Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inte införa några övergångsregler för de nya EU-medlemsländerna.
Den första maj utvidgas EU med tio nya medlemmar. Det är en stor händelse när Europa tar ännu ett steg mot samförstånd och varaktig fred. Centerpartiet vill ha ett Europa som präglas av öppenhet, mångfald och framtidstro.
Sverige har tidigare varit enade bakom att EU-utvidgningen är något positivt för oss i Sverige och för hela Europa. För så sent som ett halvår sedan var samtliga partier ense om att inte införa några övergångsregler. Nu ser situationen annorlunda ut. Regeringen har gjort bedömningen att det finns ett behov av övergångsregler för arbetstagare från EU:s nya medlemsstater Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien. Arbetstagare från dessa länder ska enligt regeringens förslag inte omfattas av den fria rörligheten som råder för alla andra EU-medborgare.
Centerpartiet anser att EU:s fria rörlighet ska gälla för alla EU-medborgare. Vi ställer oss mycket kritiska till att dela upp EU-medlemmarna i ett A- och ett B-lag. Centerpartiet ställer inte upp på regler som gäller för vissa medlemmar i EU, men inte för andra. Det EU som riskerar att växa fram när diskriminerande regler införs lutar åt en slutenhet, misstro och rädsla. Det är inte det Europa som Centerpartiet vill se. Att ha fri rörlighet för kapital, varor och tjänster, men bara vissa människor medför att hela grundidén med EU riskerar att gå förlorad.
Regeringen uttrycker en oro för att missbruk av det svenska välfärdssystemet sker om människor från de nya medlemsstaterna kommer hit och arbetar. Bland annat pekar man på de ekonomiska skillnader som råder mellan de nuvarande och de nya medlemsländerna. Något som regeringen tror skulle vara drivkrafter för människor att komma hit och utnyttja vårt trygghetssystem. Centerpartiet anser att rädslan och oron för detta är överdriven. När Spanien och Portugal och Grekland skulle bli nya EU-medlemmar fanns en liknande oro som senare visade sig vara obefogad. En rapport från EU-kommissionen visar att flyttbenägenheten i de nya EU-länderna är mycket låg och att Sverige inte är det land som människorna i de nya länderna ser som attraktivast att flytta till. Rädslan för en våg av migration är med andra ord ogrundad.
De människor som vill arbeta utomlands är mestadels unga och välutbildade. Vi ska uppmuntra människor som vill komma hit och försörja sig genom arbete. Människor som kan bidra till ett vitalt Sverige socialt, ekonomiskt och kulturellt. Låt oss se de nya medlemsländernas medborgare som en möjlighet och inte som ett hot. Centerpartiet välkomnar de nya medlemsstaterna in i den europeiska gemenskapen.
De nya medlemsländerna bör få komma hit på lika villkor som de befintliga EU-medlemsstaterna. De regler som finns inom EU ska omfatta alla. Centerpartiet accepterar inte att vissa länders medlemmar pekas ut som mer benägna att utnyttja sociala välfärdssystem än andra.
Farhågorna för ”social turism” är inte bara stötande utan även dåligt grundade. Centerpartiet anser att riskerna för att svenska bidragssystem skulle överutnyttjas av personer från de nya medlemsländerna är kraftigt överdrivna och inte relateras till de skatteintäkter som deras arbete kommer att generera.
Trygghetssystemen mot inkomstbortfall på grund av arbetslöshet eller sjukdom har kvalifikationsvillkor som grundas på tidigare inkomst, och risken för försök att utnyttja dessa system är obefintlig. Rätten till socialbidrag förutsätter att man inte kan nå upp till en dräglig levnadsnivå genom eget arbete. Personer som får socialbidrag som ett komplement till sin försörjning genom eget arbete torde ha mycket svårt att sätta av några större summor som sparande eller försändelser till hemlandet utan att själva underkasta sig stora försakelser. Frågan är om en sådan lösning kan te sig särskilt attraktiv, särskilt mot bakgrund av det högre kostnadsläget i Sverige.
Vad slutligen den omdiskuterade rätten till barnbidrag för barn som bor kvar i hemlandet beträffar, bör det hållas i minnet att barnkullarna snarast är mindre i de nya medlemsstaterna än i Sverige. Nativiteten i de baltiska länderna är betydligt lägre än i Sverige (0,8–0,9 procent/år) och i Polen på samma nivå som i Sverige. Också i de övriga nya medlemsstaterna i Öst- och Centraleuropa är nativiteten lägre eller i något fall på samma nivå som i Sverige. Det är svårt att undvika intrycket att propagandan från fackföreningsrörelse och regering grundas på förutfattade men osakliga föreställningar om dagens öst- och centraleuropeiska familjestruktur. Föreställningen om bidragshungriga storfamiljer på andra sidan Östersjön är en myt. Med tanke på nivån på barnbidraget är det troligt att personer som förvärvsarbetar i vårt land genererar skatteinkomster som uppväger bidragskostnaderna redan vid ganska små inkomster.
Sammanfattningsvis är ett avvisande av möjligheten att tillämpa övergångsreglerna en viktig symbolisk handling varigenom Sverige visar att vi fullt ut välkomnar de nya medlemsländerna och deras medborgare till Europeiska unionen. Det är vidare ett vaktslående kring en av EU:s grundprinciper, nämligen den fria rörligheten för människor – inte bara för kapital och varor. Ett sådant ställningstagande skulle också vara gynnsamt för Sverige. Vi kan positionera oss som ett attraktivt och välkomnande invandrarland i en tid med växande demografiska problem. Vår stela arbetsmarknad drar nytta av ett tillskott av högutbildad arbetskraft och tillskott av skatteintäkter. slutligen skapar det förutsättningar för goda politiska relationer inom Europeiska Unionen vilka ökar Sveriges möjligheter att påverka. Vad som ovan angivits om att Sverige inte ska införa några övergångsregler för de nya EU-medlemsstaterna bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 23 mars 2004 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Åsa Torstensson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |