Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda en normallönemodell som kan ersätta nuvarande fåmansbolagsregler.
Riksdagen beslutar att avskaffa arvsskatten på s.k. bundet kapital från den 1 januari 2004 i enlighet med vad som anförs i motionen.
I propositionen föreslår regeringen en lättnad i fåmansbolagsreglerna de s.k. 3:12-reglerna. Lättnaden består i att den klyvningsränta som avgör hur mycket av fåmansbolagets vinst som ska kunna tas ut som inkomst av kapital höjs med 2 procentenheter och föreslås därmed bli totalt 7 procentenheter plus statslåneräntan.
Vidare föreslår regeringen att generationsskiften i företag ska underlättas genom att de s.k. lättnadsreglerna i arvs- och gåvobeskattning ska ändras. Regeringen föreslår också att reglerna ändras för hur en gåvotagares ersättning ska värderas.
De särskilda reglerna för beskattning av ägare i fåmansbolag, de s.k. 3:12-reglerna är, trots att flera förändringar gjorts sedan de infördes 1990, fortfarande ofördelaktiga jämfört med de regler som gäller för andra företag. Skattereglerna för fåmansbolagen är ytterligt komplicerade. Ett särskilt problem gäller vad som ska ses som intäkt av kapital och vad som ska ses som inkomst av arbete, lön, av den utdelning ägaren tar ut. Nu gäller att som kapitalinkomst räknas endast ett belopp motsvarande statslåneräntan plus 5 procent, resten räknas som lön och beskattas därefter. Innan ägaren betalar skatt på utdelningen har utdelningen också beskattats i företaget (så kallad dubbelbeskattning).
Kristdemokraterna anser att utgångspunkten måste vara att delägare i fåmansaktiebolag ska beskattas och behandlas lika som delägare i större bolag och att utdelning utöver ett belopp motsvarande marknadsmässig lön bör beskattas som kapitalinkomst. Därmed anser Kristdemokraterna att nya, enkla regler som jämställer fåmansföretagen med andra företag snarast måste införas. En sådan skattemodell brukar vanligtvis benämnas ”normallönemodell”. Regeringen har uttryckligen vid ett flertal tillfällen tillbakavisat förslag om att utreda en sådan modell. För det första anser den socialdemokratiska regeringen att det är svårt att bestämma vad som är en normal lön. För det andra anser den i proposition 2003/04:17 att ”en normallönemodell skapar dessutom fördelningspolitiska problem om inte lönenivån sätts högt”.
Kristdemokraterna motsätter sig således regeringens motivering och anser till skillnad från Socialdemokraterna att företagande ska underlättas och stimuleras inte bara i ord utan också i konkreta lagförslag. De nuvarande fåmansbolagsreglerna hämmar företagande snarare än inbringar skatter. Kristdemokraterna delar inte alls regeringens bedömning att en normallönenivå inte skulle gå att fastställa. Det risktagande som egenföretagandet innebär ska också kunna innebära att avkastningen blir högre än vad som är fallet idag. Utbudet av varor och tjänster skulle stimuleras och i förlängningen skulle efterfrågan på arbetskraft i de mindre företagen kunna öka om 3:12-reglerna reformerades i enlighet med vad Kristdemokraterna anför.
Betecknande för fåmansbolagsreglernas brister är att riksdagen under början av innevarande decennium har tvingats göra retroaktiva regelförändringar för att fåmansföretagare skulle slippa beskattning på över 100 procent av vinsten. Kristdemokraterna anser att Socialdemokraterna förutom att man befinner sig i en iedologisk återvändsgränd vad gäller företagsbeskattning också grovt misskött regeringsarbetet vad gäller 3:12-reglerna så att det drabbat svenska företag på en anmärkningsvärt sätt.
I den senaste regeringsförklaringen för det kommande riksdagsåret utlovades en miljard kronor till förändringar av de s.k. 3:12-reglerna. Vad statsministern då uppenbarligen åsyftade var den i proposition 2003/04:17 föreslagna höjningen av klyvningsräntan i fåmansbolagsskattelagstiftningen. Enligt propositionen uppgår statens kostnader för förslaget till 30 miljoner kronor år 2004. Den varaktiga effekten av förslaget förväntas bli 570 miljoner kronor.
Kristdemokraterna anser att en normallönemodell för fåmansbolagsbeskattning ska utredas och införas i Sverige. I väntan på att en normallönemodell utreds och införs anser Kristdemokraterna att riksdagen bör göra allt som kan göras för att stödja fåmansföretagarna. Kristdemokraterna yrkar därför bifall till att klyvningsräntan höjs enligt propositionens förslag.
Arvsskattens problematik har visat sig påtaglig då generationsskifte skall ske i familjeföretag. I värsta fall tvingas de efterlevande göra sig av med den bortgångnes livsverk då arvsskatten gjort det omöjligt för de anhöriga att ta emot arvet.
Svenskt näringsliv står inför en kraftig föryngring de närmaste åren. Mer än hälften av företagen i Sverige är fortfarande familjeföretag. Bland dem finns en stor grupp fyrtiotalister som vill träda tillbaka. Åtta företagare av tio hoppas att barnen ska ta över.
Ändras inte reglerna för fåmansbolag samt arvs- och gåvoreglerna blir detta knappast verklighet. Det visar det som hänt i företagstäta Småland de senaste åren. Ägarbilden i familjeföretagen har förändrats dramatiskt. Också i Gnosjö är idag det utländska ägandet cirka 11–12 procent. Den så kallade Gnosjöandan, d.v.s. samverkan och nätverksbyggande mellan företag, håller på att slås sönder som en följd av regeringens brist på aktiv näringslivspolitik.
Kristdemokraterna välkomnar de förbättringar som regeringen i propositionen föreslår vad gäller de s.k. lättnadsreglerna som syftar till att underlätta generationsskiften i företag. De tillstyrks därför. Samtidigt anser vi inte att de åtgärder som föreslås är tillräckligt kraftfulla för att den problematik som beskrivs ovan ska kunna bemötas. Till exempel bibehåller man den beskattningsnivå som lättnadsreglerna medger, d.v.s. att 30 procent av substansvärdet ska beskattas. Kristdemokraterna föreslår därför att arvsskatten på bundet kapital slopas helt för att ytterligare undanröja hinder för generationsskifte. Detta har även yrkats i Kristdemokraternas statsbudgetalternativ för 2004. Enligt riksdagens utredningstjänst, Riksskatteverket och Finansdepartementet går det inte att exakt beräkna statens varaktigt minskade skatteintäkter för vårt förslag men detta skattebortfall uppskattas till 40 miljoner kronor.
Allt företagande är självklart viktigt och betydelsefullt. Familjeföretaget har dock en speciell roll. Familjföretagen förknippas ofta med att ägarna tar ett långsiktigt ansvar för verksamheten. Det är heller inte ovanligt att familjeföretag tar ansvar och bidrar till utveckling på orter där de är verksamma. Gnosjöandan är ett berömt exempel, och den är därför omskriven i många forskningsrapporter. Många företagare har i Gnosjö en lokal anknytning sedan flera generationer tillbaka och många är släkt med varandra.
|
Stockholm den 6 november 2003 |
|
|
Per Landgren (kd) |
|
|
Lars Gustafsson (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Stefan Attefall (kd) |
Olle Sandahl (kd) |
|
Annelie Enochson (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Lars Lindén (kd) |