Innan momsfrågan utreds vill utskottet invänta EU-kommissionens sedan 1998 pågående beredning av förslag till nya momsregler (se KOM (1998) 377). Detta arbete har kommit att dra ut på tiden och utgör inte grund att avvakta med en mer konsekvent avdragsrätt för mervärdesskatt för fordon i näringsverksamhet.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Lars Lindblad (m) |