Åtgärder för att minska ohälsan i samhället

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ökad samverkan mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att minska antalet långtidssjukskrivningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stärka rätten till företagshälsovård.^¹

¹ Yrkande 3 hänvisat till AU.

Motivering

Det är glädjande att ökningstakten av sjukskrivningarna har avtagit. Enligt de senaste uppgifterna från Riksförsäkringsverket (RFV) gäller detta också för längre sjukskrivningar. Ett trendbrott märks, och olika insatser måste befästa dessa tendenser.

Trots detta är förhållandena allvarliga, och utmaningarna mycket stora för att uppnå bättre hälsa i allmänhet och i arbetslivet i synnerhet. För många uppstår problemen med hälsan när livspusslet inte längre går ihop, arbetslivet kolliderar alltför ofta med familjelivet och fritiden vilket bidrar till en ökad sjukfrånvaro. Genom att resurser tidigt sätts in på arbetsplatsen kan sjukfrånvaron minskas. Det måste vara möjligt att kombinera en meningsfull fritid med ett spännande och roligt arbete.

Det överordnade målet – en halvering av sjukskrivningarna – innebär för Västsveriges del att antalet sjukskrivningsdagar ska reduceras med 8–9 miljoner dagar senast under 2008 jämfört med utgångsläget.

I Västsverige uppgick antalet långtidssjukskrivna till närmare 50 000 människor i slutet av förra året. Antalet förtidspensionärer uppgick vid samma tidpunkt till 94 000 människor. Tillåts de senare öka i år i samma takt som under 2002 kommer antalet att överskrida 100 000 människor i slutet av 2003.

Arbetsplatserna måste bli bättre på att ta tillvara den enskildes arbetsförmåga. Det är viktigt att den sjukskrivne får möjlighet att komma tillbaka till sitt arbete så fort som möjligt, även på deltid. En anpassning av arbetsuppgifterna måste ske efter förmåga, vilket är ett viktigt led i rehabiliteringen.

Samtidigt som medellivslängden i Sverige ökar, sjunker pensionsåldern. Allt färre arbetar idag fram till 65 års ålder, många är utslitna och orkar inte arbeta längre. Detta bidrar till höga sjukskrivningstal bland de äldre. Samtidigt står vi inför stora pensionsavgångar inom några år vilket innebär att det behövs fler som arbetar fram till den faktiska pensionsåldern. Detta är en avgörande faktor för att vi ska få en bra tillväxt i ekonomin. Kostnaderna för sjukpenning och förtidspension uppgick förra året till nästan 16 miljarder kronor enbart i Hallands och Västra Götalands län.

Åtgärder mot ohälsans utbredning spänner över flera områden, och har fått fastare konturer under det senaste året.

I relation till arbetslivet finns det anledning att ännu mer uppmärksamma ansvaret för systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) som åvilar alla arbetsgivare enligt gällande lagstiftning. Insikten måste breddas och fördjupas om denna hörnsten i det förebyggande arbetet mot ohälsa på arbetsplatserna.

De anställdas tillgång till företagshälsovård av hög kvalitet är också en ofrånkomlig del av det förebyggande arbetet. Dess betydelse är också oomtvistad i rehabiliteringsarbetet för redan anställda som har drabbats av besvär med sin hälsa på arbetsplatsen. Det behövs en förnyelse av rehabiliteringsverksamheten, där den enskilde individen tydligare måste sättas i centrum för att bryta utvecklingen när det gäller långa sjukskrivningar.

Företagshälsovården är återigen föremål för en statlig utredning. Förväntningarna är stora på att detta leder till förslag som stärker de anställdas rätt till företagshälsovård. Utredningen förutsätts också pröva på vilket sätt alla arbetsgivare ska anslutas till företagshälsovården. Arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal borde oberoende av utredningen anslutna sig till företagshälsovården om de redan inte är det.

I fråga om den arbetsrelaterade ohälsan förutsätts att kommuner och landsting i egenskap av arbetsgivare fullföljer sitt ansvar, och intar en framträdande roll i ett nödvändigt förändrings- och utvecklingsarbete. Ansvaret har samtidigt en vidare innebörd, och handlar ytterst om samverkan – i partnerskap med olika intressenter – för att motverka ohälsa vid alla arbetsplatser.

Stöd för sådana initiativ finns bl.a. i kommunala och regionala handlingsprogram för bättre folkhälsa överhuvudtaget. För Västra Götalandsregionen gäller t.ex. som ett delmål i det folkhälsopolitiska handlingsprogrammet att ”minska andelen arbetsrelaterade sjukdomsfall med 30 %”.

I flera förslag till regionala tillväxtavtal får åtgärder mot ohälsan i arbetslivet också ökad betydelse, även om avsikten med programmen inte avser detta. Insikten växer emellertid om att lägre ohälsotal, en bra arbetsmiljö m.m. är viktiga också ur ett näringslivsperspektiv, och med hänsyn till den framtida arbetskraftsförsörjningen. I förslaget till övergripande tillväxtprogram för Västra Götaland framgår det bl.a. att en av målsättningarna är att minska ohälsotalet med 40 % senast 2007.

Ett särskilt uppdrag har sjuka arbetslösa människor som målgrupp. De uppskattas till ca 20 % av alla arbetslösa människor, vilket innebar ca 12 000 människor vid det senaste årsskiftet enbart i Västsverige. Även om denna form för samverkan är ny så visar erfarenheterna hittills att den är viktig och ändamålsenlig. Det föreligger dock en viss osäkerhet om verksamheten kan få fastare former och ökat stöd även under de närmast följande åren. Att undanröja eventuella oklarheter i det här avseendet är mycket betydelsefullt för att kunna utveckla samverkan mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassorna i de har uppgifterna, och för all del även andra som är relevanta med hänsyn till målet att halvera sjukskrivningarna inom en femårsperiod.

Stockholm den 6 oktober 2003
Majléne Westerlund Panke (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)	Berndt Ekholm (s)
Catharina Bråkenhielm (s)	Peter Jonsson (s)
Monica Green (s)