Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den ”gröna” skatteväxlingen.
Den ”gröna” skatteväxling som regeringen genomför tillsammans med sina samarbetspartner bromsar en positiv utveckling av den svenska tjänstesektorn.
Skatten på el har för tjänstenäringarna höjts från 13,8 öre per kilowattimme år 1997 till 22,7 öre per kilowattimme i år. I budgetpropositionen för nästa år föreslås ytterligare en höjning med 1,4 öre upp till 24,1 öre. Det här innebär en höjning av elskatten för tjänstesektorn med över 50 procent med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen perioden 1997–2004. Industrin betalar i dag ingen elskatt och föreslås betala 0,5 öre per kilowattimme fr.o.m. nästa år.
Koldioxidskatten har för tjänstesektorn under perioden år 1997 till år 2003 ökat från 37 öre per kilo till 76 öre kilot. I budgetpropositionen för nästa år föreslås en höjning med 15 öre till 91 öre per kilo. Det innebär, med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen, mer än en fördubbling av koldioxidskatten för tjänsteföretagen under perioden 1997–2004. Industrin betalar ingen koldioxidskatt!
Skattenedsättningskommittén lämna i april i år sitt betänkande Svåra skatter (SOU 2003:38). I betänkande föreslog kommittén att all näringsverksamhet skall behandlas lika i skatteavseende. Ett av skälen var att den sektoriella indelning av näringslivet som den svenska energibeskattningen följer inte är förenlig med EG:s statsstödsregler. Regeringen väljer att helt bortse från detta och lägger i stället ett förslag som ökar stödet till industrin i förhållande till tjänstesektorn.
Den privata tjänstesektorn blir allt viktigare för tillväxt och sysselsättning i Sverige. En positiv utveckling av den privata tjänstesektorn är central för att den svenska tillväxttakten ska kunna växlas upp. Genom den orättvisa energibeskattningen bedriver regeringen en direkt tillväxtfientlig politik riktad mot den privata tjänstesektorn.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Inger René (m) |
Cristina Husmark Pehrsson (m) |