Riksdagen avslår förslagen i proposition 2003/04:18 om ändring av 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resursfördelningen inom skattemyndigheterna.
I proposition 2003/04:18 föreslår regeringen en rad förändringar i taxeringssystemet av fastigheter för att förslag om tredimensionella fastighetsbildningar som regeringen ställt i proposition 2002/03:116 ska bli möjliga. Den nu framlagda propositionen syftar till att ge även tredimensionella fastigheter och fastigheter med tredimensionella fastighetsutrymmen taxeringsvärden som ska ligga till grund för beskattning.
I propositionen bedömer regeringen att tredimensionella fastigheter i princip kan värderas enligt de regler som gäller i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Man konstaterar att byggnadstypen ska bestämmas särskilt för varje byggnad. Byggnadsdel som tillhör en tredimensionell fastighet ska enligt propositionen inte kunna tillhöra kategorin småhus.
Kristdemokraterna anser att regeringen genom att skilja den föreliggande propositionen ifrån proposition 2002/03:116 Tredimensionell fastighetsindelning med inte mindre än fem månader, åter gjort sig skyldig till nonchalans inför riksdagens lagstiftningsarbete. Nyligen remitterades regeringens proposition 2003/04:10 om s.k. CFC-beskattning till skatteutskottet. Även detta regeringsförslag lades fram ungefär ett halvår efter det att proposition 2002/03:96 Skattefri kapitalvinst på näringsbetingade andelar lades fram. I regeringens budgetproposition föreslogs en rad förändringar inom skatteområdet utan att lagförslagen för dessa fanns med. Enligt en PM upprättad på finansutskottets kansli innehåller budgetpropositionen för 2004 inte mindre än 17 förslag på skatteförändringar som föranleder särpropositioner senare under år 2003. Detta trots att 3 kap. 2 § tredje stycket riksdagsordningen lyder:
Endast om regeringen finner synnerliga ekonomisk-politiska skäl föreligga får proposition angående statens inkomster och utgifter för det närmast följande budgetåret avlämnas efter budgetpropositionen.
Kristdemokraterna anser att det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna sköter regeringsarbetet på ett sätt som så tydligt strider mot riksdagsordningen. Det är också anmärkningsvärt att regeringen delar upp ett lagstiftningsärende i propositioner som skiljs åt i tiden. Det gör det svårt för riksdagen att vid tiden för beslut helt kunna överblicka de ärenden man har att besluta om.
Riksdagen bör därför för regeringen tillkännage som sin mening vikten av att lagstiftningsärenden, genom det sätt på vilka de föreslås i proposition, ges en mer sammanhållen behandling än vad som varit fallet vid beslutet om tredimensionell fastighetsbildning.
Kristdemokraterna har en längre tid arbetat för att tredimensionella fastighetsbildningar skulle bli möjliga i svensk lagstiftning. När så regeringens proposition om detta till sist nådde riksdagen våren 2003 välkomnades detta av Kristdemokraterna. Tyvärr präglas dock Socialdemokraternas syn på den nya fastighetsbildningsformen av en alltför stor tveksamhet. I propositionen om tredimensionell fastighetsbildning betonade regeringen riskerna med att tredimensionell fastighetsbildning ska leda till ett fragmentiserat och oöverskådligt fastighetsbestånd. Därför behängdes lagstiftningsförslaget med en mängd mer eller mindre godtyckliga bestämmelser i syfte att begränsa ombildning av fastigheter. Restriktivitet är ledordet, vilket innebär att syftet med att tillåta tredimensionell fastighetsbildning delvis motverkas.
Kristdemokraterna anser att lagstiftningen gällande fastighetsbildning bör vara konsekvent och entydig. Tredimensionell fastighetsindelning ska ses som jämbördig med annan fastighetsbildning och generella krav för fastighetsbildning ska tillämpas så långt som möjligt.
Kristdemokraterna anser att tredimensionell fastighetsbildning också bör innebära införande av enskilda ägarlägenheter, där varje lägenhet utgör en egen fastighet. Införandet av ägarlägenheter skulle tillåta ägandet av en enskild lägenhet i ett flerbostadshus på ett sätt som är jämförbart med ägandet av ett småhus. En sådan ny upplåtelseform kan innebära en stimulans till ökad nybyggnation. Ägarlägenheter har som fördel att boendet blir billigare, när ägaren kan ta egna lån för sin lägenhet och därmed dra av räntekostnaderna i deklarationen. Samhällsekonomin uppmuntras med ett personligt sparande. Ägarlägenheter stärker pantvärdet för lägenheten och minskar riskerna för kreditförluster. Brukarinflytandet ökar och lägenheten kan hyras ut av ägaren.
Ett uttryck för Socialdemokraternas ambition att motverka ägarlägenheter, men också tredimensionella fastigheter i allmänhet, är att en tredimensionell fastighet som är inrättad till bostad, enligt det nyligen beslutade regelverket, måste inrymma minst fem bostadslägenheter.
Kristdemokraterna ser det som angeläget att regelverket för tredimensionell fastighetsbildning istället utformas så att det kan anpassas till ett kommande regelverk för enskilda ägarlägenheter. Därför har Kristdemokraterna föreslagit att gränsen om minst fem lägenheter ska tas bort.
Vid behandlingen av Kristdemokraternas förslag om ägarlägenheter har bostadsutskottet anfört att Ägarlägenhetsutredningens förslag är föremål för beredning inom Justitiedepartementet och att riksdagen därför bör avvakta resultatet av detta beredningsarbete.
Inte minst mot bakgrund av det pågående arbetet inom Regeringskansliet, är det beklagligt att Socialdemokraterna tar ytterligare steg, nu på fastighetstaxeringens område, för att försvåra införandet av ägarlägenheter. I föreliggande proposition föreslås att en bestämmelse införs i fastighetstaxeringslagen som innebär att tredimensionella bostadsfastigheter inte kan utgöra småhus utan alltid utgör hyreshus. Riksdagen bör uppmärksamma detta som ett led i Socialdemokraternas arbete för att försvåra införandet av ägarlägenheter och därför avslå propositionens förslag till ändring av 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen.
Socialdemokraternas största oro inför den nya fastighetsskattereformen tycks, föga förvånande, vara hur beskattningen av dessa ska ske. Kristdemokraterna anser till skillnad från den socialdemokratiska regeringen att skatt på egendom ska sänkas och specifikt att skatt på boende ska avskaffas.
Men anledning av budgetpropositionen för 2004 yrkade Kristdemokraterna i motion 2003/04:Sk459 Fastighetsskatten att den statliga fastighetsskatten avskaffas helt från den 1 januari 2004. Kristdemokraternas reform finansieras på tre sätt.
För det första föreslås kommunerna få ta ut en fastighetsavgift på maximalt 2 600 kronor per år och småhus respektive 800 kronor per år för lägenhet i flerbostadshus. Kommunernas intäkter från denna avgift ska enligt lag endast få användas till fysisk planering, gatuunderhåll och räddningstjänst. Likaså ska kommunerna få rätt att ta ut maximalt 63 kronor per kvadratmeter och år för de kommersiella lokalerna, och maximalt 17 kronor per kvadratmeter och år för industrienheterna. Denna distinktion gällande fastighetsavgiften bör gälla lika för tredimensionella respektive traditionella fastigheter.
För det andra höjs reavinstskatten vid försäljning av fastighet från 20 till 30 procent. Den s.k. uppskovsregeln finns dock kvar.
För det tredje avsätter Kristdemokraterna 7,3 miljarder i den övriga statsbudgeten för att helt avskaffa beskattningen av boendet genom fastighetsskatten.
Kommunernas intäkter från ovanstående avgifter växlas mot sänkta statsbidrag till kommunerna.
Kristdemokraterna anser att taxeringsvärden på fastigheter blir irrelevanta inom de närmaste åren då vi vill avskaffa de skatter som taxeringsvärdena ligger till grund för. Vi har tidigare beskrivit ett förslag till hur den statliga fastighetsskatten ska kunna avskaffas från den 1 januari 2004. Kristdemokraterna föreslår också att förmögenhetsskatten avvecklas under den närmaste fyraårsperioden med början 2004. En första åtgärd är att slopa sambeskattningen samt att sänka alla taxeringsvärden på fastigheter till den nivå som de hade år 2000. De ska därefter frysas på den nivån. På Kristdemokraternas initiativ i Egendomsskattekommittén har den socialdemokratiska regeringen inlett en kraftig reformering av arvsskatten i och med att arvsskatten för makar och sammanboende avskaffas från den 1 januari 2004.
Således torde taxeringsvärden på fastigheter kunna bli helt irrelevanta inom några år. Eftersom taxeringsvärdena ska sänkas och frysas behövs inget ytterligare taxeringsförfarande. Istället för skattemyndigheterna, kan kommunerna ges i uppdrag att avgöra vilken byggnadstyp fastigheter har, så även tredimensionella fastigheter.
Socialdemokraternas uttryckta farhågor kring den nya fastighetsskattereformen är att det ska bildas ett alltför fragmenterat och oöverskådligt fastighetsbestånd. Kristdemokraterna bedömer att regeringens bakomliggande farhågor i själva verket är hur detta fragmenterade fastighetsbestånd ska beskattas. Med vårt förslag till fastighetsskattereform undanröjs all sådan problematik. Kristdemokraterna instämmer däremot i att det finns all anledning att oroas över hur skattemyndigheterna ska kunna säkerställa resurser för att kunna taxera alla fastigheter med alla dämpningsregler och begränsningsregler. Det är anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte på något sätt berör denna problematik som nu uppstår för skattemyndigheterna. Inga nya resurser tillförs. Kristdemokraterna befarar därför att skattemyndigheternas mer samhällsnyttiga arbete nu kommer att bli lidande på grund av den resursslukande fastighetsstaxeringen med tillhörande specialregler. Kristdemokraterna anser att regeringen bör återkomma med förslag på hur skattemyndigheternas övriga arbete inte ska hotas av den alltmer resurskrävande fastighetstaxeringen.
Dagens administration av fastighets- och förmögenhetsbeskattning uppgår sammanlagt till minst 200 miljoner kronor för Riksskatteverket (RSV), skattemyndigheterna1 och Statistiska centralbyrån. Denna siffra gäller dock innan den nya fastighetsformen införts. Administrationen av sambeskattning av förmögenhet, de med jämna mellanrum återkommande fastighetstaxeringarna och administrationen av begränsningsregeln för fastighetsskatt är mycket resurskrävande.
Kristdemokraterna anser att det är orimligt att mer än 200 miljoner kronor av svenska folkets skatter ska användas till att bestämma värdet på deras bostäder så att det svenska folket följande år ska tvingas betala ännu mer i skatt för sitt boende. Ett naturligt bidrag till finansieringen av vår föreslagna fastighetsskattereform är därför att anslagen till denna del av beskattningsverksamheten minskas med 160 miljoner kronor. Resurser förutsätts därmed finnas kvar för att hantera all den bostads- och fastighetsstatistik som fortfarande är motiverad ur ett allmänintresse.
|
Stockholm den 6 november 2003 |
|
|
Per Landgren (kd) |
|
|
Lars Gustafsson (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Stefan Attefall (kd) |
Olle Sandahl (kd) |
|
Annelie Enochson (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Lars Lindén (kd) |
| [1] | Enligt RSV:s årsredovisning kostade enbart fastighetstaxeringsverksamheten 169 miljoner kronor år 2000. Tidigare år har kostnaden överstigit 200 miljoner kronor och 1996 uppgick den till 344 miljoner kronor. |