med anledning av prop. 2003/04:152 Anpassningar med anledning av en ny statlig myndighet för socialförsäkringens administration

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att försäkringsdelegation utser ledamöter i stiftelser i enlighet med vad som anförs i motionen.

2 Motivering

Hela processen, från direktiven för ANSA-utredningen till tillsättandet av en särskild utredare som skall förbereda och genomföra bildandet av en statlig myndighet på socialförsäkringsområdet, har utformats och genomförts som ett spel för gallerierna. I många fall kan regeringen anklagas för saktfärdighet, men när det gäller förstatligandet av försäkringskassorna kan man på goda grunder anklaga regeringen för motsatsen. Korta remisstider över sommar- och juluppehåll, hearing i stället för vanligt remissförfarande samt tillsättande av särskild utredare innan remisstiden gått ut talar inte för att en demokratisk process har tillämpats. Regeringen hade på ett tidigt stadium bestämt sig för vad man ville, och därför har det sedvanliga utredningsförfarandet med remisser och tidsfrister bara setts som något onödigt ont som proforma måste till.

Denna forcerade process ledde naturligtvis till att propositionen om en ny statlig myndighet blev så ofullständig och saknade underlag och svar på så många väsentliga frågor att det egentligen inte gick att ta ställning. Trots detta beslutade riksdagen i enlighet med propositionen. Regeringen föreslår nu i föreliggande proposition ett stort antal lagändringar. En del av dem kan tyckas vara mer av namnändringskaraktär, men det återfinns också förslag som berör allt från sekretess och straffpåföljd till överföring av tillgångar som ägs eller förvaltas av de allmänna försäkringskassorna.

Lagrådet skriver i ovanligt hårda ordalag följande: ”Lagrådet finner anledning att sätta i fråga om den beredning som förevarit lagstiftningsärendet kan anses godtagbar.” Vidare går att läsa: ”Lagrådets bedömning blir att beredningen av lagstiftningsärendet inte svarar mot de krav som 7 kap. 2 § regeringsformen ställer i fråga om regeringsärenden av förevarande slag och omfattning.” I 7 kap. 2 § står följande: ”Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.”

Lagrådet skriver också att förslaget har arbetats fram under tidspress och att det ökar risken för förbiseenden i ett eller annat betydelsefullt hänseende. Lagrådet anser vidare att detta förhållande också försämrar förutsättningarna för lagrådsgranskningen. Jag måste tyvärr än en gång konstatera att ändamålet tycks helga medlen på ett sådant sätt att när regeringen bestämt sig så kör man på och då får både sedvanlig beredning och rättssäkerhet stå åt sidan. Detta är tyvärr inte det enda fallet på senare tid. Förslaget om trängselskatt är ännu ett exempel på hur regeringen genar och kryssar mellan lagar och praxis för att uppnå det man bestämt sig för.

Om Lagrådet finner det svårt att hantera mängden lagändringar som finns i propositionen så förstår var och en att det i princip blir omöjligt för riksdagsledamöter att sätta sig in i och begrunda förslagen och eventuellt komma med motförslag.

Jag tänker endast ta upp en fråga för att visa hur illa genomtänkt förslaget är och hur centralismen tar över utan att ta hänsyn till den lokala kännedomen. Under punkten 7.2 Fonder, stiftelser och fastigheter föreslås att den nya försäkringskassan skall tillsätta styrelsemedlemmar till olika stiftelser. Visserligen sägs det att försäkringskassan kan överväga att överlåta åt försäkringskassans ledning i länet att ansvara för att stiftelsernas avkastning används i enlighet med ändamålet. Det sägs också att om en stiftelses ändamål är svårt att tillgodose finns det möjlighet att ansöka om permutation hos Kammarkollegiet.

Jag anser att det är självklart och bör framgå av lagstiftningen att stiftelser med lokal anknytning, dvs. där ändamålet är att på olika sätt värna och ge bidrag till medborgare i ett begränsat geografiskt område, också skall skötas av försäkringskassan i respektive län där stiftelserna hör hemma. Vidare skall styrelserna utses av försäkringsdelegationerna i respektive län. Riksdagen bör besluta i enlighet med detta. Det ankommer på utskottet att skriva lagtext. Lämpligen bör lagtexten komma in i förslag till lag om ändring i lag (2004:274) med anledning av inrättande av försäkringskassa.

Stockholm den 21 juni 2004
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)