Riksdagen avslår regeringens förslag om förmån av tandvård och ber att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur en tandvårdsförmån kan utformas som arbetsgivaren betalar utan att den anställde förmånsbeskattas i enlighet med det som för närvarande gäller för företagshälsovården.
Det finns ingen anledning att slopa skattefriheten för förmån av inte offentligt finansierad tandvård i Sverige och utomlands. Ett av de skäl som regeringen anför i sitt förslag är skatteskäl. Man antyder dels att skatteintäkter försvinner då den anställde genom nuvarande konstruktion får denna förmån skattefritt och dessutom kan få lägre marginalskatt, dels att arbetsgivaravgifterna minskar för arbetsgivaren. Regeringen vill inte heller se nuvarande tandvårdsförmån som ett sätt att förbättra tandvårdsförsäkringen för personer mellan 20 och 65 år, eftersom arbetslösa då skulle undandras denna möjlighet.
Jag anser att resonemanget haltar om man väger in annan icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård, nämligen företagshälsovården.
Arbetsgivaren kan här erbjuda kostnadsfri hälsovård för sina anställda, utan att detta förmånsbeskattas. Dessutom kan arbetsgivaren dra av denna kostnad i sitt bokslut och då minska sin företagsskatt. Även här saknar arbetslösa denna förmån. Dock anser jag att företagshälsovården är ett bra komplement till nuvarande skattefinansierad hälso- och sjukvård.
Jag anser att regeringen i stället borde utreda om en tandvårdsförmån kan tillskapas som arbetsgivaren betalar utan att den anställde förmånsbeskattas i enlighet med vad som för närvarande gäller företagshälsovården.
|
Stockholm den 30 oktober 2003 |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |