Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en alkoholskadefond.
Alkoholskadorna är omfattande. Inte bara i Sverige utan runt om i världen där alkohol säljs och konsumeras. I Frankrike går drygt 50 000 medborgare en för tidig död till mötes som en följd av alkoholskador enligt Franska kommittén för hälsoupplysning, och från USA rapporteras att målet de närmsta åren är att antalet dödade i trafiken inte ska överstiga 11 000 personer. Enligt finska beräkningar från mitten av 90-talet lever 7,7 miljoner barn av EU:s 66 miljoner barn under 15 år med minst en förälder som har alkoholproblem. I WHO:s World Health Report 2002 konstateras att alkoholen orsakar 1,8 miljoner eller 3,2 procent dödsfall per år. Europa har den högsta alkoholkonsumtionen tillsammans med USA. Uppgifterna om alkoholens negativa inverkan på individ och samhälle är många och obestridliga. Alkoholen är kort sagt ett hinder för såväl global som nationell utveckling. I Sverige och många andra länder har vi med olika metoder sökt att komma tillrätta med de skador som naturligt följer i spåren av alkohol men vi har också avsatt avsevärda belopp för att vårda och begränsa skador och lidande som blir följden av en omfattande alkoholkonsumtion. Som följd av 1977 års beslut och minskade konsumtion av alkohol minskade också alkoholrelaterade skador.
Vi har goda kunskaper om värdet av att ungdomsåren hålls alkoholfria. Norska undersökningar visar med en förkrossande tydlighet att om man kan senarelägga alkoholdebuten några år i tonåren så är det en åtgärd som leder till försiktigare alkoholvanor senare i livet.
Samtidigt som folkhälsoarbetare, socialarbetare, ungdomsledare med flera arbetar för att minska skadeverkningarna så arbetar alkoholbranschen i vid mening för att producera mera, sälja mera och få folk att dricka mera. Branschen har stor lönsamhet. Marknadsinsatserna är enorma. Genom beslutet i Marknadsdomstolen om att tillåta alkoholreklam i tidningar så ökar stimulansen till en större konsumtion. Som en följd av detta har också de utlandsbaserade TV-kanalerna som sänder över Sverige startat med alkoholreklam. Syftet att öka drickandet framstår klart. Alkoholen är ingen vara vilken som helst utan måste särbehandlas, dock inte i den meningen att den och dess verkningar okritiskt får verka i samhället.
Under senare år har inom skilda samhällsområden en princip om att olika varor, tjänster etc ska bära sina egna kostnader auktualiserats. Detta kan i många sammanhang vara en utmärkt princip. När det gäller kostnader som orsakas av alkohol har dock detta synsätt inte vunnit någon större förståelse i den allmänna debatten. Detta kan givetvis hänga samman med det förhållandet att alkoholen finns med inom i stort sett alla samhällsområden och bidrar till kostnader.
De senaste svenska beräkningarna av samhällets samlade kostnader är gjorda år 2000 och beräknas uppgå till runt 150 miljarder kronor. Beloppet kan antas vara högre nu. Det är ett anmärkningsvärt stort belopp som alltför sällan debatteras. Det kan dessvärre inte helt uteslutas att skattemedlen från alkohol på sikt kommer att minska, bland annat som följd av de beslut som tagits om att öka införselkvoterna. Det internationella trycket på det svenska punktskattesystemet blir då hårt. Det är dock ett rimligt krav att en del av den vinst alkoholen inbringar ska gå till att täcka de kostnader som alkoholen åsamkar samhället.
Minskar statens inkomster på alkoholhanteringen måste därmed andra källor träda in för att betala sjuk- och kriminalvård, samt rehabilitering, etc. Rimligheten i att så kraftigt subventionera effekterna av alkoholkonsumtion måste starkt ifrågasättas. En särskild alkoholskadeavgift bör därför tas ut på alkoholhanteringen och placeras i en särskild fond. Avgiften tas ut i såväl producent-, detaljist- som konsumentled och kan lätt anpassas till utvecklingen. Få alkoholskador ger en låg avgift. Ökar skadorna och samhällets kostnader så ökas avgiften. Information om avgiften bör ske på alkoholprodukter och platser där alkohol tillhandahålls.
Fondens medel borde kunna bidra till att finansiera de alkoholrelaterade kostnaderna inom sjukvård, polisväsende och kriminalvård, liksom till skadestånd till dem som blir brottsoffer till följd av gärningsmäns berusning.
Frågan borde också kunna aktualiseras i det folkhälsoarbete som nu påbörjats inom EU. Underlag för ställningstagande ur alkoholskadeperspektiv saknas inte. Framför allt finns det ett omfattande material att hämta ur WHO:s Världshälsorapport. EU:s arbetsgrupp för alkoholfrågor borde vara en aktör som på regeringens initiativ aktualiserar hur de den alkoholrelaterade sjukdomsbördan ska finansieras i framtiden.
De som producerar och säljer alkohol som bryggerier, brännerier, butiker, kiosker och bensinstationer samt krogar skall vara med och betala sin del av alkoholens kostnader. Detta sker genom avsättningar i en alkoholskadefond. Detta kan ske på samma sätt som exempelvis bilförsäkringar med olika avgifter beroende på skadeomfattning. Alkoholskadorna kan avläsas på vilka resurser som krävs inom polis, rättsväsende och akutsjukvård. Pengar är det som alkoholbranschen förstår sig på och tar intryck av.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |