Motion till riksdagen
2003/04:Sf402
av Sven Brus m.fl. (kd)

Integrationspolitik - mångfaldens samhälle


Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 3

3 Inledning 6

4 Kristdemokraternas syn på integration 6

5 Språkets betydelse 7

5.1 Flexibel och individanpassad ”svenska för invandrare” (sfi) 7

5.2 Förbättra modersmålsundervisningen – satsa på tvåspråkighet 8

5.3 Matematik på arabiska 9

6 Arbetets betydelse – att få makt över sitt liv 9

6.1 Tillgång till arbetsmarknaden snabbt 10

6.2 Arbete främst! 10

6.3 Rätten att stå som arbetssökande 11

6.4 Upprätta servicekontor med jobbguider 12

6.5 Utred och tillvarata de regionala skillnaderna i sysselsättning 12

6.6 Inför ett nytt nationellt valideringssystem 12

6.7 Tillvarata invandrarkvinnornas kompetens 13

6.8 Ungdomar med utländsk bakgrund 13

6.9 Förbättra villkoren för småföretagarna 13

7 Rasism och diskriminering 14

7.1 Förhindra diskriminering i arbetslivet 14

7.2 Rättighetsombudsmannen – en ombudsman för alla 14

7.3 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering – motor i opinionsbildning 15

7.4 Etnisk mångfald i arbetslivet – myndigheterna skall föregå med gott exempel 15

7.5 Diskriminering i arbetsförmedlingens verksamhet 16

7.6 Rasistiska och nazistiska organisationer 16

8 Systemfel i introduktionen av flyktingar 17

8.1 Skapa ett mänskligt möte 17

8.2 Barn och ungdomar saknas i introduktionsinsatserna 17

8.3 Sluta ”möblera” med människor – inför utvecklingspeng 18

9 Bostadssegregering 19

10 Utsatta flickor i patriarkala familjer 19

11 Att åldras med värdighet – äldre invandrare i Sverige 20

12 Medborgarskapets innehåll måste tydliggöras 20

12.1 En medborgarbok till varje svensk medborgare 21

12.2 Högtidligt överlämnande av medborgarboken 21

13 Avveckla Integrationsverket 22

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utgångspunkterna för integrationspolitik.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sfi-undervisning.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa rätten till modersmålsundervisning under hela skoltiden och en skyldighet för kommunen att erbjuda undervisning om det finns minst tre elever som är berättigade till sådan.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätt för elever till stödundervisning och/eller ämnesundervisning på modersmålet. 1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snabb tillgång till arbetsmarknaden är den viktigaste integrationsåtgärden.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undanröja de hinder som finns för asylsökande att snabbt få tillgång till arbetsmarknaden.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kombinera svenskundervisning med praktik- eller lärlingsplats eller arbete.1

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om yrkesspecifik språkundervisning. 1

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten att stå till arbetsmarknadens förfogande även om man inte klarat av sfi-testet. 2

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta små servicekontor med jobbguider.2

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillvarata det arbete som görs i många kommuner där sysselsättningsgraden bland invandrare är högre än i andra.2

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett nytt nationellt valideringssystem.1

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en inventering av invandrarkvinnornas specifika kompetens.2

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etnisk diskriminering i arbetslivet.2

  15. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över orsakerna till att ungdomar med utländsk bakgrund i högre grad är arbetslösa än andra ungdomar, i enlighet med vad som anförs i motionen.2

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra småföretagarvillkoren, som är viktigt ur ett integrationsperspektiv. 3

  17. Riksdagen beslutar att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ges särskilt ansvar för opinionsbildning mot diskriminering, främlingsfientlighet och rasism och att DO skall vara en myndighet underställd riksdagen, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handlingsplaner för etnisk mångfald som skall upprättas av myndigheterna. 2

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det fortfarande förekommer etnisk diskriminering i arbetsförmedlingens verksamhet. 2

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rasistiska och nazistiska organisationer. 4

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till kvinnojourernas arbete, särskilt mot bakgrund av deras kunskap och erfarenhet av utsatta flickor i patriarkala familjer.5

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bostadssegregering och blandade upplåtelse- och bebyggelseformer.6

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att brottsförebyggande åtgärder skall uppmärksammas i stadsplaneringen.6

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utplacering av myndigheter, institutioner och kommunal verksamhet till ”invandrartäta” områden.

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i förändrade och nya detaljplaner skall finnas en konsekvensbeskrivning ur ett integrationsperspektiv. 6

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rättsväsendet aktivt bör arbeta för att rekrytera personer med invandrar- och minoritetsbakgrund till utbildning och anställning inom polisen, domstolsväsendet och kriminalvården.7

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äldre invandrare i det svenska samhället. 5

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om introduktionsmöten i kommunen för nyinflyttade och att engagera frivilliga som kontaktfamiljer och flyktingguider för nyanlända.

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dagens introduktionsinsatser måste anpassas till barn och ungdomar och att individuella introduktionsplaner upprättas för varje enskilt barn.

  30. Riksdagen beslutar att systemet med förhandlingar och avtal med kommuner avseende flyktingar avskaffas, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  31. Riksdagen beslutar att införa en utvecklingspeng som följer individen och som fördelas av RFV, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av en medborgarbok och att en ceremoni för överlämnandet genomförs.

  33. Riksdagen beslutar att avveckla Integrationsverket samt att Migrationsverket ges ansvar för informationsfrågor till invandrare och flyktingar, i enlighet med vad som anförs i motionen.

1 Yrkandena 2–4, 7, 8 och 12 hänvisade till UbU.

2 Yrkandena 5, 9–11, 13–15, 19 och 20 hänvisade till AU.

3 Yrkande 16 hänvisat till SkU.

4 Yrkande 20 hänvisat till KU.

5 Yrkandena 21 och 27 hänvisade till SoU.

6 Yrkandena 22, 23 och 25 hänvisade till BoU.

7 Yrkande 26 hänvisat till JuU.

Inledning

”Som framgår av genomgången bedriver regeringen en mängd angelägna insatser, såväl inom som utanför politikområdet, för att de integrationspolitiska målen skall uppnås. Mycket pekar på att utvecklingen går åt rätt håll, en ljusning på arbetsmarknaden kan skönjas för utrikes födda, en effektivare lagstiftning mot diskriminering har trätt i kraft etc.”1

Detta skriver den socialdemokratiska regeringen i årets budgetproposition som en slutsats under redovisningen av integrationspolitiken. Beskrivningen av de insatser som gjorts och att utvecklingen går åt rätt håll saknar verklighetsförankring. Om man läser Integrationsverkets rapport för 2002 finner man siffror som skrämmer. Av den framgår det bl.a. att 12 procent av de utlandsfödda (exklusive flyktingar) är beroende av ekonomiskt bistånd2, 39 procent av de utlandsfödda saknar en sysselsättning, bara en tredjedel av flyktingarna är självförsörjande efter tre år, 60 procent går fortfarande kvar i svenskutbildningen (sfi) tre år efter mottagandet och endast fyra av tio utlandsfödda akademiker har ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå jämfört med 85 procent av de svenskfödda.

Hur den socialdemokratiska regeringen kan beskriva detta med ord som ”utvecklingen går åt rätt håll” eller ”ljusning på arbetsmarknaden” undandrar sig vår bedömning. Det vi vet är att bakom varje siffra döljer sig en människa som fråntagits sin värdighet. Bakom varje siffra finns det en person som vill och kan försörja sig. Men många har dessvärre förlorat hoppet. Detta är ett resultat av Socialdemokraternas misslyckade integrationspolitik. Det handlar om en politik som lett till marginalisering och utanförskap.

Kristdemokraternas syn på integration

Invandrare bör åtnjuta samma frihet som övriga medborgare, ha rätt att bosätta sig var de vill, att utöva sin egen religion, lära sina barn sitt modersmål och för övrigt få utöva sina mänskliga rättigheter. Integration är inte detsamma som assimilation.

Kristdemokraternas grundläggande utgångspunkt är att gå från ett ”omhändertagandeperspektiv” till att ge människor förutsättningar för att kunna ta ansvar för sitt eget liv. Vi vill stärka människor och ge dem möjlighet till egenmakt. Staten skall medverka till att underlätta och skapa förutsättningar men inte planera och ta kontroll över människors liv. Samhället skall sträva efter att erbjuda medborgare jämlika levnadsvillkor och lika stora möjligheter att utvecklas och förverkliga sina livsprojekt. Livsprojekten skall inte möta några hinder så länge de inte inskränker andra människors rättigheter eller strider mot våra gemensamma rättsnormer.

Kristdemokraterna vill att även integrationspolitiken skall präglas av ett medborgarperspektiv. Vi vill därför ge medborgarna möjlighet att organisera sig efter eget tycke. Man skall kunna bilda egna sammanslutningar, starta förskolor och skolor på etnisk grund. Vi tror att detta snarare stärker identiteten och därför gynnar integrationsprocessen.

Språkets betydelse

Att ge invandrare möjlighet att lära sig svenska är kanske den viktigaste uppgiften för att främja en positiv integration i det svenska samhället. Genom språket öppnas möjligheter till förståelse för och deltagande i vårt samhälle och vår kultur liksom till möjligheten att dela en social gemenskap. Språket är också vägen in på den svenska arbetsmarknaden. Det är viktigt att hitta former för utbildning som gör att den kan möta behoven hos individer med såväl olika kulturell bakgrund som utbildningsbakgrund. En god svenskundervisning är en bra investering inte enbart för den enskilde utan för samhället i stort.

5.1 Flexibel och individanpassad ”svenska för invandrare” (sfi)

Svenska för invandrare är en utbildningsform som är till för att ge varje enskild invandrare en god start i Sverige. Men som utbildningen ser ut idag är den inte skapad för den enskilde utan för kollektivet. Alla skall gå samma kurs och lära sig lika mycket oavsett om de är analfabeter eller akademiker. Det resulterar i att de som kommit till Sverige helt utan eller med låg utbildning kan gå i flera år utan att klara sfi-kursen. Enligt Integrationsverkets rapport3 klarar bara 20 procent godkänd nivå efter ett år.

Riksdagens revisorer har konstaterat att det stora problemet med sfi är att upplägget är så oflexibelt. Kristdemokraterna är av samma uppfattning och vi har därför länge arbetat för en mer flexibel, individanpassad svenskundervisning. Sfi-kurserna måste kunna möta individer med en rad varierande behov och kunskaper. Därför bör det finnas olika nivåer i utbildningen, helst fler än två. Dessutom måste det finnas en möjlighet för dem som har en akademisk bakgrund att läsa svenska som andraspråk på högskolenivå.

Trots att dessa påvisade brister har förekommit under många år är det inte förrän i år som det finns nya kursplaner för sfi. Kristdemokraterna avser att följa utvecklingen i denna fråga.

5.2 Förbättra modersmålsundervisningen – satsa på tvåspråkighet

Tvåspråkighet hos barnen underlättar både deras och föräldrarnas integration. Det är lättare att på föräldrarnas modersmål föra samtal om relationer och om problem som finns mellan generationerna. De båda språken är därför huvudnyckeln till en dubbel förenlig identitet. Man kan vara sverigefinne, sverigeturk osv. Och även de barn som väljer en helsvensk identitet kommer att ha nytta av båda sina språk. Inte minst gäller det när föräldrarna åldras. Ofta tvinar kunskaperna i det sist inlärda språket, svenska, bort och bara modersmålet återstår för den åldrade. Därför understryker Kristdemokraterna vikten av modersmålsundervisning.

Kommunerna är idag skyldiga att ordna modersmålsundervisning för alla elever som har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk hemma. Skyldigheten upphör dock om det är mindre än fem elever som är berättigade till det och som efterfrågar undervisningen. Kommunen är också enbart skyldig att ge modersmålsundervisning i sju år. Modersmålsundervisning förekommer i olika former i Sverige men det vanligaste är att den sker utanför timplanebunden tid ungefär en timme varje vecka.

Trots tydligt reglerad skyldighet att erbjuda eleverna modersmålsundervisning är det en verksamhet som är satt på undantag i de flesta kommuner. Behöriga lärare saknas och undervisningen sker i de lokaler som för tillfället är tomma och finns att tillgå på skolan. Modersmålslärarna är som kringresande utan delaktighet i skolornas ordinarie verksamhet. Detta har resulterat i att enbart hälften av de elever som är berättigade till det får modersmålsundervisning idag. Detta trots att forskningen alltså entydigt pekar på att kunskaper i modersmålet är avgörande både för identitetsskapande och för inlärning av ett nytt språk.4 Utbildningsminister Tomas Östros har nu utlovat att det ska utbildas 350 nya modersmålslärare, det vill säga lite drygt en lärare per kommun.

Även om satsningen på nya modersmålslärare är positiv kan modersmålsundervisningens brister framför allt relateras till att undervisningen tillåtits få en så oerhört begränsad omfattning i den svenska skolan.

Kristdemokraterna vill tillvarata invandrarnas språkliga och kulturella kompetens. Det är en styrka för individen men också för samhället. Arbetsmarknaden, exempelvis inom exportindustri, turism och undervisning och diplomati, efterfrågar alltmer människor med goda kunskaper i olika språk. För att stärka språkinlärningen, även av svenska, måste modersmålsundervisningen förbättras.

Kristdemokraterna vill att elever med invandrarbakgrund ska ha rätt till modersmålsundervisning under hela skoltiden. Vi anser dessutom att kommunen ska vara skyldig att erbjuda modersmålsundervisning om det finns minst tre elever som är berättigade till sådan istället för dagens fem elever.

5.3 Matematik på arabiska

Elever med bristande kunskap i svenska behöver ofta stöd i andra skolämnen på sitt modersmål för att följa med i undervisningen. Det har inneburit att modersmålsundervisningen på vissa håll förvandlats till en stödundervisning i andra ämnen och den egentliga modersmålsundervisningen har minimerats ytterligare. Det är inte rimligt. Undervisning på och i sitt modersmål är två olika saker som fyller helt olika syften.

Den metod som enligt forskningen gett bäst resultat för språkinlärningen är när undervisningen sker lika mycket på modersmålet som på majoritetsspråket, i klasser som till hälften består av elever som talar majoritetsspråket och till hälften av elever med ett annat gemensamt modersmål. I länder där undervisningen fungerar på detta sätt har eleverna med invandrarbakgrund lika god läsförståelse i majoritetsspråket som de elever som har majoritetsspråket som modersmål. Denna undervisningsmetod är dock mycket ovanlig i Sverige. Här undervisas ofta de invandrade eleverna i stort sett enbart på majoritetsspråket och modersmålsundervisningen sker vid sidan av den ordinarie undervisningen. Det är den metod som enligt forskningen har sämst resultat. Att undervisa eleverna i till exempel matematik på modersmålet har i Sverige mötts med stor tvekan. Många har ansett att det skulle hämma inlärningen av svenska, en oro som det inte finns något som helst belägg för i forskningen.

Kristdemokraterna anser att den svenska skolan måste ta till sig dessa forskningsresultat och ge elever med invandrarbakgrund rätt till omfattande stödundervisning och/eller ämnesundervisning på modersmålet.

Arbetets betydelse – att få makt över sitt liv

Den absolut viktigaste integrationsfaktorn är att arbetslösa invandrare får snabb tillgång till arbetsmarknaden och ett jobb. Undersökningar visar att den som inte snabbt hamnar i arbetslivet ofta fastnar i långt bidragsberoende.5

Det är fortfarande en relativt hög arbetslöshet bland olika invandrargrupper trots att många är högutbildade. Av dem födda i utlandet är 61 procent sysselsatta jämfört med 76 procent av dem födda i Sverige. För dem som nyligen anlänt till Sverige är siffrorna ännu lägre. Av dem som kommit de senaste fyra åren är endast 52 procent av männen och 39 procent av kvinnorna sysselsatta på arbetsmarknaden. Dessutom är det endast fyra av tio akademiker födda utomlands som har ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå.6 Det finns givetvis flera orsaker till detta: brister i arbetsmarknadspolitiken, dålig svenskundervisning, ett ”omhändertagandeperspektiv”, diskriminering och onödiga byråkratiska regler. Sammantaget är det den socialdemokratiska regeringens havererade integrationspolitik som bär ett stort ansvar för svårigheten för människor att försörja sig och därmed få makt över sitt liv.

6.1 Tillgång till arbetsmarknaden snabbt

Den socialdemokratiska regeringen har nyligen föreslagit att genomföra en informationskampanj till asylsökande och potentiella arbetsgivare om att asylsökande får arbeta under prövotiden.7 Detta är i och för sig lovvärt men det är knappast bristande information som hittills varit det största problemet.

Tre år efter att flyktingar mottagits i kommun har endast en tredjedel egen försörjning. Även om detta är fler än tidigare är det ändå bedrövligt få. Undersökningar visar att det finns ett klart samband mellan socialbidrag som försörjning vid mottagning i kommunen och långtidsberoende av socialbidrag fyra år efter mottagningen. Tidig kontakt med svenskt arbetsliv är avgörande för att öka chanserna till jobb. Därför måste denna insats påbörjas redan vid en asylansökan, oavsett om personen ifråga får uppehållstillstånd eller ej.

För asylsökande och flyktingar är det viktigt att förenkla möjligheten att få arbetstillstånd och givetvis att korta handläggningstiderna rejält. Det räcker inte med att informera asylsökande om möjligheten att arbeta när reglerna kring möjligheten är stelbenta. Idag kan asylsökande få arbeta om väntetiden beräknas bli längre än fyra månader. Det krävs dessutom att man ansöker om undantag från permanent uppehållstillstånd för att kunna få arbeta. Om man inte gör det och sedan får avslag på sin ansökan och överklagar kan man inte under tiden söka arbetstillstånd. Då får man inte arbeta. Detta är enligt vår mening onödigt krångel.

Så sent som i februari i år framförde DO kritik mot AMS för att ha vägrat arbetssökande registrering för att de saknade permanent uppehållstillstånd. Dessutom har arbetsförmedlingarna utvecklat en praxis som innebär att bara de som klarat av sfi-språktestet får stå till arbetsmarknadens förfogande. Det innebär att asylsökande inte har en chans eftersom de ännu inte omfattas av sfi-undervisningen. Denna fråga utvecklas vidare nedan. Det krävs således en hel del arbete för att möjliggöra för asylsökande och flyktingar att få tillgång till arbetsmarknaden fort.

6.2 Arbete främst!

Att kunna språket är av avgörande betydelse för att komma ut på arbetsmarknaden men arbete kan också vara ett sätt att lära sig språket. Särskilt för dem som saknar tidigare studievana kan ett arbete där språket lockas fram i en vardagssituation vara betydligt mer effektivt än skolbänken. Vi tror att en pedagogisk metod som innebär svenskundervisning kombinerat med en praktik eller lärlingsplats eller ett arbete inte enbart skulle främja språkinlärningen utan även underlätta det fortsatta steget ut på arbetsmarknaden. Om det syftet skall uppfyllas bör dock arbetspraktiken i första hand ske inom den bransch eller det yrke där personen tidigare arbetade. Utbildningen måste sättas in så snart det är möjligt så att inte väntetid på svenskutbildning blir ett hinder i arbetssökandet.

Enligt Integrationsverket efterfrågar många med invandrarbakgrund mer yrkesspecifik språkundervisning. Denna fråga har Kristdemokraterna drivit länge. Riksdagens revisorer har föreslagit en översyn när det gäller språkutbildningen för utländsk vårdpersonal. Vi menar att denna översyn bör omfatta flera yrkesgrupper. Samma typ av utbildningar bör kunna anpassas även till lågutbildade i form av korta branschinriktade kurser varvade med yrkesarbete. Varje kurs skulle innehålla svenska med yrkesterminologi. Efter avslutad kurs och en tids arbete skulle det vara möjligt att återkomma till en fortsättningskurs för att sedan eventuellt avancera inom yrket. Trots att Riksdagens revisorer, Integrationsverket m.fl. har belyst frågan om sfi-undervisning och lagt flera goda förslag kvarstår grundläggande brister i systemet. Regeringen tillsatte en utredning i juni 20028 med uppgift att se över utbildning i svenska för invandrare. Vi anser att denna fråga är tillräckligt utredd och att regeringen istället borde återkomma med förslag till åtgärder.

6.3 Rätten att stå som arbetssökande

Eftersom syftet med sfi bland annat är att underlätta inträdet på arbetsmarknaden är den ”praxis” som många arbetsförmedlingar utvecklat helt orimlig. Den innebär att personer som inte uppnått en viss poäng i sfi-undervisningen inte anses kunna stå till arbetsmarknadens förfogande och alltså inte antecknas som arbetssökande. Sfi-undervisningen pågår under ett år och många av dem som deltar har redan dessförinnan vistats i Sverige under en längre tid. Många invandrare har gått kurs efter kurs utan att nå godkänd nivå. Enligt Integrationsverkets rapport9 klarar bara 20 procent godkänd nivå efter ett helt år. Sex av tio går fortfarande kvar i utbildningen tre år efter mottagandet. Det blir en ond cirkel. Man får inte komma till ett jobb där man praktiskt skulle lära sig svenska – därför att man inte kan tillräcklig mycket svenska. Men för många är det så att man snabbast och bäst lär sig svenska på jobbet. Många arbetsuppgifter kräver inte så goda svenskkunskaper i startskedet. I Stockholm har ett antal kurser startats, bl.a. med EU-stöd, som visar möjligheter att med specialutformade kursplaner och arbetsplatspraktik snabbt lyckas få ut kursdeltagarna i vanliga jobb.

6.4 Upprätta servicekontor med jobbguider

På grund av arbetsförmedlingens dåliga resultat är det många som i dag försöker få jobb på annat sätt. Arbetsförmedlingen har därmed förlorat en viktig funktion på arbetsmarknaden. Istället för arbetsförmedlingar vill Kristdemokraterna upprätta servicekontor dit arbetslösa skall söka sig. Detta är inte en traditionell arbetsförmedling. Servicekontoren skall tillhandahålla allt det nödvändiga för att söka arbete. Här ska det även finns något som vi kallar för jobbguider. Jobbguidens uppgift är att ha ett personligt ansvar för den arbetssökande och på olika sätt stödja, entusiasmera och lotsa denne fram till ett arbete. Funktionen behöver inte vara i offentlig regi utan kan vara t.ex. i ideell regi. Detta är särskilt viktigt för personer med invandrarbakgrund eftersom många saknar ett socialt nätverk, referenser och erfarenhet av att söka arbete i Sverige. Man skall även kunna få hjälp med att skriva ansökningar och att träna inför en intervju. Det skall finnas jobbguider med invandrarbakgrund som, ur sitt speciella perspektiv, vet hur det är att söka jobb i Sverige.

6.5 Utred och tillvarata de regionala skillnaderna i sysselsättning

Det finns stora regionala skillnader i sysselsättningsgraden bland invandrare. I Småland förvärvsarbetar omkring 80 procent av de bosniska männen. I en del storstadskommuner var samtidigt sysselsättningsgraden för samma grupp endast 10–30 procent. Det är viktigt att tillvarata t.ex. de småländska kommunernas arbete och på det sätt det skiljer sig åt från andra kommuner med lägre sysselsättningsgrad.

6.6 Inför ett nytt nationellt valideringssystem

Enligt Integrationsverkets årsrapport från 2001 är det endast 39 procent av de utlandsfödda akademikerna som idag har ett arbete motsvarande deras utbildningsnivå, jämfört med 85 procent av de svenskfödda. Det finns olika skäl till detta men en viktig åtgärd är att skapa möjligheter för personer med utbildning från andra länder att få utbildningen värderad. Kunskapsvalidering är betydelsefullt för ett snabbt inträde på den svenska arbetsmarknaden eller för en komplettering av utbildningen. I utformandet av ett system för livslångt lärande är validering av kompetens och tillvaratagande av den kunskap som människor skaffat sig i ett annat land eller utanför utbildningssystemet ett måste. Idag har arbetssökande med reella kunskaper utan formell utbildning ett sämre utgångsläge på arbetsmarknaden, vilket måste förändras. Kristdemokraterna vill införa ett nytt valideringssystem – en nationell modell med hög kvalitet för att värdera kunskaper som skaffats på annan väg än genom studier. Det handlar om att ta vara på både gamla och nya svenskars kunskaper och ställa rimliga krav för att de ska få papper på sina kunskaper. Kristdemokraterna vidareutvecklar frågan om validering i en särskild motion om yrkeshögskola.

6.7  Tillvarata invandrarkvinnornas kompetens

Det är viktigt att invandrarkvinnornas kompetens tas till vara. De hamnar idag ofta sist i kön till arbete. I vårt land finns mycket språkkompetens samlad, genom alla de personer som kommit hit från andra länder. Den specifika kännedomen om olika länders kulturer är en ovärderlig kunskap att använda inom olika branscher och industrier. Trots detta låter vi speciellt invandrarkvinnorna vara utan fotfäste på arbetsmarknaden. En särskild insats behövs för att inventera invandrarkvinnors specifika kompetens som kan vara till stor nytta i arbetslivet. Dessa kvinnor bör sedan ges utbildning om svenskt arbetsliv.

6.8 Ungdomar med utländsk bakgrund

Undersökningar10 visar att ungdomar med utländsk bakgrund har en högre arbetslöshet än andra ungdomar. Även de som är födda i Sverige eller som har invandrat till Sverige före sju års ålder, har högre arbetslöshet. Skillnaden består även om betygen, utbildningen och språkkunskaperna räknas med i jämförelsen med andra ungdomar. Detta är mycket oroväckande och tyder på stora brister i systemet. Kristdemokraterna anser att regeringen bör tillsätta en utredning som ser över orsakerna till denna utveckling och föreslår lämpliga åtgärder.

6.9 Förbättra villkoren för småföretagarna

Uppemot en kvarts miljon människor i Sverige arbetar i företag som startats och drivs av personer med invandrarbakgrund. Vart femte nytt företag startas av en person som invandrat till Sverige. Varje år startas omkring 5 000 invandrarföretag. Att skapa bättre möjligheter för företagande och arbete är en viktig väg att minska utanförskap och segregation.

Alla företagare, oavsett bakgrund, är beroende av goda förutsättningar för att starta, lokalisera och driva företag. Den viktigaste insatsen för att stimulera eget företagande för invandrare är därför att skapa ett gott företagsklimat generellt i Sverige. Vi kristdemokrater vill skapa ett positivt näringslivsklimat genom vår sammanlagda näringslivs- skatte-, energi-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitik samt den övergripande ekonomiska politiken. I Kristdemokraternas näringlivsmotion föreslås sänkta arbetsgivaravgifter, successivt avskaffad förmögenhetsskatt, avdragsrätt för riskkapitalsatsningar i såväl eget som andras bolag, avskaffad dubbelbeskattning på aktier, rätt till avdrag på bundet kapital vid generationsskiften, ändrade fåmansbolagsregler där en normallönemodell istället införs. Alltsammans är åtgärder som stimulerar ett ökat företagande.

Rasism och diskriminering

7.1 Förhindra diskriminering i arbetslivet

Antalet anmälningar inom arbetslivet till ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har ökat fem gånger på fem år. Att det existerar outnyttjade tillgångar på arbetsmarknaden och att dessa förblir outnyttjade på grund av diskriminering vittnar även flera utredningar om. Kristdemokraterna anser att diskriminering är ett övergrepp gentemot en människa. Det är oerhört tragiskt när personer med stor potential inte får komma till sin fulla rätt. Dessutom innebär diskriminering i arbetslivet ett ekonomiskt problem för såväl den enskilde som samhället i stort.

Enligt en nyligen genomförd kunskapsmätning utförd av DO och Integrationsverket har alltfler arbetsgivare och fackliga företrädare kunskap om lagarna mot etnisk och religiös diskriminering. Men fortfarande är de aktiva åtgärder som lagen sedan fyra år tillbaka kräver få på landets arbetsplatser. Nära nog varannan arbetsgivare har inte vidtagit några aktiva åtgärder för att förebygga etnisk diskriminering. En tredjedel av de fackliga företrädarna känner inte till sitt ansvar enligt lagen. Kristdemokraterna menar att fackföreningar har ett ansvar för att kontrollera och övervaka sina medlemmars intressen och se till att diskriminering bekämpas.

Samtidigt har arbetsmarknaden utvecklats på ett sätt som medfört att långt ifrån alla arbetstagare idag är fackanslutna. Ytterligare några är inte medvetna om fackets roll. Det är därför viktigt att kunskapen om diskriminering inte bara är facklig utan allmängiltig bland arbetstagare. Kristdemokraterna anser att det aktiva arbete som DO utför för att informera, stödja men även upptäcka diskriminering är mycket viktigt. Detta är även en av orsakerna till att vi vill anslå ytterligare medel för ombudsmannens arbete.

Kristdemokraterna anser vidare att det är allas gemensamma ansvar att motarbeta och förhindra att diskriminering och mobbning förekommer på arbetsplatserna.

7.2 Rättighetsombudsmannen – en ombudsman för alla

Kristdemokraterna menar att en sammanslagning av de olika främjandeombudsmännen HomO, DO, JämO, HO, BO kan ha flera fördelar. Det är inte alltid enkelt för medborgaren att veta vilken ombudsman som ansvarar för vilka områden. Därför vore det lättare om man kunde vända sig till en myndighet: Rättighetsombudsmannen. Riksdagen har, bl.a. genom initiativ från Kristdemokraterna, tillkännagett för regeringen behovet av en sådan utredning. Vi stödjer även ett förtydligande av de olika diskrimineringslagstiftningarna som idag är svåra att överskåda. Kristdemokraterna välkomnar den parlamentariska utredning som har till uppgift att se över såväl diskrimineringslagstiftningen som främjandeombudsmännens roll.

7.3 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering – motor i opinionsbildning

Den kristdemokratiska grundsynen om alla människors lika och absoluta värde innebär en skyldighet att ständigt och i alla sammanhang ta avstånd från och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vi anser att Ombudsmannen mot diskriminering eller den framtida Rättighetsombudsmannen bör ha ett speciellt ansvar och fungera som motor i opinionsbildningen mot dessa företeelser. För detta ändamål anslår vi ytterligare 6 miljoner kronor för vartdera året 2003 och 2004. Vi avvisar samtidigt försöket med lokala diskrimineringsombudsmän. Länsstyrelserna och kommunerna skall ta det regionala och lokala ansvaret för att motarbeta diskriminering, rasism och främlingsfientlighet. Det totala anslaget för åtgärder mot diskriminering m.m. uppgår idag till drygt 80 miljoner kronor. Kristdemokraterna anser att goda insatser mot diskriminering, rasism och främlingsfientlighet kan göras inom ramen för dessa medel.

Vi anser att DO bör vara en från regeringen fristående myndighet och istället underställas riksdagen. Detta bör behandlas av den utredning som nu utreder sammanslagningen av främjandeombudsmännen. Kommittén skall överlämna sitt betänkande den 1 juli 2005.

7.4 Etnisk mångfald i arbetslivet – myndigheterna skall föregå med gott exempel

Den lag som trädde i kraft den 1 maj 1999 kräver att alla arbetsgivare bedriver ett aktivt arbete för etnisk mångfald och mot diskriminering. I den integrationspolitiska propositionen (1997/98:16) som antogs av riksdagen framhåller regeringen att staten har ett särskilt ansvar som föredöme. Regeringen uppdrog åt samtliga myndigheter att upprätta handlingsplaner för att främja etnisk mångfald bland sina anställda. Trots att DO tagit fram skriftliga råd inför myndigheternas arbete med handlingsplaner hade endast 33 % av samtliga myndigheter färdigställt en handlingsplan år 2000. Av dessa 20-tal myndigheter är det bara två, Riksskatteverket och Integrationsverket som utförligt redovisat vad de gjort för att anställa fler med invandrarbakgrund. Högskoleverket, Riksrevisionsverket och Naturvårdsverket har inga åtgärder att redovisa. Av budgetpropositionens redovisning att döma har väldigt lite hänt. Fyra år efter att regeringen uppdragit åt myndigheterna att utarbeta handlingsplaner har endast fyra av tio gjort det. Dessutom uppvisar statliga förvaltningen endast sju procent utrikes födda medarbetare. Detta kan knappast ses som något föredöme för andra arbetsgivare.

Regeringen bör verka för att arbetet med att upprätta handlingsplanerna påskyndas.

7.5 Diskriminering i arbetsförmedlingens verksamhet

För två år sedan presenterade Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) en oroväckande undersökning11 om invandrare och deras möten med svenska myndigheter. Undersökningen visar att kontakterna med arbetsförmedlare entydigt varit negativa upplevelser. Förutom bristande eller felaktig information, likgiltighet och arrogans vittnar intervjuerna om direkt diskriminering från arbetsförmedlarna. Arbetsförmedlingen anklagas bl.a. för att hänvisa invandrarna till typiska invandrararbeten, att de bara bekräftar bilden på det utanförskap man redan känner, att egna initiativ bemötts mycket negativt, att de rekommenderats att glömma sina yrken osv.

Vi ser mycket allvarligt på dessa uppgifter. En arbetsförmedlare skall vägleda och uppmuntra, inte tvärtom. Trots att DO har samarbetat med Arbetsmarknadsverket för att säkra att det inte förekommer etnisk diskriminering bland arbetsförmedlarna menar DO att problemen kvarstår. Under år 2002 inkom 50 anmälningar som på något sätt anknöt till arbetsmarknadsområdet (dock ej arbetsgivare). Det är nästan dubbelt så många anmälningar jämfört med föregående år. En stor del av dessa anmälningar avsåg arbetsförmedlingens verksamhet. Kristdemokraterna uppmanar den socialdemokratiska regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med diskriminering bland arbetsförmedlare.

7.6 Rasistiska och nazistiska organisationer

Idag opererar rasistiska och nazistiska organisationer på många skolor och försöker värva medlemmar och sympatisörer. En av de viktigaste förebyggande insatserna är att förmedla kunskap om hur dessa organisationer fungerar och arbetar. Skolan har en nyckelroll i arbetet bland unga mot främlingsfientlighet och rasism.

Kristdemokraterna anser att de rasistiska yttringarna och andra grova organiserade brott som drabbat samhället under de senaste åren måste bemötas med en effektiv lagstiftning. Därför anser vi det angeläget att deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer skall förbjudas. Det är en nödvändig åtgärd för att komma tillrätta med den grova kriminaliteten och bevara ett fritt demokratiskt samhälle. Krav på detta har förts fram i kristdemokratiska motioner.

Systemfel i introduktionen av flyktingar

När den asylsökande får permanent uppehållstillstånd överförs denne efter 30 dagar automatiskt till den kommun som han eller hon vistas i. När sedan flyktingens familj kommer blir det den aktuella kommunen som har ansvaret att ordna med boende och introduktion.

Den nuvarande flyktingmottagningen har en rad ”systemfel” som försvårar mottagandet av flyktingar och skapar ogynnsamma förhållanden för integration.

8.1 Skapa ett mänskligt möte

Vi måste förbättra mötet med Sverige. Istället för dagens ensidiga kontakt med myndigheter behöver vi ha fler som engagerar sig frivilligt för att på olika sätt hjälpa invandrare in i vårt samhälle. Ett sådant utbyte är positivt för båda parter. Vi anser att introduktionsmöten skall anordnas av kommunen för nyinflyttade och svenskar. Här ska man få information om kommunen, företagsamheten, föreningar, svenskundervisning m.m. Varje nyinflyttad bör även erbjudas en kontaktfamilj eller liknande på orten. Ett sådant lyckat exempel är försöken i Stockholm med personliga guider som hjälper flyktingar in i det svenska samhället, s.k. flyktingguider. Försöket har fallit väl ut och många har visat intresse för att hjälpa till. Detta är också ett steg i rätt riktning för att bryta segregeringen.

8.2 Barn och ungdomar saknas i introduktionsinsatserna

Idag saknas det ett barn- och ungdomsperspektiv i introduktionen.12 Enligt integrationspolitikens mål skall barn eller ungdomar erbjudas ett individuellt anpassatt introduktionsprogram. Undersökningar visar dock att så inte är fallet. Kristdemokraterna anser att behoven är annorlunda för barn och ungdomar och därför måste introduktionen anpassas därefter. Det bör även upprättas individuella introduktionsplaner för varje enskilt barn. Barnombudsmannen har föreslagit att de insatser som bör kopplas till planerna är barnets ålder, hälsa, utvecklingsnivå och sociala situation. Vid upprättandet av introduktionsplanerna bör kommunerna samarbeta med barnen och deras föräldrar så att de känner att de kan påverka sin situation.

8.3 Sluta ”möblera” med människor – inför utvecklingspeng

Skulle du vilja bli ”kommunplacerad”? Den svenska flyktingmottagningen har idag ett drag av planekonomi som leder till oönskade konsekvenser. Det är Sveriges riksdag som fattar beslut om flyktingpolitiken. Sverige är också bundet av internationella konventioner på området. Trots detta avgör varje kommun om de skall göra en överenskommelse med Migrationsverket om att ta emot flyktingar eller ej. Det finns ett antal kommuner som konsekvent säger nej. Vi har alltså i realiteten inte en nationell flyktingpolitik, i varje fall inte när det gäller det initiala mottagandet.

Flyttströmmar av svenskar inom landet till storstadsområdena är för närvarande större än invandringen av asylsökande. Kommunerna i exempelvis Stockholmsområdet har ingen möjlighet att tacka nej till norrlänningar som får jobb i området. Lyckas de hitta en bostad, får de förstås bosätta sig var de önskar. Varför skall inte samma grundregel gälla för en flykting?

Flyktingar som kommer till Sverige beter sig helt rationellt. De söker sig till storstadsområdena eftersom chansen är störst att få ett jobb där. Men invånare i storstadsområdena är vana att tänka regionalt. Man kan bo i en kommun, arbeta i en annan, ha barnen i skola i en tredje osv. Flyktingen och dennes familj blir däremot ”instängd” i en kommun.

Om man i längden skall kunna upprätthålla en solidarisk flyktingpolitik, torde det inte kunna gälla andra regler för flyktingar än för till exempel norrlänningar som flyttar till storstaden. Flyktingmottagningen bör därför bli regional istället för kommunal. När en asylsökande får uppehållstillstånd borde han eller hon få ett eget huvudansvar för att hitta ett jobb och en bostad som är tillräckligt stor för familjen. Givetvis krävs hjälp av någon myndighet med grundlig information om var i regionen det finns jobb och var det finns bostäder. Det är dock den nyanlände som själv bestämmer var han eller hon slutligen vill bosätta sig.

Vinsterna med en sådan förändring av flyktingmottagningen är flera. För det första överförs huvudansvaret till flyktingfamiljen. Man undviker risken för passivitet. För det andra kan inte kommun neka en flykting att bosätta sig där det går att hitta en bostad. För det tredje blir flyktingens villkor likadana som för den som flyttar inom Sverige. Tre forskningsrapporter om invandrare i Sverige har visat att denna ”placeringspolitik” varit negativ för dem som utsatts för den. De som placerats i en kommun fick lägre inkomster och blev mer socialbidragsberoende än de annars skulle ha blivit. Forskarna beräknar att inkomsterna för dessa var 25 procent lägre och beroendet av socialbidrag var 40 procent högre än det skulle ha varit utan politiken.13

En regional flyktingpolitik fordrar ändrad lagstiftning. Vi föreslår att systemet med avtal med kommunerna avskaffas. Stödet till den nyanlände bör istället följa individen i form av en utvecklingspeng som fördelas av RFV och sedan betalas ut av försäkringskassan. Därigenom ges individen och den lokala nivån ett större ansvar. Vi tillför därför RFV 10 miljoner kronor år 2004 och 25 miljoner kronor för vartdera året 2005–2006 för administration från utgiftsområde 8. RFV bör även betala ut ersättningen till kommunerna för t.ex. sfi-undervisningen.

Bostadssegregering

Den mest kraftfulla åtgärden för att motverka segregation är att se till att alla bostadsområden har en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelse- och bebyggelseformer. För detta behövs fler bostäder. Regeringen har inte lyckats stimulera det byggande av hyresrätter som krävs för en rörlig bostadsmarknad. Dessutom försvårar regeringen friköp av hyresrätter som skulle öka blandningen av upplåtelseformer och därmed människors inflytande över sitt boende. Det behövs en större andel bostadsrätter i många förorter. Dessutom krävs det fler andra kooperativa bostadsformer, villor och radhus (äganderätt).

En viktig målsättning i integrationsarbetet är att alla skall bo i en trygg och attraktiv stadsdel. För att åstadkomma detta måste brottsförebyggande åtgärder uppmärksammas mer i stadsplaneringen. Även i skötseln och upprustningen av offentliga miljöer kan brott förebyggas. Kristdemokraterna anser att kommunerna bör upprätta en bebyggelseinriktad brottsförebyggande policy som framgår av översiktsplanen. Dessutom har vi i vårt budgetalternativ krav på att det finns en närpolis per 1.000 invånare. Vi anser att rättsväsendet aktivt bör arbeta för att rekrytera personer med invandrar- och minoritetsbakgrund till utbildning och anställning inom polisen, domstolsväsendet och kriminalvården för att motverka särbehandling av olika grupper och för att stärka mångfalden inom rättsväsendet.

I alla nya detaljplaner och vid förändringar av detaljplaner bör man göra en konsekvensbeskrivning av hur planen kan tänkas förbättra eller försämra integrationen.

Ännu en idé är att flytta ut kommunala verksamheter och myndigheter eller locka stora privatföretag till miljonprogramsområden. Det kan öka behovet av servicetjänster i området och därmed generera arbetstillfällen.

10 Utsatta flickor i patriarkala familjer

I skrivelsen ”Integrationspolitik för 2000-talet” 2001/02:129 redogör regeringen för hur de medel man avsatt för utsatta flickor i patriarkala familjer skall användas. Vi vill påpeka behovet av ett samarbete med de kvinnojourer som redan idag har såväl kunskap om som kontakt med flickor i sådana situationer. Det är således viktigt att man har med dem i diskussionerna samt att stödja dem i deras framtida arbete. Kristdemokraterna anser för övrigt att de medel som idag går till kvinnojourerna är mycket knappa. Det är mycket anmärkningsvärt mot bakgrund av det oerhört viktiga arbete som kvinnojourerna utför. I budgetpropositionen har ytterligare medel för skyddat boende för flickor och pojkar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld avsatts. Kristdemokraterna välkomnar denna viktiga satsning och andra åtgärder som vidtagits för att förhindra hedersrelaterat våld.

11 Att åldras med värdighet – äldre invandrare i Sverige

Antalet äldre invandrare ökar i det svenska samhället. Utomlands födda utgör drygt 10 procent av befolkningen och andelen 65 år och äldre i denna grupp var ca 14 procent vilket är fyra procentenheter lägre än andelen äldre i hela befolkningen. Bland de äldre invandrarna utgjorde kvinnorna drygt 60 procent.

Äldrepolitiken ska präglas av integrationstanken samtidigt som det måste finnas förståelse och respekt för att kulturella bakgrunder mycket starkt påverkar människors behov och förväntningar när det gäller vård, omsorg och andra samhällsinsatser. De invandrade nya medborgarnas nedärvda familjemönster tenderar att brytas upp. Den utbredda föreställningen att den yngre generationen fullt ut tar ansvar för omsorgen om den äldre äger inte sin giltighet och kan inte vara vägledande för samhällets planering för de äldre invandrarna.

Frågan om huruvida det ska finnas särskilda boenden för äldre med viss etnisk bakgrund måste bedömas utifrån lokala förhållanden. Generellt torde det vara att föredra om det går att organisera verksamheten så att platser anvisas på vissa avdelningar i ett större äldreboende där det finns tillgång till tvåspråkig personal. En mycket väsentlig kvalitets- och trygghetsfråga är just tillgången till personal som talar det egna hemspråket. Detta behov behöver särskilt beaktas vid rekryteringen i vårdutbildningarna. Vidare krävs respekt för kulturella och religiösa traditioner så långt som det är acceptabelt i förhållande till de grundvärderingar som gäller i den svenska vården. Etniska minoritetsorganisationer och pensionärsorganisationer måste få påverka äldreomsorgens utformning. Det är främst en fråga för kommuner och landsting att ha en strategisk framförhållning på detta område.

12 Medborgarskapets innehåll måste tydliggöras

Att viljan till och upplevelsen av delaktighet i samhället minskar finns det flera indikationer på. Det generella valdeltagandet sjunker, misstron mot politiker växer och en polariserande ”vi och dom”-känsla riskerar att breda ut sig i samhället där politiker upplevs som åtskilda från ”vanligt folk”. Medborgarskapets innehåll behöver därför aktualiseras och tydliggöras, eftersom demokratin och samhällets grundläggande värden så intimt är förknippade med de ideal som medborgarskapet representerar.

I det svenska välfärdsbygget har stundom de delar av medborgarskap som innefattar skyldigheter hamnat i skymundan. Hänsyn måste tas till att samhället utgörs av de enskilda medborgarna, men man måste också inse beroendet av varandra – ett beroende som också ger insikter om hur vi skall förhålla oss till varandra i fråga om ansvar och skyldigheter. Det är de enskilda människornas medmänsklighet och ansvarstagande som är avgörande för framtiden.

12.1 En medborgarbok till varje svensk medborgare

För att betona medborgarskapets rättigheter, men också dess skyldigheter, föreslår vi att alla nya medborgare skall få en medborgarbok där medborgarskapets innebörd tydliggörs och samhällets grundvärderingar formuleras. Vi anser det vara av stor vikt att inför framtiden värna, stärka och förmedla de grundläggande värden utan vilka ett samhälle präglat av ömsesidig respekt, tillit och gemenskap inte kan existera. Dessa värden utgör den etiska grunden för ett fritt, jämställt, pluralistiskt och solidariskt samhälle. En medborgarbok kan vara ett led i det arbetet.

Varje svensk medborgare som uppnår myndighetsåldern 18 år bör få en medborgarbok av den svenska staten där de medborgerliga skyldig- och rättigheterna diskuteras. Denna bok skall också ges alla som kommer till Sverige och erhåller svenskt medborgarskap. Boken bör förmedla den värdegrund som beskrivs i skolplanen: ”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”

Denna värdegrund härleds alltså från den etik som förvaltats i kristen idétradition och i västerländsk humanism. För en levande demokrati krävs att medborgardygder såsom den kritiska rationalismen, laglydigheten och solidariteten framhävs. Boken bör även innehålla en kort historik över Sveriges demokratiska utveckling, information om hur det politiska systemet i Sverige och Europasamarbetet fungerar.

12.2 Högtidligt överlämnande av medborgarboken

Överlämnandet av medborgarboken bör ske i samband med en ceremoni, i hemkommunen, där man välkomnar och uppmärksammar de nya svenskarna och de som blivit myndiga. Genom att boken både betonar rättigheter och skyldigheter kan man höja statusen på och markera det ansvar som vilar i medborgarskapet.

Medborgarboken skall inte primärt ge färdiga svar för enskilda valsituationer eller fungera som ”praktisk handbok i samhällsliv”, även om också medborgarskapets praktiska konsekvenser bör diskuteras. Boken skall istället vara ett verktyg för utmejslandet av ett förhållningssätt där insikten om rättigheter och skyldigheter gentemot samhälle och medmänniska kommer till uttryck. En demokrati är beroende av att det finns en moralisk övertygelse som baseras på grundläggande värden, som ständigt måste diskuteras, men också försvaras. Utan en medborgaranda, som präglas av frihet och ansvar, upphör demokratin. Ingen konstitutionell ingenjörskonst i världen kan säkra demokratins fortbestånd. Bara genom att vinna varje generation för etiska grundvärden och i ord och handling tillämpa dem kan medborgarna själva skapa sin folkstyrelse. En medborgarbok kan medverka till en sådan medborgaranda.

13 Avveckla Integrationsverket

Kristdemokraterna motsatte sig regeringens förslag att inrätta en ny integrationsmyndighet. Utredningen som låg till grund för förslaget underströk vikten av ”en bred politisk förankring av den nya verksamheten och med ett engagerat stöd från regering och riksdag”. Trots motstånd från fem av riksdagens partier genomdrev Socialdemokraterna beslutet att inrätta Integrationsverket från den 1 juni 1998. Vi föreslår nu att Integrationsverket helt avvecklas från den 1 juli 2004.

Kristdemokraterna anser att integrationspolitiken bör bedrivas på precis samma sätt som jämställdhetspolitiken, d.v.s. det är integrering av ett jämställdhetsperspektiv som skall gälla. Det samordnande ansvaret bör ligga på Regeringskansliet med de olika departementen. Vi kritiserade den tidigare ordningen som innebar att det övergripande ansvaret för integrationsfrågorna låg på Kulturdepartementet. Det är därför positivt att regeringen nu har flyttat dessa frågor till Näringsdepartementet.

En expert vid Integrationsverket skrev för flera år sedan en artikel14 i vilken han beskriver verket som en ”förlegad central organisation utan några förutsättningar för att effektivt främja integrationsprocessen”. Orsaken till detta är, enligt honom, att riksdagen fastslagit att näringsutveckling, företagsamhet och tillväxt är de viktigaste instrumenten för att främja integrationen. När näringspolitiken regionaliserades och länsstyrelserna således blev de regionala motorerna för att främja tillväxten övertog de därmed på ett naturligt sätt integrationsarbetet.

Kristdemokraterna menar att alla verk och myndigheter skall ta fullt ansvar för integration inom sina respektive områden. Länsstyrelserna och kommunerna skall ta det regionala och lokala ansvaret – redan nu har vissa länsstyrelser integrationsexperter. Riksdagens revisorer15 har kritiserat den otydliga ansvarfördelningen för att motverka etnisk diskriminering mellan Integrationsverket och DO. Man menar att risken med att två myndigheter arbetar inom samma begränsade ansvarsområde leder till att insatserna blir mindre effektiva. Kristdemokraterna vill att hela ansvaret för att motverka etnisk diskriminering övertas av DO, och för detta ändamål anslås ytterligare medel.

Utöver Kristdemokraternas principiella ståndpunkt när det gäller integrationsarbetet har även Riksdagens revisorer i en ny rapport16 riktat hård kritik mot Integrationsverket. Revisorerna menar att verkets utredningar är undermåliga och att de slutsatser som dras är dåligt underbyggda. De medel som Integrationsverket förfogar över för projektverksamhet har heller inte utvärderats, enligt revisorerna.

Vi anser det rimligt att ge Integrationsverket sex månader för att kunna avvecklas och låter således ca 30 miljoner kronor kvarstå i budgeten för år 2004. I samband med avvecklingen av Integrationsverket vill vi istället att Migrationsverket ansvarar för informationsfrågor till invandrare och flyktingar. Förändringar av anslaget återfinns inom utgiftsområde 8.

Stockholm den 7 oktober 2003

Sven Brus (kd)

Inger Davidson (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Dan Kihlström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Ulrik Lindgren (kd)

Torsten Lindström (kd)

Helena Höij (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Olle Sandahl (kd)


[1]

Budgetpropositionen för 2004, sid 23 Analys och slutsatser.

[2]

Socialstyrelsen. Ekonomiskt bistånd årsstatistik, 2002. (Medan 2 procent av samtliga inrikes födda 18 åringar och äldre var biståndsmottagare var 12 procent av de utrikes födda i samma åldersgrupp, exklusive flyktingar, biståndsmottagare.)

[3]

Rapport Integration 2002.

[4]

Fler språk – fler möjligheter, Skolverket, 2002.

[5]

Högskolan i Kalmar. Dan Olof Rooth samt Växjö universitet. Håkan Locking.

[6]

Rapport Integration 2002. Integrationsverket.

[7]

Prop. 2002/03:44.

[8]

Utbildning i svenska för invandrare dir. 2002:105.

[9]

Rapport Integration 2002. Integrationsverket.

[10]

Rapport Integration 2002. Integrationsverket.

[11]

Invandrare och myndigheter – möten som hjälper eller stjälper?

[12]

Barnombudsmannens årsrapport 2003/Rapport Integration 2002. Integrationsverket.

[13]

Dagens Nyheter. ”På tvärs mot integrationspolitiken: Flyktingar i storstäder klarar sig bäst” 2001-09-26.

[14]

Dagens Nyheter ”Integrationsverket måste läggas ned”. 1998-10-19. Hedi Bel Habibi. Fil dr Integrationsverket.

[15]

Riksdagens revisorer. Rapport 2002/03:16 ”Främja och förklara – kan Integrationsverket förändra?”

[16]

Riksdagens revisorer. Rapport 2002/03:16 ”Främja och förklara – kan Integrationsverket förändra?”