7.5 Kommunala folkomröstningar nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen 18

2 Förslag till riksdagsbeslut

Se tabell i avsnitt 8.8 för Kristdemokraternas totala satsningar för barnfamiljen.

3 Inledning

Barnombudsmannen har i sin senaste årsrapport ¹ låtit barn och unga uttrycka vad som är viktigast för dem och deras välbefinnande. I slutsatsen står det: ”Det framgår tydligt att familjen är det absolut viktigaste för barn och unga.”

All modern forskning kring familjen och dess betydelse visar att den är den bästa grunden för både barn och vuxna. I en väl fungerande familj får vi den start i livet som vi behöver för att vara trygga i oss själva. I familjen får vi den kärlek som ger oss kraft i livet. Väl fungerande familjer är den bästa garanten för tolerans och respekt människor emellan. En harmonisk, positiv och väl fungerande hemmiljö ger barnet bäst förutsättningar i livet. Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och misstag begås. Trots brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att den enskilda människan skall kunna växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället i övrigt.

Familjens grundläggande betydelse för individen och samhället kommer klart till uttryck i FN:s barnkonvention. Det är också denna grundsyn, familjens oersättliga ställning och uppgift i samhället, som präglar Kristdemokraternas politiska arbete.

Familjefrågorna har en så central ställning i partiets politik därför att vi menar att de påverkar också de flesta andra politikområdena. Kristdemokratisk familjepolitik bygger på att den naturliga viljan och kraften hos familjen tas till vara, får komma till uttryck och ges stöd. Barnen och deras behov av sina föräldrar är utgångspunkten. Vi vill utforma politiken så att föräldrarna får så stort handlingsutrymme som möjligt när det gäller att kombinera omsorgen om barnen och förvärvslivet och så att familjen får möjlighet till mer tid tillsammans. Därför arbetar vi för att hitta de modeller för likvärdighet, flexibilitet och mångfald som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna men också för barnen. Trygga familjer ger trygga barn och därmed ett tryggt samhälle. Eftersom familjen är basen i hela samhällsbygget kommer vi fortsätta att lyfta fram familjepolitiken som vår huvudfråga. Vi har utlyst år 2003/04 till ”Familjens år” och kommer att på olika sätt aktualisera familjens roll för ett gott samhälle.

Förslag till anslagsförändringar återfinns i denna motion i de delar som berör utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Förändringar av anslag som berör bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18. Förändringar av anslag som berör barntillägg för högskolestudenter återfinns i motionen för utgiftsområde 15. Förändringar av anslag som berör deltidstaxor i förskolan återfinns i motionen för utgiftsområde 16. Förändringar av anslag som berör inkomst- respektive fastighetsskatten återfinns i skattemotionen.

4 Familjen är samhällets bas

4.1 Vad är en familj?

Det är inte helt enkelt att ge en entydig definition av familjebegreppet. Enligt dokument från FN:s familjeår kännetecknas familjen av de känslomässiga, sociokulturella och legala relationerna mellan de olika familjemedlemmarna. Dessa relationer knyter samman makar/samboende, föräldrar och barn och släkten i vidare mening. Denna definition visar att familjer ser olika ut och att sammansättningen kan variera över tid.

Beroende på hur familjen ser ut varierar också behovet av stöd. Varje familj måste självfallet få det stöd av samhället som den har behov av utifrån just sin speciella situation.

4.2 Familjen är viktig

4.2.1 Familjens betydelse för människans grundläggande behov

Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta villkorslös kärlek, omtanke och förståelse, men också att ställas inför krav och att ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till människans djupaste behov – behovet att bli sedd, att vara en person som inte är utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj skall fungera är att familjemedlemmarna respekterar varandra och att alla respekterar vissa grundläggande värden som jämställdhet och varje människas integritet.

I alla mänskliga sammanhang uppstår konflikter och begås misstag. Det finns inga perfekta familjer. Trots detta är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att den enskilda människan skall kunna växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället i övrigt. Övergrepp och förtryck kan självfallet aldrig tolereras, varken i familjen eller någon annanstans. Men att sådant tyvärr förekommer kan aldrig tas till intäkt för att generellt avfärda familjen som livsform.

4.2.2 Familjens betydelse för det lilla barnet

Under de allra första levnadsåren är det lilla barnets behov av trygghet och närhet störst. Då sker identifikationen med omvärlden, då grundläggs tilliten till och respekten för andra människor. Men också förståelse för eller insikten om det som vi kallar etik och moral grundläggs. Barnets empati, förmågan till inkännande utvecklas. För att den processen skall fungera bra behöver barnet i första hand omges av ett fåtal personer. Föräldrarna är då de viktigaste, mest naturliga och självklara personerna och också de som bäst kan tolka barnets behov och signaler. De utgör den ”lilla gemenskapen” för barnet.

4.2.3 Familjens betydelse i det förebyggande arbetet

Under uppväxten formas och grundläggs barnens syn på samhället, medmänniskan, värden, moral och etik. Etiken levandegörs i samspel med andra människor och införlivas så småningom med vårt tänkande. Bäst fungerar den processen tillsammans med personer vi älskar och har förtroende för. Det är därför föräldrarna är så viktiga. De är i de allra flesta fall de som bäst förmedlar grundläggande värden till sina barn. Men det kräver vardagstid tillsammans, eftersom det är i vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett naturligt sätt. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet när det gäller tid, hur gärna vi än önskar att det skulle vara så. Mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Vi måste därför stötta föräldrarna så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Det är det bästa förebyggande arbete vi kan satsa på.

4.2.4 Familjens betydelse i ungdomars identitetsutveckling

Den kristdemokratiska synen på familjen innebär att den är en del i ett nätverk av människor. Det kan bestå av släktingar i flera generationer, men också grannar, vänner, förskollärare, lärare och andra professionella personer kan ingå. Också de äldre barnen har behov av en trygg, öppen familj. I ungdomars identitetsutveckling kommer en dag då det är dags att övergå till att bli en självständig vuxen individ. Då behöver man också vuxna vid sidan av föräldrarna att identifiera sig med. Därför måste familjen vara öppen mot omvärlden för att fungera som en bra bas för barnen och ungdomarna.

4.2.5 Familjens betydelse för gemenskap över generationerna

Att föräldrarna skall ha ansvar för sina barn torde de flesta vara överens om. Hur är det då med de vuxna barnen? Har de ansvar för sina föräldrar? Självklart skall stat och kommun stå för ekonomisk och social grundtrygghet för de äldre. Men i en trygg välfärd ingår också behovet av nära relationer. Alla ingår vi i någon form av familjegemenskap. Under livets gång förekommer olika avbrott i den invanda tryggheten. Man blir sjuk, råkar ut för en olycka, blir arbetslös, förlorar kontakten med arbetskamrater, förlorar någon anhörig, någon nära vän. En gemenskap över generationsgränserna både inom och utom familjen kan ge det stöd som behövs. Därför är den öppna flergenerationsfamiljen med sitt sociala nätverk ett livslångt projekt.

4.3 Barnen behöver båda sina föräldrar – även om de separerar

Det är viktigt att ge förebyggande stöd och hjälp för att om möjligt undvika en skilsmässa/separation. När kris uppstår i ett förhållande skall man snabbt kunna få hjälp. Idag är det många gånger långa väntetider för stöd och samtal hos familjerådgivning. Detta måste åtgärdas. Om stödet sätts in tidigt kan sannolikt många skilsmässor/separationer undvikas. Familjerådgivningen bör även ha resurser att erbjuda rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i krissituationer. De flesta som lever i en relation har någon gång behov av stöd från en erfaren och objektiv person för att komma vidare.

När en skilsmässa/separation är ett faktum och paret inte kan komma överens, behöver de omgående hjälp att lösa sin situation. Då minskar risken för låsningar. Utifrån barnkonventionen, och med barnets bästa för ögonen, bör man utreda hur föräldrar bäst kan informeras och stödjas så att barnets behov får styra hur umgänget utformas. I samband med detta bör de samarbetssamtal som idag erbjuds föräldrarna utvärderas. Kristdemokraterna anser att samarbetssamtalen i nuvarande eller ändrad form sedan bör göras till praxis. Samtalen skall bl.a. leda till att föräldrarna får hjälp med att komma överens om hur ansvar, umgänge och kostnader skall fördelas dem emellan, exempelvis om föräldrarna bor långt ifrån varandra. På så sätt kan långdragna processer och upptrappade konflikter i bästa fall undvikas.

Det är otillfredsställande och djupt olyckligt att så många barn förlorar vardagskontakten med den ena föräldern vid en skilsmässa/separation. Barnet behöver och har rätt till båda sina föräldrar. Generellt bör således gemensam vårdnad om barnet vara det som skapar bäst förutsättningar för en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna. Det har emellertid visat sig att gemensam vårdnad är bra i de fall föräldrarna är överens. Sedan lagen om gemensam vårdnad infördes 1998 har den i flera fall lett till negativa konsekvenser för barnen. Redan i april 2000 tog därför riksdagen ställning för en skyndsam översyn av vårdnadslagen. Kristdemokraterna har sedan dess skrivit upprepade motioner och frågor till regeringen för att skynda på processen. Förra året tillsattes äntligen en utredning, som skall redovisa sitt resultat i slutet av 2004. Vi välkomnar givetvis denna utredning men ser mycket allvarligt på den långsamma hanteringen från den socialdemokratiska regeringen s sida, eftersom det handlar om utsatta barns situation.

4.4 Enastående ensamstående

Den parlamentariska Kommittén för Välfärdsbokslut presenterade sitt slutbetänkade år 2001. I Välfärdsbokslutet bekräftas bilden av att ensamstående med barn ofta är en utsatt grupp i samhället såväl socialt som ekonomiskt. Dessa familjer har bl.a. drabbats hårt av arbetslöshet och av de senaste årens nedskärningar. Ensamstående föräldrars situation ser många gånger annorlunda ut än situationen för de föräldrar som lever tillsammans. Ekonomiskt är det oftast kärvare, och framför allt saknas ofta ett socialt nätverk. I Kristdemokraternas familjepolitik ingår som en viktig del att ta hänsyn till ensamstående föräldrars speciella situation och förutsättningar och beakta den när politiken utformas. Vi utvecklar detta vidare i motionen ”Enastående ensamstående”.

5 Stöd föräldrarna!

5.1 Uppvärdera föräldrarollen

Att vara förälder kan nog betraktas som den finaste uppgift man kan ha. Inget kan vara viktigare än att ge sitt barn trygghet och kärlek och därmed en bra start i livet. Föräldraskapet innebär att man ikläder sig en viktig och betydelsefull samhällsuppgift, och man ska kunna kräva att få så goda förutsättningar som möjligt för att klara den.

Vi vill uppvärdera föräldraskapets betydelse genom politiska beslut och genom attitydbildning.

Att föräldrar vill göra det bästa för sina barn är en regel med mycket få undantag. Ingen känner sitt barn bättre än föräldrarna. Ingen kan avgöra bättre än föräldrarna vad som är bäst för det egna barnet. Denna grundsyn måste komma till klart uttryck i samhället.

5.2 Stabila familjerelationer

All erfarenhet visar att fungerande och stabila familjer är bra för både barn och vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Därför har varje samhälle ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar så att den gemenskapen kan fungera så bra som möjligt. Det är viktigt att lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd för stabila relationer. Lagstiftningen kring äktenskapet spelar en grundläggande roll i detta sammanhang. Vi anser att den stabilitet och juridiska trygghet som äktenskapet som samlevnadsform innebär bör leda till att det prioriteras i lagstiftningssammanhang. Sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila familjerelationer är något bra och eftersträvansvärt.

5.3 Föräldrastödjande verksamhet

Många föräldrar känner osäkerhet i sin föräldraroll. Hur skall man hantera konflikter? Hur sätter man gränser utan att barnets självkänsla skadas? Hur bevarar man vuxenrelationen när barnen tar all tid i anspråk? Vad gör jag om mitt barn blir mobbat?

Att få möjlighet att träffas föräldrar emellan och diskutera dessa och liknande frågor och på det sättet få stöd i sin föräldraroll upplevs mycket positivt av de flesta. Det finns exempel på intressanta studiematerial för föräldrar och personal som kan fungera som stöd för föräldragrupper och studiecirklar. Det är dock ganska okänt och det behöver göras en sammanställning av det aktuella utbudet så att det blir tillgängligt för fler. I Föräldrastödsutredningens betänkande ”Förslag om hur stödet till föräldrar kan utvecklas och stimuleras” (SOU 1997:161) konstateras att det i Sverige skulle uppskattas på många håll om det fanns ett informativt och inspirerande material om föräldraskap, barns utveckling och behov m.m. att tillgå för föräldrar och dem som vill satsa på att arbeta med frågor som gäller stöd i föräldraskapet. Trots att det gått sex år sedan utredningen presenterade sina förslag har mycket litet hänt.

Föräldrautbildning är ett annat viktigt område. I Sverige har vi en stark folkbildningstradition. Det borde vara naturligt att vi utbildar oss för att klara av det värdefullaste vi har – våra relationer till varandra som vuxna och relationen till våra barn. Par som skall gifta sig eller flytta ihop bör erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start, om övergången mellan olika livsfaser och om hur man undviker att låta kriser leda till splittring. Mödravården är en självklar plats för föräldrautbildning och annat förebyggande arbete. Andra viktiga platser kan vara vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund och folkrörelser. Samhällets kostnader för att stödja sådana förebyggande insatser skulle sannolikt relativt snabbt sparas in, samt leda till att många barn och vuxna fick möjlighet att utvecklas i harmoni med sig själv och sin omgivning.

I många andra länder arbetar man aktivt med familje- och föräldrastödjande verksamhet. I Storbritannien har Tony Blairs regering lagt fram en omfattande rapport om hur familjer skall stödjas – inte bara ekonomiskt. I Norge finns sedan 1995 ett föräldrahandledningsprogram. Där har barn- och familjedepartementet bidragit med utveckling och stöd till faktamässigt och metodmässigt material för föräldrar och personal. Det finns alltså goda exempel att följa. Det är hög tid att den socialdemokratiska regeringen nu lägger fram förslag om och stimulans till föräldrastödjande verksamhet.

5.3.1 Familjerådgivning

Antalet äktenskap som slutar med skilsmässa har ökat under en lång tid. Förra året skilde sig 21 322 gifta par i Sverige, enligt SCB:s statistik. Vid många separationer finns också barn i förhållandet. Under 2001 upplevde sammanlagt 52 000 barn en separation.² Mellan 1985 och 1999 ökade andelen barn mellan 0 och 17 år som bor med en ensamstående förälder från ca 13 till 17 procent. År 2001 levde 18,3 procent av barnen skilda från sin far och 3,3 procent levde skilda från sin mor.³ En fjärdedel av dagens 17-åringar har under barndomens lopp varit med om separation mellan föräldrarna.⁴

Samhället tar sig an familjens svårigheter genom att försöka lappa och laga. Det måste finnas och erbjudas förebyggande och behandlande insatser när ett behov uppstår. Ett bra sätt att främja familjestabilitet är att erbjuda kompetent och kostnadsfri familjerådgivning. Kristdemokraterna lyckades under fyrklöverregeringen medverka till förstärkt familjerådgivning. Varje kommun är numera skyldig att erbjuda familjerådgivning, men de senaste årens besparingar har dessvärre drabbat verksamheten. I en del kommuner bedrivs familjerådgivningen av samma personal som handlägger familjerättsfrågor. Ett annat problem är att väntetiderna till familjerådgivningen på många håll är oacceptabelt långa. Bristerna inom detta område understryks av FN:s barnkommitté, som i ett uttalande rekommenderat Sverige att förbättra möjligheterna till familjerådgivning.

6 Mer tid för barnen

6.1 En modern familjepolitik på familjens villkor

Under de senaste åren har flera opinionsundersökningar visat att föräldrarna önskar mer tid för barnen. Kristdemokraterna har länge arbetat för att möjliggöra för föräldrar att ge barnen det de helst av allt vill ha – mer tid tillsammans. Om det ska bli möjligt måste de olika regelsystemen för föräldraförsäkring, tjänstledighet, barnomsorg och flexibel arbetstid samverka på ett sådant sätt att de sammantaget ger utrymme för flexibilitet och variation utifrån den enskilda familjens behov. Socialdemokraternas statiska familjepolitik och rigida regelsystem omöjliggör detta. Både föräldrar och barn är olika och har olika behov. Konsekvensen av detta är att det som passar den ena familjen kanske inte fungerar i en annan. Kristdemokraterna står för en modern familjepolitik som på ett betydligt bättre sätt kan svara mot familjens behov under olika skeden av livet.

6.2 Rätt till tre års tjänstledighet

Den lagstadgade rätten till tjänstledighet (hel- eller deltid) när man blir förälder bör förlängas från ett och ett halvt år till tre år. Föräldrarna skall ha bibehållen rätt att återvända till sitt arbete. De skall kunna dela upp ledigheten mellan sig, om båda föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Detta är en naturlig konsekvens av att vi vill göra det möjligt för den som vill att förlänga tiden tillsammans med sina barn när de är små. Man ska inte behöva säga upp sig för att kunna göra detta.

I det nya pensionssystemet finns, efter ett kristdemokratiskt initiativ, rätten till s.k. barnår. Det innebär att fyra år per barn räknas som pensionsgrundande.

6.3 Föräldraskap och arbetsliv

Kristdemokraterna anser att flexibel arbetstid för alla anställda, men särskilt för småbarnsföräldrar, bör underlättas. Flexibel arbetstid innebär att arbetstagaren tillsammans med arbetsgivaren kan välja hur arbetstiden skall förläggas. Kommittén Välfärdsbokslut har i sin antologi ”Barns och ungdomars välfärd” redovisat de positiva effekterna med att föräldrar har möjlighet till flexibel arbetstid i arbetslivet. Man konstaterar att arbetsvillkoren har förändrats och att det blivit vanligare med flextid och med s.k. ”öppna” arbetsplatser där arbetstagaren kan lämna arbetsplatsen eller ta emot besök. Detta har visat sig vara positivt för familjelivet. Flextiden kan bli ett sätt för familjen att pussla ihop sin egen tid och på det sättet få mer tid för barnen. Det har också visat sig att föräldrar i första hand använder sin flextid för att förkorta den tid barnen vistas i förskola eller annan barnomsorg utanför hemmet. En undersökning som Hem och skola genomfört förstärker det intrycket. Hela 39 procent av de tillfrågade anser att flexibel arbetstid är bästa botemedlet mot ansvarskrockar. Det ökar också möjligheten att få mer tid för barnen när de nått skolålder eller behöver föräldrastöd som tonåringar. Enligt kommittén Välfärdsbokslut är det dock så att mödrar i högre grad än fäder har mer begränsade arbetsvillkor och i mindre utsträckning rätt till flexibel arbetstid. Föräldrar önskar flexiblare – inte kortare – arbetstid i första hand för att kunna förena föräldraskap och arbetsliv. Det åligger arbetsmarknadens parter ett stort ansvar för att genomföra detta.

Tack vare den tekniska utvecklingen är det idag lättare att arbeta hemifrån. Denna möjlighet bör tas till vara i högre grad än vad som är fallet idag och bör kombineras med ekonomiska insatser från stat eller kommun. Arbetet bör kunna organiseras så att möjlighet ges till frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas.

En förutsättning för att både kvinnor och män skall ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna fungera i den viktiga föräldrarollen är att vi skapar ett barnvänligt arbetsliv, där det ses som en kompetenshöjning och merit för både män och kvinnor att ha varit föräldraledig för att vårda och fostra sina barn.

Det finns idag positiva exempel på arbetsgivare som på olika sätt fyller ut en del av skillnaden mellan föräldraförsäkringen och lönen för den anställde för att fler ska ha råd att ta ut föräldraledighet. Fler arbetsgivare borde se värdet av att medarbetare får bättre möjlighet att umgås med sina barn. En positiv syn på föräldraledighet bidrar dessutom till att arbetsgivaren får mer nöjda medarbetare.

Samtidigt som det finns goda exempel har en genomförd studie ⁵ om svenska företags attityd till att mannen tar ut föräldraledighet visat att många män motarbetas passivt eller aktivt av sina arbetsgivare. Många gånger upplever de även en negativ attityd från arbetskamrater. Undersökningen visar att endast 3 procent av de undersökta företagen är uttalat positiva till att fäder tar ut sin föräldraledighet. Det är således viktigt att stat och kommun tillsammans med de fackliga organisationerna tar sin opinionsbildande roll på allvar för att förändra synen på föräldraledighet. Detta skulle t.ex. kunna göras genom en nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

Om män i större utsträckning blir aktiva, deltagande föräldrar skapas bättre förutsättningar för kvinnors möjlighet till karriär inom arbetslivet. Att det föds så få barn i Sverige idag är en varningssignal. Mycket tyder på att en ökad förvärvsfrekvens, högre tempo i arbetslivet, ökad arbetslöshet och därmed ökad rädsla att förlora jobbet försvårar kombinationen av föräldraskap och förvärvsarbete. Det är förödande för en nation om det inte skapas utrymme för barn att födas och för vuxna att våga bli föräldrar.

De ekonomiska villkoren för barnomsorgen måste vara gynnsamma. En generös föräldraförsäkring inklusive en rimlig grundnivå och högt tak, rätt till tre års tjänstledighet, barnomsorgskonto, tillgång till kommunal barnomsorg av olika slag och med hög kvalitet som kan väljas efter föräldrarnas önskemål och barnets behov är viktiga inslag i kristdemokratisk politik för att möjliggöra kombinationen föräldraskap/arbetsliv (se nedan).

6.4 Hemarbetet måste uppvärderas

Med tanke på hur viktig omsorgen om barnen är framstår dagens system, som inte inbegriper omvårdnad i hemmet, som mycket otidsenligt. När barnomsorgsfrågor diskuteras glöms ofta att småbarnsperioden för de allra flesta är en relativt kort period av livet. Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi, kom för några år sedan ut med en bok om hemarbete som väckte mycket debatt. Hon konstaterade att det arbete som görs utanför den etablerade arbetsmarknaden endast ger låg grundtrygghet. Detta drabbar i första hand kvinnorna. Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket i tid räknat, men proportionerna mellan hemarbete och arbete utanför hemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40 procent mindre på den så kallade öppna arbetsmarknaden. Med andra ord missgynnas kvinnor över livscykeln genom den här arbetsfördelningen. Detta är en viktig jämställdhetsfråga.

Ur detta perspektiv finns det anledning att fråga sig hur staten betraktar arbete som sådant. Hemarbete måste utföras och är viktigt inte minst ur livskvalitetssynpunkt, men signalerna som ges med dagens regelverk är att alla bör förvärvsarbeta heltid även under perioder då arbetsbelastningen i hemmet är som störst, till exempel när man har små barn. Ann-Marie Pålsson noterar i sin bok att vård och underhåll av maskiner är en skattebas och räknas som värde i BNP, medan vård och underhåll av människor inom hemmet inte räknas i skattesammanhang och inte alls registreras i den ekonomiska statistiken. En ökad insikt om detta samband kan dock, främst tack vare att Kristdemokraterna varit pådrivande, konstateras i det nya pensionssystemet. Fyra år per barn räknas som pensionsgrundande i det nya systemet. Denna insikt borde också prägla andra reformer.

6.5 Avlastning i hemmet – skattereduktion av hushållstjänster

För många familjer där mannen eller kvinnan eller båda vill satsa mycket tid och kraft på sitt arbete kan det bli en omöjlig uppgift att också hinna med hem och hushållsarbete. Man vill istället prioritera tid med barnen. Traditionellt sett har kvinnorna haft hand om hemmet, och förväntan på dem att göra det finns fortfarande kvar trots att de flesta kvinnor idag är yrkesarbetande. Ett sätt att stödja familjen är att utforma beskattningen så att det går att köpa vita hushållstjänster till ett rimligt pris. Detta skulle få en rad omedelbara effekter. Framför allt skulle det möjliggöra även för människor med normala inkomster att köpa sådana tjänster.

Tillsammans med de övriga borgerliga partierna har Kristdemokraterna föreslagit att det vita priset på hushållstjänster ska halveras. Det sker genom en femtioprocentig skattereduktion på arbetskostnaden inklusive moms. Därmed reduceras nästan hela den extra skattekil som hushåll, till skillnad från företag, möter när de anlitar extern arbetskraft och ska betala med redan beskattade pengar. En stor del av den omfattande svarta marknad som i dag råder för denna typ av tjänster skulle på kort tid kunna bli vit, och fler arbetstillfällen som genererar skatteinkomster skulle skapas.

Skattereduktionen ska enligt förslaget omfatta alla tjänster inklusive s.k. ROT-arbeten som utförs i det egna hemmet eller på den egna tomten. Maximalt 50.000 kronor per hushåll och år ska berättiga till skattereduktion.

6.6 Kontaktdagar som plötsligt försvinner

Alltsedan den socialdemokratiska regeringen 1995 tog bort de två kontaktdagar som föräldrarna haft för att besöka sina barn i förskola hos dagbarnvårdare eller i skolan har Kristdemokraterna drivit frågan om att återinföra dem. I juli 2001 återinförde regeringen äntligen en kontaktdag, bara för att slopa den igen i juli 2003.

Kontaktdagarna har varit mycket viktiga såväl för föräldrar och barn som för personal. Intresset för att ta ut kontaktdagarna har varit stort. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att föräldrar har god kännedom om den miljö där barnen vistas på dagtid och att de lär känna personalen. Detta bör underlättas med hjälp av kontaktdagar.

Kristdemokraterna anser att rätten att ta ut två kontaktdagar per barn och år för barn mellan 4 och 15 år ska införas från och med 2004. Kontaktdagarna ska berättiga till ersättning med samma belopp som den högre grundnivå i föräldraförsäkringen som vi föreslår, det vill säga 200 kronor per dag. Det ska gå att spara kontaktdagar som inte kunnat utnyttjas till året därpå.

7 Valfrihet och kvalitet inom barnomsorgen

7.1 Dagens system orättvist

Dagens stöd till barnfamiljerna strider mot viktiga principer som rättvisa, valmöjligheter och god fördelningspolitik.

Den mycket höga beskattningen även av låga inkomster kombinerad med inkomstrelaterade bidrag och taxor innebär att orimliga skattekilar skapas. Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg, i egen regi eller genom att köpa tjänsten osubventionerad, blir orimligt stor. För att motverka detta och skapa drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun kraftigt subventionerad offentlig barnomsorg. Sambandet mellan barnomsorgens verkliga kostnader och den avgift som föräldrarna betalar är mycket svagt. I praktiken innebär det att en stor grupp föräldrar gynnas på en annan grupps bekostnad. Detta överensstämmer inte med den målsättning som regeringen föreslår för familjepolitiken, nämligen att ”skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn skall minska inom ramen för den generella välfärden”.

Utöver de statliga transfereringar som nämnts innebär vissa delar av den skattefinansierade offentliga konsumtionen dolda inkomstöverföringar med minimal fördelningspolitisk träffsäkerhet. I dag är det bara de som väljer att ha sina barn på kommunalt finansierad förskola eller familjedaghem som får del av barnomsorgssubventionerna. Familjer där någon av föräldrarna själv vårdar barnen får ingen del av de offentliga subventionerna. Det får inte heller familjer som ordnat sin barnomsorg privat. Vidare får inte familjer som arbetar skift på tider som inte ”stämmer” med kommunens öppettider någon del av de offentliga subventionerna. Inte heller familjer som står i kö till den kommunala barnomsorgen får del av samhällets stöd. Totalt handlar det sammanlagt om cirka 90 000 barn eller 19,5 procent av alla barn mellan ett och fem år.

Den så kallade Lindbeckkommissionen ⁶ ⁷ uttryckte detta förhållande så här:

Framför allt kan inte dagens subventioner av barnomsorg utanför hemmet motiveras från fördelningssynpunkt. Subventionerna till de kommunala barndaghemmen innebär en inkomstöverföring till de cirka 40 procent av småbarnsfamiljerna som utnyttjar just denna omsorgsform. Subventionerna till de 20–30 procent av småbarnsfamiljerna som utnyttjar andra former av kommunalt understödda är mindre, medan de 30 procent av småbarnsfamiljerna som inte utnyttjar någon kommunal barnomsorg alls inte får någon som helst subvention. Från fördelningssynpunkt vore ett kontantstöd eller en servicecheck, lika för alla, mer motiverad. En annan möjlighet är skatteavdrag för barnomsorgskostnader.

7.2 Dagens system saknar flexibilitet och valfrihet

Det nuvarande systemet har också brister från flexibilitets- och valfrihetssynpunkt. Friheten för föräldrar att välja barnomsorgsform för sina barn är mycket begränsad. För de allra flesta finns bara möjligheten att ha barnen inom kommunalt subventionerad barnomsorg. Många som av någon anledning skulle önska en annan lösning har inte ekonomiska möjligheter till det. I dag är det bara de mest välbeställda som kan välja den barnomsorgsform som passar dem bäst.

Med barnens och familjernas behov som utgångspunkt för familjepolitiken är det angeläget att alla har möjlighet att välja den barnomsorgsform som passar de egna förhållandena bäst. Behoven och önskemålen kan naturligtvis variera över tiden och därför ställs stora krav på att samhällets stöd till barnfamiljer är organiserat så att det kan användas på ett flexibelt sätt.

7.3 Erfarenheter av vårdnadsbidraget 1994

Efter en kompromiss i fyrpartiregeringen våren 1994 kunde ett beskattat vårdnadsbidrag på 2 000 kronor per barn i åldern 1–3 år, med viss modifiering för utnyttjad barnomsorg med kommunalt stöd, införas ⁸. Det bidrog till att skapa ökad rättvisa mellan olika barnfamiljer och underlätta för föräldrarna att ordna barnomsorgen utifrån sina egna behov.

Långt mer än hälften av alla barnfamiljer som var berättigade till det valde vårdnadsbidraget under den korta tid det existerade ⁹. Ungefär 70 procent av föräldrar med barn som fyllt ett år men ej tre år valde att ansöka om vårdnadsbidrag, helt eller delvis. 78 % av dessa föräldrar fick 2 000 kronor per barn, 4 % fick 1 350 kronor per barn och 18 % fick 700 kronor per barn. Storleken på vårdnadsbidraget var beroende av hur många timmar barnet vistades på daghem. Trots att långt mer än hälften av småbarnsföräldrarna aktivt valde denna form av stöd framför en barnomsorgsplats avskaffade den socialdemokratiska regering som tillträdde efter valet 1994 stödet från och med 1 januari 1995.

7.4 Svenska folkets åsikt nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen

Tanken att de minsta barnen mår bäst av att få tillbringa merparten av dagarna med sina föräldrar har ett starkt stöd hos svenska folket. Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier ställde i ett antal enkäter under åren 1985–1995 frågan: ”Vilken form av vistelse under veckans vardagar skulle du välja om tillgång och ekonomi inte var några hinder?” Endast 5 procent av de tillfrågade ansåg att barn under tre år mår bäst av att vara på förskola. Så många som 64 procent ansåg att det bästa vore att de minsta barnen vistas hela dagen hos föräldrarna. I en Skopundersökning från september år 2002 redovisades det svenska folkets syn på finansieringen av barnomsorgen. Drygt tusen personer mellan 18 och 84 år svarade på frågan: ”Idag bidrar skattebetalarna med i genomsnitt 87 000 kronor per år för varje barn i den kommunala barnomsorgen. Vad tycker du? Bör man ge ekonomiskt stöd också till de föräldrar som vill ordna sin barnomsorg på annat sätt?” Hela 75 % svarade ja på frågan och mest positiva till detta var åldersgruppen 18–34 år. I en Sifomätning i Aftonbladet Kvinna ¹⁰ om svenska kvinnors attityd till längre föräldraledighet svarade 517 kvinnor mellan 18 och 40 år på frågan: ”Vad tycker du om att med skattepengar ge föräldrar ekonomisk ersättning så att de kan vara hemma med sina barn tills de blir fyra år? Skulle det vara bra eller dåligt?” Mer än två tredjedelar, 79 procent, av kvinnorna svarade att det skulle vara bra. Trots att det i dag inte ges ekonomiskt stöd för att utsträcka föräldraledigheten efter det att föräldraförsäkringen upphört väljer åtskilliga föräldrar med stora ekonomiska uppoffringar ändå att göra det. Hittills har den socialdemokratiska regeringen konsekvent nonchalerat alla dessa föräldrars önskemål.

7.5 Kommunala folkomröstningar nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen

Ett av demokratins verktyg är folkomröstningar. När kommuninvånarna själva tar initiativet får de en särskild tyngd. Eller borde åtminstone få det. Idag finns det ett starkt tryck från föräldrar runt om i landet när det gäller valfrihet inom barnomsorgen. I ett tjugotal kommuner runt om i Sverige har det bildats föräldragrupper som startat namninsamlingar för att få till stånd kommunala folkomröstningar för valfrihet inom barnomsorgen. Intresset är mycket stort och en bred majoritet av allmänheten stöder föräldrarnas krav.

I tre kommuner har man lyckats få till stånd folkomröstningar om valfrihet inom barnomsorgen. Den senaste hölls i Örkelljunga kommun i september i år, vid vilken 61,9 procent röstade för en alternativ lösning inom barnomsorgen. Folkomröstningar om familjers rätt till valfrihet inom barnomsorgen har även genomförts i Karlstad och Uppvidinge kommuner. I Karlstad röstade cirka 70 procent för valfrihet i barnomsorgen och i Uppvidinge blev motsvarande siffra 51,6 procent för rätten till valfrihet.

Den socialdemokratiska regeringen har lovat att följa resultatet av folkomröstningen om euron men visar med all tydlighet att så inte är fallet avseende de kommunala folkomröstningarna. De kommuner som utifrån resultatet av folkomröstningarna ansökt hos den socialdemokratiska regeringen om att få bli försökskommuner för att införa ett ekonomiskt alternativ för den som själv vill vårda sina småbarn får ett konsekvent nej utan särskild motivering. Det är en total statlig styrning av både föräldrar och kommuner. Även om folkomröstningar endast är rådgivande måste de tillmätas stor betydelse och utfallet bör inte nonchaleras på det sätt regeringen gjort. Den demokratiska processens legitimitet bygger på att starka opinionsyttringar tas på allvar.

Det är inte svårt att förstå den frustration många föräldrar känner när deras val av barnomsorg inte respekteras och stöds. Därför är det glädjande att föräldrar i kommun efter kommun tar initiativ i denna fråga.

7.6 Riksdagens beslut nonchaleras

En majoritet i riksdagen (alla partier utom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet) stödde i våras en reservation från utbildningsutskottet ¹¹ (2002/03:UbU9) med följande formulering:

Vi anser att det är viktigt med mångfald och valfrihet inom barnomsorgen. Det som passar den ena familjen passar inte den andra. Därför skall föräldrar ha rätt att fritt välja barnomsorg. Barnomsorgen måste vara välutbyggd, med olika alternativ. Vi är positiva till olika sorters barnomsorg med olika inriktning, i såväl kommunal som privat eller kooperativ regi. Valfrihet innebär också en möjlighet för dem som i större utsträckning vill vara hemma med sina barn. Kommunerna måste kunna erbjuda likvärdiga villkor för alla godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen.

Detta är en tydlig markering från riksdagens sida som regeringen hittills valt att helt bortse från. Det kan bara tolkas som en total maktfullkomlighet när inte ens en tydlig markering från riksdagens sida tas på fullt allvar.

7.7 Familjepolitiskt nytänkande – låt föräldrarna välja barnomsorg

Den kristdemokratiska politiken utgår från subsidiaritetsprincipen. Denna innebär att politiken byggs ”underifrån”. Det en liten gemenskap själv klarar av att hantera skall den ansvara för och själv besluta om. De överordnade gemenskaperna skall stödja de små gemenskaperna. För familjepolitikens utformning innebär detta att så många beslut som möjligt som berör familjen, skall fattas av familjen själv. Ett sådant beslut är valet av barnomsorgsform som enligt vår mening är en föräldraangelägenhet. Vi vill flytta makten över barnomsorgen från riksdags- och kommunpolitiken till föräldrarna. Staten och kommunerna skall underlätta familjens val, inte styra det.

Dagens system som utgår från Socialdemokraternas syn på barnomsorg bygger på ett socialistiskt, kollektivistiskt tänkesätt. 80 procent av stöden till småbarnsfamiljerna har en starkt styrande utformning. Det är en politik som tonar ner familjens och den lilla gemenskapens betydelse.

Vi vill, till skillnad från den socialdemokratiska regeringen, ge föräldrar och kommuner resurser för att kunna skapa ekonomiska och praktiska förutsättningar för val mellan olika och flexibla omsorgsformer. Maxtaxan förstärker ekonomin för dem som väljer dagens offentligt finansierade barnomsorg. Den är också starkt styrande. Vi anser att den måste kompletteras med ett barnomsorgskonto som ökar föräldrarnas handlingsfrihet. Principen för barnomsorgskontot är densamma som för vårdnadsbidraget, ett kontantstöd som gör det möjligt för föräldrarna att fritt välja den barnomsorgsform som passar familjen bäst. Till skillnad från nuvarande system omfattar det alla barn. Det ger valfrihet, flexibilitet och rättvisa. Fler valmöjligheter skulle också leda till högre kvalitet i förskolan eftersom trycket garanterat skulle minska när det gäller småbarnsplatserna. Framför allt är det en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna själva att välja mellan heltid, deltid eller ingen tid alls på arbetsmarknaden under olika perioder av livet. Vi vill helt enkelt myndigförklara föräldrarna.

7.8 Barnomsorgskontot – familjen bestämmer

Vårt förslag: Från 1 juli 2004 införs ett barnomsorgskonto på 80 000 kronor för barn som fyller ett år. Maximalt 40 000 kronor per barn får tas ut per år. De barn som när reformen införs fyller två år får ett barnomsorgskonto på
40 000 kronor. Om barnet helt eller delvis har plats inom kommunalt finansierad barnomsorg reduceras beloppet. Halvtid i kommunal barnomsorg innebär halvt kontobelopp, osv. Om barnet vistas heltid (mer än 32 timmar per vecka) inom den kommunala barnomsorgen utgår inget barnomsorgskonto. Beloppet är inte skattepliktigt. Taket för barnomsorgsavgifterna (maxtaxan) är kvar, men kommunerna åläggs att utforma och införa deltidstaxa i minst tre nivåer under taket. Den som nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen mindre ska inte betala lika mycket som den som nyttjar den i större utsträckning.

Barnomsorgskontot omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller vara hemma under en längre del av barnens uppväxt. Med en mångfald av barnomsorgsformer kan olika verksamheter stimulera varandra och bidra till en utveckling av hela barnomsorgen. Därför måste olika barnomsorgsformer ha möjlighet att verka på lika villkor. Mångfald och valfrihet är dessutom den bästa garantin för hög och jämn kvalitet.

Reformen omfattar vid ikraftträdandet barn som fyllt ett men inte tre år, men föräldrarna har möjlighet att spara pengar tills barnen blir äldre än så. För barn som redan har fyllt ett eller två år proportioneras kontobeloppet i förhållande till åldern. Ett barn som 1 juli 2004 är ett och ett halvt år får ett kontobelopp på totalt 60 000 kronor, varav maximalt 20 000 kronor kan användas det första halvåret och maximalt 40 000 kronor när barnet är två år. Efter två år behövs inte denna typ av infasningsregler längre, alla ettåringar får då ett kontobelopp på 80 000 kronor som får disponeras enligt ovan.

Kostnaderna för barnomsorgskontot motsvarar cirka 1,8 miljarder kronor för en halvårseffekt år 2004 och ca 3,6 miljarder kronor för år 2005. Med vårt förslag kommer barnens behov och föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen.

7.9 Olika barnomsorgsformer och etableringsfrihet

Att Kristdemokraterna verkar för att föräldrarna skall ges möjlighet att tillbringa mer tid med sina barn och vill uppvärdera föräldrarollen innebär inte att vi inte inser värdet av en förskoleverksamhet med hög kvalitet. Tvärtom. För att alla föräldrar skall finna alternativ som passar just dem och deras barn måste det finnas en väl utbyggd barnomsorg med olika alternativ. Som komplement till föräldrarnas omsorg vill vi erbjuda en mångfald av olika sorters barnomsorg: familjedaghem, förskolor, öppna förskolor och fritidshem med olika inriktning och med olika huvudmän. Föräldrarna skall ha rätt att fritt välja barnomsorg. Detta ställer krav på att kommunerna kan erbjuda likvärdiga villkor för alla godkända barnomsorgs- och förskoleverksamheter. På samma sätt som eget val (pengsystem/”kundval”) fungerar inom skolväsendet, det vill säga att pengarna följer barnet, bör det fungera inom barnomsorgen. Det är en förutsättning för att alla ska kunna hitta en omsorgsform som passar den egna familjesituationen.

7.10 Ökad kvalitet i förskoleverksamhet

Det är viktigt att förskoleverksamheten utvecklas så att en hög och jämn kvalitet kan säkerställas. Insikten om barns behov måste finnas och få styra både när det gäller planering av olika omsorgsformer, gruppstorlekar samt kontinuiteten i omsorgen. Såväl kommunala som privata barnomsorgsalternativ skall bedrivas med kvalitetskontroll.

Tyvärr har regeringens senaste ensidiga styrning av subventioner till maxtaxan inom barnomsorgen fått den effekt alla förutspådde: barnens vistelsetider ökar och fler barn ställs i kö till en plats. Barngruppernas storlek har på många håll för länge sedan passerat gränsen för vad som är acceptabelt. Vi anser därför att varje kommun bör åläggas att lägga fast ett tak för hur stora barngrupperna får vara för olika åldersgrupper. Skolverket ska ange riktlinjer för detta.

Med den politik som vi vill genomföra för ökad mångfald, rättvisare styrning av de offentliga subventionerna och garanterade deltidstaxor kommer trycket på förskolan att minska. Därigenom möjliggörs en högre kvalitet genom bl.a. mindre antal barn per grupp, särskilt i småbarnsgrupperna.

Till skillnad från regeringen anser vi att arbetet som görs inom den öppna förskolan bör tas till vara och vidareutvecklas. Öppna förskolan bärs av en idé som innebär att förskollärare, föräldrar, dagbarnvårdare och andra vuxna som besöker den skall vara med och utforma verksamhet och innehåll. Detta leder till ansvar, trivsel, ökad delaktighet och engagemang från olika vuxna. Kristdemokraternas syn på förskoleverksamheten utvecklas vidare i en separat motion.

7.11 Allmän förskola och förskoleverksamhet

Regeringen väljer att gång på gång betona vikten av att föräldrar lämnar sina barn till professionell personal och använder barnets utveckling som argument för införandet av maxtaxa och allmän förskola.

Vi kristdemokrater motsätter oss resonemanget att det endast är i förskolan som barnet kan utvecklas positivt. Barn lär överallt i alla miljöer förutsatt att nyfikenheten stimuleras. För att kunna ge det enskilda barnet den trygghet, stimulans och det stöd det behöver måste utgångspunkten vara barnets individuella behov. Därmed behövs också olika alternativ för att möta dem. Med regeringen politik är risken uppenbar att andra barnomsorgsformer än den kommunala förskolan försvinner, t.ex. familjedaghem och öppna förskolor. Det finns redan exempel på kommuner som lagt ner öppna förskolor och familjedaghem för att bekosta den allmänna förskolan som infördes den 1 januari 2003.

Regeringen hävdade vid införandet att reformen om allmän förskola främst skulle få betydelse för barn i landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner, barn till föräldralediga, invandrarbarn, barn i utsatta bostadsområden och barn till hemarbetande. Dessa utgör just de grupper som den öppna förskolan riktar sig till. Det är alltså uppenbart att regeringen väljer sin egen modell framför den som utvecklats och fått mycket god respons i landets kommuner. Det är ännu ett bevis på regeringens maktfullkomlighet gentemot både enskilda personer och kommuner. Vi vidareutvecklar frågan om förskoleverksamhet i en separat motion.

8 Familjens ekonomi

8.1 Behovet av en familjepolitisk reform

Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister ur såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan/mannen har innan de får barn och omvänt högre ju mer välavlönade föräldrarna är. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll. Detta har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år. Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer.

8.2 Höjd och förbättrad föräldraförsäkring

Vårt förslag: Den 1 januari 2004 höjs grundnivån i föräldraförsäkringen från 180 till 200 kr per dag. Från 1 juli 2004 höjs taket i föräldraförsäkringen från 7,5 prisbasbelopp till 11 prisbasbelopp. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen skall på sikt höjas från 80 procent till 90 procent.

Att få barn och bli förälder är inte en opåverkbar händelse, och barn kommer därför sällan som en överraskning för föräldrarna. Någon traditionell försäkringssituation föreligger därför inte på samma sätt som vid t.ex. sjukdom eller arbetslöshet. Inte desto mindre har föräldraförsäkringen stor betydelse för viljan och de ekonomiska möjligheterna att få barn. Detta eftersom familjen självklart vill men också måste ta hand om sitt barn det första levnadsåret och den ena av föräldrarna därmed inte kan förvärvsarbeta.

Föräldraförsäkringen fyller här den viktiga funktionen att ge ekonomisk standardtrygghet för föräldrar under den period de har svårt att upprätthålla denna på annat sätt. De flesta unga föräldrar har ju av naturliga skäl inte hunnit bygga upp något mer omfattande sparande.

Vi anser att föräldraförsäkringen bör gälla under ett år, men att möjligheterna att spara sina föräldraförsäkringsdagar genom partiella uttag bör vara stora. För barn som fyllt ett år finns en skyldighet för kommunerna att erbjuda en plats inom barnomsorgen (förskoleverksamheten). Från denna tidpunkt bör därför det offentliga stödet inriktas på själva barnomsorgen, snarare än att fortsatt försäkra inkomstbortfall för höga inkomster. Detta stöd måste dock fördelas rättvist, och efter föräldrarnas eget val. Det innebär t.ex. att även föräldrar som vill förlänga tiden hemma med barnen medan de är små, bör få del av de offentliga resurserna till barnomsorgen i form av kontantstöd.

8.2.1 Höjd golvnivå i föräldraförsäkringen

I föräldraförsäkringen är det inkomstbortfallsprincipen som tillämpas. Det innebär att den ger en ekonomisk standardtrygghet för föräldrarna den första tiden efter barnets födelse, men samtidigt bidrar den till att konservera inkomstskillnader mellan kvinnor och män och mellan familjer. För att något utjämna dessa skillnader vill Kristdemokraterna därför höja golvet i föräldraförsäkringen. Detta är särskilt viktigt för många av de studenter som idag ser sig tvungna att välja mellan socialbidragsberoende eller att behöva arbeta eller studera under barnets första levnadsår. På universitets och högskolors anslagstavlor är det inte ovanligt med nödrop från föräldrar som behöver barnpassning redan när barnet endast är några månader gammalt. Kristdemokraterna föreslår i sitt budgetalternativ att ett barntillägg om 400 kronor per månad införs för högskolestudenter från och med år 2005.

Vi anser också att golven, den lägsta ersättningen, i de olika socialförsäkringarna i princip bör vara lika höga. Därför bör golvet i föräldraförsäkringen höjas från dagens 150 kr per dag till 200 kr per dag år 2004.

I sitt budgetalternativ föreslår den socialdemokratiska regeringen en lägre grundnivå än kristdemokraterna för år 2004, nämligen 180 kr per dag. Dessutom gäller regeringens lägre grundnivå inte de 90 lägstanivådagarna i föräldraförsäkringen (dessa dagar kallades tidigare garantidagar). Under dessa dagar anser uppenbarligen den socialdemokratiska regeringen att det även fortsättningsvis räcker att leva på 60 kronor per dag, därav namnet ”lägstanivådagar”.

Till skillnad från den socialdemokratiska regeringen tycker Kristdemokraterna att det är viktigt att tillgodose föräldrarnas önskemål om att få reell ekonomisk möjlighet att vara hemma med barnet även efter det första året. Kristdemokraternas barnomsorgskonto är konstruerat på ett flexibelt sätt som innebär att föräldrarna kan välja att förlänga föräldraledigheten ända tills barnet fyller tre år. Barnomsorgskontot ger även avsevärt bättre ekonomiska möjligheter att förlänga föräldraledigheten än t.ex. den socialdemokratiska regeringens 90 lägstanivådagar.

8.2.2 Höjt tak i föräldraförsäkringen

Kristdemokraterna förespråkar ett trygghetssystem som för de flesta garanterar en större del av eventuella inkomstbortfall med obligatoriska och offentligt finansierade försäkringar, men som även ger utrymme för kompletterande lösningar och personligt ansvarstagande. Det tar sig uttryck i att vi anser att det finns motiv för olika höga ersättningstak i de olika socialförsäkringarna inklusive arbetslöshetsförsäkringen.

När det gäller föräldraförsäkringens funktion, utformning och finansiering anser vi att det finns motiv som markant avviker från övriga socialförsäkringar. För det första har föräldraförsäkringen en inte oväsentlig koppling till de ekonomiska möjligheterna för en del familjer att få barn utan att på kort tid behöva sänka sin ekonomiska standard väsentligt. I vissa fall är det därför tänkbart att även viljan att försöka få barn påverkas på ett avgörande sätt av detta förhållande. För det andra har föräldraförsäkringens nivå också, till följd av ojämn lönestruktur mellan kvinnor och män, en inte obetydlig effekt på hur makarna har möjlighet att välja att fördela föräldraledigheten mellan sig (till skillnad från arbetslöshet eller sjukdom som ju inte går att ”fördela” mellan sig). För det tredje gäller föräldraförsäkringen inte en traditionell försäkringssituation, dvs. en opåverkbar händelse som man helst vill undvika. Därför skulle den privata försäkringsmarknaden aldrig kunna lösa föräldraförsäkringens uppgift. De företag som kompletterar föräldrapenningen gör det också som en ren subvention och löneförmån, som inte finansieras med något avgiftsuttag. Det som försäkras är alltså inte risken att få barn, utan inkomststandarden om man har glädjen att få barn. För det fjärde bör alla möjligheter prövas att uppnå ett så barn- och familjevänligt samhällsklimat som möjligt mot bakgrund av den demografiska utveckling som Sverige står inför. Om det då samtidigt, för det femte, går att uppnå en från valfrihetssynpunkt bättre möjlighet för föräldrarna att fördela föräldraledigheten är detta naturligtvis en stor fördel.

Dessa fem skäl anser vi talar för att föräldraförsäkringen bör ses i ett annat ljus än de övriga försäkringarna, som har andra typer av drivkrafter. Taket i föräldraförsäkringen bör därför höjas så att åtminstone 90 procent av föräldrarna kommer att omfattas fullt ut av ersättningen. Därmed krävs en höjning av taket till 11 prisbasbelopp. Kristdemokraterna avser även att höja ersättningsnivån från 80 till 90 procent i föräldraförsäkringen när ekonomiskt utrymme skapas. På så sätt kan valmöjligheterna från ekonomisk utgångspunkt öka för båda föräldrarna att fördela föräldraledigheten mellan sig. Genom denna förstärkning av föräldraförsäkringen kommer också möjligheten att spara delar av dagar med föräldrapenning att förbättras. På så sätt kan fler få pengarna att räcka längre efter det att barnet fyllt ett år.

8.2.3 Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

När det gäller såväl sjuk- som föräldraförsäkringen finns det vidare skäl att tydliggöra vilka inkomster som man ”försäkrar” och att denna inkomst inte i alltför stor utsträckning går att påverka på kort sikt. Kristdemokraterna anser därför att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning skall vara SGI-grundande.

8.3 Föräldraförsäkringens 2,5-årsregel

Få perioder i livet tycks så genomreglerade som de barnafödande åren. Det krävs en stor portion tålamod för att framgångsrikt leta sig fram genom föräldraförsäkringens alla kryphål och undantag. För att undvika att människor råkar illa ut finns det således all anledning att se över föräldraförsäkringens regelverk.

En siffra som de flesta nyblivna föräldrar framgångsrikt lagt på minnet är 2,5 år. Om en förälder lyckats skaffa sig en bra SGI, sjukpenninggrundande (och FGI, föräldrapenninggrundande) inkomst, före första barnets ankomst får denne behålla samma SGI om nästa graviditet sker inom 21 månader efter det första barnets födelse. Detta oavsett inkomst under mellanperioden.

Många föräldrar väljer att tänja ut de 390 fullbetalda föräldradagarna under en längre tidsperiod och kan på så sätt stanna hemma med sitt barn längre än ett år. Många väljer även att under en period återvända till deltid i stället för heltid på arbetsmarknaden. Den enda oron – om man nu vill ha en större familj – är om man rent biologiskt ska lyckas klara den magiska 2,5-årsgränsen.

Men läser man föräldraförsäkringens regler noggrant upptäcker man en skillnad mellan SGI och FGI. Det är fortfarande 2,5 år som gäller för FGI, men däremot kan den hemmavarande eller deltidsarbetande förälderns SGI starkt påverkas om denne efter barnets ettårsdag arbetar mindre än under den period som ligger till grund för den ursprungliga SGI. Om föräldern skulle ha gått ner i deltid och/eller fortsatt föräldraledig på heltid blir långvarigt sjuk mellan den dagen barnet fyllt ett och två och ett halvt år så blir sjukpenningen radikalt lägre än förväntat. Det är få föräldrar som inser detta.

För att skydda den egna SGI:n (i detta exempel grundad på en heltidstjänst) måste föräldern efter barnets ettårsdag se till att varje vecka ta ut ersättning från försäkringskassan som motsvarar en heltidstjänst (fem dagar). Om föräldern förvärvsarbetar tre dagar i veckan måste ersättning från försäkringskassan tas ut för de resterande två. Om föräldern är helt föräldraledig krävs att ersättning från försäkringskassan tas ut i minst fem dagar per vecka. För att klara av den besvärliga ekvationen kan man även använda de sista 90 lägstanivådagarna. Många som missar denna information befinner sig ovetande (i väntan på barn nummer två) i en sårbar ekonomisk situation om de skulle bli långvarigt sjuka.

För att förenkla regelverket borde rimligtvis samma tidsgräns gälla för såväl FGI som SGI. Det bör också övervägas om inte SGI och FGI skall skyddas i tre år efter första barnets födelse, istället för som idag 2,5 år, för att därigenom öka föräldrarnas valfrihet. Utredningen ”Sjukpenninggrundande inkomst – skydd och anpassning” (SOU 2003:50) styrker Kristdemokraternas syn på problemen som föreligger med skyddstider för föräldrar. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med en proposition för att förbättra och förtydliga dessa regler.

8.4 Tillfällig föräldrapenning

Den tillfälliga föräldrapenningen är en ersättning som man kan få t.ex. när barnet är sjukt. Skyddet gäller tills barnet fyllt 12 år, i vissa fall upp till 16 år. Föräldrarna kan få ersättning under högst 60 dagar per barn och år. När de 60 dagarna är uttagna kan ersättning utbetalas för ytterligare 60 dagar per barn och år, men inte vid ordinarie vårdares sjukdom. Ersättningen uppgår till 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Det har uppmärksammats att familjer som har barn som är sjuka ofta, eller då barn är sjuka en längre tid, kan få det svårt rent ekonomiskt. Är man dessutom ensamstående kan situationen bli än mer bekymmersam. Kristdemokraterna anser att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utreda hur systemet med tillfällig föräldrapenning slår mot familjer med barn som är sjuka ofta och/eller länge.

8.5 Graviditetspeng

Vårt förslag: Den 1 januari 2005 införs en graviditetspeng som innebär rätt till ledighet med ersättning de sista 30 dagarna av graviditeten. Dagarna skall kunna användas flexibelt. Dessa dagar skall inte gå att spara till efter barnets födelse.

För att kunna vara ledig före beräknad förlossning krävs det med dagens system att man antingen har alltför fysiskt krävande arbetsuppgifter och inte kan omplaceras eller att man blir avstängd från sitt arbete. Endast då har man rätt till en s.k. havandeskapspenning fram till tionde dagen före förlossning. Många kvinnor är idag hänvisade till att antingen ta ut föräldrapenning innan barnet är fött eller att gå till läkare och bli sjukskriven. De sista tio dagarna har man över huvud taget inte rätt till havandeskapspenning utan hänvisas till att ta ut föräldraledighet eller bli sjukskriven.

Enligt en nyligen genomförd studie av Riksförsäkringsverket (RFV) har 74 procent av de gravida kvinnorna uppburit sjukpenning, föräldrapenning eller havandeskapspenning i slutet av sin graviditet. Av dessa kvinnor är 40 procent någon gång sjukskrivna, 20 procent har havandeskapspenning och 33 procent använder föräldrapenning före barnets födelse. Behovet av samhällsstöd under slutet av graviditeten är således stort samtidigt som systemet på många sätt är bristfälligt. De brister som påvisats är bl.a. att regelverket är svårt att överblicka och att det förekommer regionala skillnader i bedömningen av vem som får havandeskapspenning eller blir sjukskriven. Samtidigt önskar de flesta kvinnor spara sin föräldrapenning till efter barnets födsel.

Den socialdemokratiska regeringen konstaterar i sin proposition att RFV påvisat missförhållandena i dagens system för gravida kvinnor, men någon förändring med anledning av detta föreslås ej. Den socialdemokratiska regeringen hänvisar bara till att det är RFV:s uppdrag att verka för att socialförsäkringen tillämpas likformigt och rättvist.

Till skillnad från den socialdemokratiska regeringen tar Kristdemokraterna dessa uppgifter på allvar. Dagens system är krångligt och det medger inget utrymme för tid för sig själv före förlossningen som många kvinnor önskar och behöver. Det är också otillfredsställande att gravida måste sjukskrivas för att få denna tid. Graviditet är ingen sjukdom, men kan ändå vara påfrestande på olika sätt. Föräldrapenningen skall inte heller behöva utnyttjas för detta ändamål eftersom den är till för att föräldern och barnet skall kunna knyta an till varandra.

Kristdemokraterna anser därför att det bör införas ett nytt enhetligt system med en generell rätt till ledighet med ersättning de sista 30 dagarna av graviditeten, kallad ”graviditetspeng”. Dessa dagar skall inte gå att spara till efter barnets födelse utan är till för att ge kvinnor som vill och behöver möjlighet att förbereda sig för förlossningen i lugn och ro. Graviditetspengen behöver inte tas ut i hela dagar utan skall kunna användas för att trappa ner arbetet, t.ex. till deltid. Det är viktigt att understryka att graviditetspengen endast skall ses som en möjlighet för den kvinna som vill utnyttja den och inget annat.

Ett enhetligt system skulle vara positivt på flera sätt. Det skulle skapa trygghet för gravida kvinnor, administrationen inom försäkringskassorna skulle minska, legitimiteten i sjukförsäkringssystemet skulle stärkas och läkare/barnmorskor skulle få koncentrera sig på att stödja gravida kvinnor istället för att ägna tid åt att bedöma om den gravidas besvär är tillräckligt stora för att berättiga till sjukskrivning.

De exakta kostnaderna för reformen är fortfarande något oklara. Preliminära uppgifter från RFV visar dock att reformen uppgår till cirka 150 miljoner kronor. Kristdemokraterna finansierar graviditetspengen från och med år 2005 i sitt budgetalternativ.

8.6 Underhållsstöd

Underhållsstödet infördes den 1 februari 1997 och ersatte då bidragsförskottet. Underhållsstöd lämnas med 1 173 kronor per barn och månad till särlevande föräldrars barn t.o.m. den månad då barnet fyller arton år. Underhållsstödet är inte ett bidrag i vanlig ordning utan är tänkt som ett tillfälligt stöd. Staten tar över en förälders ansvar efter en separation där paret inte kommer överens om den gemensamma försörjningen av barnen. Stödet utbetalas av staten till boföräldern och sedan skall beloppet återbetalas av den bidragsskyldige.

Problemen kring ensamstående föräldrars ekonomiska situation respektive bidragsskyldigas situation har diskuterats flitigt de senaste åren. Vissa regelförändringar har skett men inget som lett till några förbättringar. Frågan om underhållsstödet har under de senaste åren behandlats i två utredningar, ”Ur Fattigdomsfällan” (SOU 2001:24) samt ”Ett reformerat underhållsstöd” (SOU 2003:42). Någon proposition med anledning av utredningarna har ännu ej lämnats till riksdagen. Kristdemokraterna anser att det behövs en grundlig regelförändring när det gäller underhållsstödet.

Underhållsstödet bör utformas så att det tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Även efter en separation behöver barnet se bägge föräldrarna som viktiga personer i sitt liv. Vi menar att det är fel att stöd utbetalas till vårdnadshavaren oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. Det riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för hela underhållet anser vi att en inkomstprövning av den mottagande föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas. Denna förändring har vissa budgeteffekter från år 2005. Det offentligas uppgift är först och främst att se till barnet, men båda föräldrarnas ekonomiska situation och möjligheter att försörja barnet måste beaktas.

Vi har i tidigare motioner särskilt uppmärksammat återbetalningsskyldigas situation. Regeländringarna för återbetalning har slagit mycket hårt mot underhållsskyldiga medelinkomsttagare med fler barn än två. I en motionen ”Underhållsskyldigas situation” föreslår vi därför flera förändringar avseende återbetalningsskyldigheten. Betänkandet ”Ett reformerat underhållsstöd” (SOU 203:42) som överlämnades tidigare i år innehåller flera förslag som principiellt överensstämmer med det Kristdemokraterna krävt i flera år.

Ensamstående föräldrar befinner sig många gånger i en utsatt ekonomisk situation. Kristdemokraterna förstärker ensamstående barnfamiljers ekonomi bl.a. genom ett högre barnrelaterat bostadsbidrag, sänkt inkomstskatt och avskaffande av fastighetsskatten. Denna fråga utvecklas vidare i motionen ”Enastående ensamstående”.

8.7 Högre bostadsbidrag

Vårt förslag: Den 1 januari 2004 höjs det särskilda barnrelaterade bidraget i bostadsbidraget med 100 kronor per månad och barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000 kronor.

Bostadsbidraget har skurits ner kraftigt de senaste åren med Socialdemokraterna i regeringsställning. En av försämringarna är att det har införts individuella inkomstgränser för beräkning av bostadsbidrag. Detta innebär att staten lägger sig i hur en familj tjänar ihop sin hushållsinkomst. Genom de individuella inkomstgränserna drabbas de familjer där bara den ena maken förvärvsarbetar, även om förvärvsinkomsterna brutto är lika stora när två arbetar. Det betyder exempelvis att ett hushåll som har en förvärvsinkomst på 175 000 kronor får väsentligt lägre bostadsbidrag än ett hushåll där den ena maken tjänar 100 000 kronor och den andra 75 000 kronor (det vill säga tillsammans lika mycket som den första hushållsinkomsten).

Kristdemokraterna eftersträvar en bättre fördelningspolitisk profil av familjestöden. Därför vill vi att den särskilda barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs med 100 kr per barn och månad. Det gynnar dem som bäst behöver det. Genom förbättringarna i bostadsbidraget får familjer med lägre inkomster ett stöd ända tills barnen blir 18 år.

För att bryta denna och andra typer av bidragsfällor och bidragsberoende är det på sikt väsentligt mer angeläget att sänka inkomstskatterna framför allt för låg- och medelinkomsttagare. Förändringarna av bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18. Förändringar av inkomst- respektive fastighetsskatten återfinns i Kristdemokraternas skattemotion.

8.8 Kristdemokraternas totala satsningar på barnfamiljen

Anm.: I tabellen redovisas nettoeffekten för hushållen av de olika förslagen. Således har skattepliktiga transfereringar räknats om så att de blir jämförbara med rena avgiftsförändringar eller obeskattade bidrag som t.ex. bostadsbidraget.

Kristdemokraterna har gjort flera beräkningar som visar hur vår familjepolitik stärker barnfamiljers ekonomiska situation och ökar valmöjligheter såväl under som efter tiden med föräldraförsäkring.

9 Anslagsförändringar

I detta avsnitt presenteras kortfattat de anslagsförändringar som Kristdemokraterna vill göra i förhållande till regeringens budgetproposition för år 2004. Förslagen redovisas endast översiktligt. Bakgrunden och motiven till förändringarna redovisas i motionstexten ovan. Förändringarna av bostadsbidragen återfinns i motionen för utgiftsområde 18. Förändringarna avseende barntillägg till högskolestudenter återfinns i utgiftsområde 15. Förändringarna avseende deltidstaxor i förskolan återfinns i motionen för utgiftsområde 16.

9.1 Barnomsorgskonto

Från 1 juli 2004 införs som ett första steg ett barnomsorgskonto med 80 000 kronor för ettåringar och 40 000 kronor för tvååringar. För detta ändamål avsätter vi 1,8 miljarder kronor för år 2004.

9.2 Föräldraförsäkring

Kristdemokraterna vill höja garantibeloppet i föräldraförsäkringen från dagens 150 kronor per dag till 200 kronor per dag år 2004. De 90 lägstanivådagarna och den extra månaden i föräldraförsäkringen slopas i samband med att barnomsorgskontot börjar gälla år 2004, från den dag barnet fyller ett år.

Dessutom vill Kristdemokraterna höja taket i föräldraförsäkringen från 7,5 prisbasbelopp till 11 prisbasbelopp. På sikt vill vi även höja ersättningsnivån i föräldraförsäkringen från 80 till 90 procent.

Vidare anser Kristdemokraterna att den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas på de senaste två årens inkomster, inklusive semesterersättning och skattepliktiga förmåner.

Kristdemokraterna vill även införa två kontaktdagar per år för barn mellan 4 och 15 år fr.o.m. år 2003. Kontaktdagarna ska utbetalas med det högre grundnivåbelopp som Kristdemokraterna föreslagit ska gälla i föräldraförsäkringen.

9.3 Vårdbidrag för barn till biståndsarbetare

I proposition 1998/99:119 Socialförsäkringens personkrets föreslogs en uppdelning av hela socialförsäkringslagen i en bosättningsbaserad respektive arbetsbaserad del. Biståndsarbetare anställda av en ideell organisation kommer att omfattas av de bosättningsbaserade förmånerna men vid utlandsbetalning begränsas dessa förmåner till något som man kallar för familjestöd. I förslaget räknas i detta sammanhang inte vårdbidraget som familjestöd. Biståndsarbetare som arbetar utomlands är viktiga för Sverige och gör ett beundransvärt arbete, många gånger med stora egna uppoffringar som följd. Vi tycker att det är självklart att vårdbidraget skall utgå även till biståndsarbetare som är berättigade till det.

[1]

Vem bryr sig? Barnombudsmannens årsrapport 2003. Del 1 – Barn och unga kommer till tals.

[2]

SOU 2003:42 Ett reformerat underhållsstöd. Bilaga 2.

[3]

SOU 2003:42 Ett reformerat underhållsstöd. Bilaga 2.

[4]

Upp till 18. 2001 Barnombudsmannen, Statistiska centralbyrån. Barnens familjer. db grafiska, Stockholm 2001.

[5]

^⁵ Genomförd av Philip Hwang, professor i psykologi, och Linda Haas, sociolog. Göteborgs universitet. I undersökningen har 200 av de största svenska företagen deltagit. Personalchefer och fackliga företrädare har intervjuats, likaså 900 fäder.

[6]

[7]

^⁶Ekonomikommissionen. SOU 1993:16.

[8]

^⁷SFS 1994:553.

[9]

^⁸Riksförsäkringsverket.

[10]

^⁹Aftonbladet 2 mars 2000.

[11]

^¹⁰Förskola. 2002/03:UbU9. (Mångfald inom barnomsorgen (punkt 2))

Anslag		Regeringens förslag, kr	Anslagsförändring, kr
21:2	Föräldraförsäkring	23 212 000 000	– 870 000 000
21:6	Vårdbidrag för funktionshindrade barn	2 485 200 000	+ 1 000 000
Nytt anslag: Barnomsorgskonto		0	+ 1 800 000 000
Summa totalt för utgiftsområdet		53 852 200 000	+ 931 000 000

Nettoeffekter för hushållen. Miljoner kronor	2004	2005	2006
Förbättringar för dem med lägst inkomster:
Höjt garantibelopp från 150 till 200 kr 2004	55	55	55
Bostadsbidrag. Förbättringar för barnfamiljer: höjt bostadsbidrag 100 kr/barn bort med individuella inkomstgränser	450	450	440
Återinförda kontaktdagar, 2 per barn och år 4–15 år, garantibelopp	35	35	55
Vårdbidrag för funktionshindrade barn (biståndsarbetares)	1	1	1
Barntillägg till högskolestudenter (400kr/mån och student) 1/7 2005	0	100	200
Valfrihetsreform inom barnomsorgen:
Barnomsorgskonto 80 000 kr fr 1/7 2004 (reformutrymme)	1 800	3 600	3 700
Garanterade deltidstaxor och ökad kvalitet	250	250	250
Slopade garantidagar till följd av barnomsorgskonto	–276	–276	–276
Alternativ till ny ersättningsmånad i föräldraförsäkringen	0	–1 173	–1 242
Ej obligatoriskt med gratis allmän förskola	–1 000	–1 000	–1 000
Generell nivåförbättring för barnfamiljer:
Höjt tak till 11 prisbasbelopp 1/7 2004	207	483	483
Nytt anslag: Generell graviditetspeng (30 dagar i slutet av graviditeten)	0	104	104
Övrigt:
Ny beräkning av SGI, försäkring av faktiska inkomster	–621	–690	–759
Ej fullt underhållsbidrag till stödmottagare med höga inkomster	0	–200	–200
Summa	901	1 738	1 811

Stockholm den 7 oktober 2003
Alf Svensson (kd)
Stefan Attefall (kd)	Maria Larsson (kd)
Inger Davidson (kd)	Göran Hägglund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Mats Odell (kd)
Johnny Gylling (kd)	Helena Höij (kd)

Ekonomisk trygghet för familjer och barn, Utgiftsområde 12

1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut

3 Inledning

4 Familjen är samhällets bas

4.1 Vad är en familj?

4.2 Familjen är viktig

4.2.1 Familjens betydelse för människans grundläggande behov

4.2.2 Familjens betydelse för det lilla barnet

4.2.3 Familjens betydelse i det förebyggande arbetet

4.2.4 Familjens betydelse i ungdomars identitetsutveckling

4.2.5 Familjens betydelse för gemenskap över generationerna

4.3 Barnen behöver båda sina föräldrar – även om de separerar

4.4 Enastående ensamstående

5 Stöd föräldrarna!

5.1 Uppvärdera föräldrarollen

5.2 Stabila familjerelationer

5.3 Föräldrastödjande verksamhet

5.3.1 Familjerådgivning

6 Mer tid för barnen

6.1 En modern familjepolitik på familjens villkor

6.2 Rätt till tre års tjänstledighet

6.3 Föräldraskap och arbetsliv

6.4 Hemarbetet måste uppvärderas

6.5 Avlastning i hemmet – skattereduktion av hushållstjänster

6.6 Kontaktdagar som plötsligt försvinner

7 Valfrihet och kvalitet inom barnomsorgen

7.1 Dagens system orättvist

7.2 Dagens system saknar flexibilitet och valfrihet

7.3 Erfarenheter av vårdnadsbidraget 1994

7.4 Svenska folkets åsikt nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen

7.5 Kommunala folkomröstningar nonchaleras av den socialdemokratiska regeringen

7.6 Riksdagens beslut nonchaleras

7.7 Familjepolitiskt nytänkande – låt föräldrarna välja barnomsorg

7.8 Barnomsorgskontot – familjen bestämmer

7.9 Olika barnomsorgsformer och etableringsfrihet

7.10 Ökad kvalitet i förskoleverksamhet

7.11 Allmän förskola och förskoleverksamhet

8 Familjens ekonomi

8.1 Behovet av en familjepolitisk reform

8.2 Höjd och förbättrad föräldraförsäkring

8.2.1 Höjd golvnivå i föräldraförsäkringen

8.2.2 Höjt tak i föräldraförsäkringen

8.2.3 Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

8.3 Föräldraförsäkringens 2,5-årsregel

8.4 Tillfällig föräldrapenning

8.5 Graviditetspeng

8.6 Underhållsstöd

8.7 Högre bostadsbidrag

8.8 Kristdemokraternas totala satsningar på barnfamiljen

9 Anslagsförändringar

9.1 Barnomsorgskonto

9.2 Föräldraförsäkring

9.3 Vårdbidrag för barn till biståndsarbetare