Motion till riksdagen
2003/04:Sf371
av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

Privatiserad arbetsskadeförsäkring


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda konsekvenserna av att privatisera arbetsskadeförsäkringen.

Motivering

Arbetsskadeförsäkringen har varit föremål för stora förändringar under 1990-talet. 1993 slopades den särskilda arbetsskadesjukpenningen samtidigt som beviskraven skärptes. För att få en arbetsskada godkänd krävdes efter denna lagändring att det förelåg ”hög grad av sannolikhet” för att faktorer i arbetsmiljön kan ge upphov till den skada som den försäkrade hade, samt att övervägande skäl talade för att skadan hade orsakats av dessa faktorer. Arbetsskadebegreppet ändrade således, liksom bedömningsgrunderna för att få en skada godkänd. Därutöver försämrades även ersättningsreglerna under 1990-talet. Den sammantagna effekten blev att färre skador anmäldes och att det blev svårare att få en skada godkänd.

1997 tillsatte regeringen en utredning för att analysera hur arbetsskadeförsäkringen fungerade efter förändringarna. 1998 kom utredningen med betänkandet Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37). Utredningen konstaterar att försäkringen inte ger tillfredsställande trygghet vid arbetsskada men föreslår ändå ingen förändring av bevisregeln eller ersättningsnivån. Regeringen avlämnade en proposition i december 2001, som riksdagen tog ställning till under våren 2002.

De nu genomförda förändringarna syftar bland annat till att sänka beviskraven vid arbetsskada.

Trots de förändringar som nyligen gjorts, kvarstår flera påtagliga brister i dagens utformning och tillämpning av arbetsskadeförsäkringen. Bland annat är försäkringskassornas långa handläggningstider oacceptabla. Det är också stora skillnader mellan landets försäkringskassor när det gäller att bedöma arbetsskador.

Även om den socialdemokratiska regeringen i budgetpropositionen vill påvisa att handläggningen har förbättrats något framgår det med all tydlighet att det råder osäkerhet kring om jämförbarheten mellan åren är korrekt. Handläggningstiden av arbetsskadelivräntan har dessutom ökat med 5 dagar sedan 2001.

Det är uppenbart att Riksförsäkringsverket misslyckats med att driva igenom en likformig tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring. Länsrätterna bedömer de försäkringskassebeslut som överklagas olika. Detta är alarmerande från rättssäkerhetssynpunkt. Kristdemokraterna välkomnade den utredning som har haft till uppgift att utreda en mer koncentrerad organisation för arbetsskadehandläggningen, även om vi är tveksamma till en ren centralisering av handläggningen. Utredningen har lämnat ett delbetänkande1 samt ett slutbetänkande2. Utredningens förslag om arbetsskadenämnd har dock mött kritik och därför har regeringen beslutat att ge utredningen Översyn av socialförsäkringsadministrationen i uppdrag att lämna förslag till hur koncentrerad handläggning av t.ex. arbesskadeärenden kan inordnas i den framtida organisationsstrukturen3. En redovisning av uppdraget skall ske den 15 november 2003.

Tidigare har det i fyra domar i Regeringsrätten slagits fast att reglerna ska tolkas så att det finns möjligheter för en försäkrad att få livränta under sjukbidragstiden. Livräntan ska kompensera för skillnaden mellan sjukbidrag och den förlorade arbetsinkomsten. Det är olyckligt att riksdagen inte tog tillfället i akt att förtydliga detta i samband med behandlingen av regeringens proposition 2001/02:81, vilket hade varit bra för att i framtiden kunna utesluta feltolkningar av reglerna.

En privatiserad arbetsskadeförsäkring

I ovannämnda arbetsskadeutredning redovisas också som ett alternativ till nuvarande försäkring, en lösning som innebär att arbetsskadeförsäkringen överförs på arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada.

Då risken för arbetsskador varierar mellan branscher och företag är det rimligt att anta att premierna blir differentierade. Det innebär i sin tur att den förebyggande verksamheten blir mer lönsam för företagen. Även satsningen på rehabilitering skulle öka. Lars Söderström m.fl. uppskattar i rapporten ”Om förutsättningarna för en privat arbetsskadeförsäkring” att mängden skador skulle minska med 30–50 %.

Arbetsskadeförsäkringen är privatiserad i Norge. Detta har gett ekonomiska incitament för företagen att satsa mer på förebyggande åtgärder, t ex utbildning för att göra arbetsplatserna säkrare och mindre belastande för arbetstagaren. Ju säkrare arbetsplats desto lägre premie. Företagen får då bära mer av sina egna kostnader jämfört med tidigare, då incitamenten framförallt var personalens trivsel och de fackliga kraven. Man kan se att arbetsskadorna har minskat när företagen får ta större ekonomiskt ansvar.

Riksförsäkringsverket skriver i en rapport från våren 2001 att det inte finns förutsättningar för en försäkringslösning som innebär att arbetsmarknadsparterna tar det totala ansvaret för ersättningen vid arbetsskada eftersom det saknas beredskap för ett övertagande hos de berörda. I dagsläget stämmer detta. Men på sikt menar vi att det är fullt möjligt att föra över arbetsskadeförsäkringen på arbetsmarknadens parter och anser därför att regeringen bör få i uppdrag att utreda konsekvenserna av att privatisera arbetsskadeförsäkringen i Sverige. Utredningen ska även bereda hur arbetsgivaren kan kompenseras, till exempel via sänkt arbetsgivaravgift. Sammantaget bör detta leda till en väsentlig kostnadsminskning för företagen.

Stockholm den 7 oktober 2003

Kenneth Lantz (kd)

Inger Davidson (kd)

Sven Brus (kd)

Dan Kihlström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Ulrik Lindgren (kd)

Torsten Lindström (kd)

Helena Höij (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Olle Sandahl (kd)


[1]

SOU 2002:80 Koncentrerad arbetsskadehandläggning för likformighet och rättvisa

[2]

SOU 2003:1 Att samla och sprida kunskap om skadlig inverkan och framgångsrik rehabilitering

[3]

Dir. 2003:62