Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:69.
Centerpartiet delar regeringens analys när det gäller behovet av bättre effektivitet och mer likformiga bedömningar inom försäkringskassorna. Sjukfrånvaron varierar exempelvis kraftigt mellan olika delar av landet på ett sätt som inte utan vidare låter sig förklaras av socioekonomiska faktorer. Eftersom finansieringen och förmånsbestämmelserna regleras nationellt är det angeläget att reglerna tillämpas på ett rättvist sätt i hela landet. Beskrivningen av försäkringskassornas problem är således i väsentliga delar riktig.
Det finns emellertid en övertro på att man med en organisationsförändring kommer att kunna påskynda ett förändringsarbete som redan är på gång. Att i ett läge när arbetet för att bekämpa ohälsan börjar röna någon framgång – och detta trots en i övrigt helt tandlös regeringspolitik – kasta in försäkringskassorna i en omorganisation medför förvisso risker för ”energiläckage”. Särskilt om det finns skäl att genomföra nya och än mer omfattande förändringar inom loppet av ett fåtal år.
Enligt vår uppfattning är det inte i första hand försäkringskassornas organisation som orsakat problemen i t.ex. sjukförsäkringen. Ansvaret måste i stället bäras av regeringen, som på samma gång förvägrat försäkringskassorna effektiva verktyg och tillräckliga resurser för att kunna hantera den under de senaste åren snabbt växande sjukfrånvaron.
Ett nyckelproblem är av allt att döma svårigheterna att få till stånd ett välfungerande samarbete mellan försäkringskassan å ena sidan och det, huvudsakligen landstingsdrivna, vård- och rehabiliteringsarbetet å den andra. Regeringen och dess stödpartier har, genom sin alltför snäva lagstiftning kring finansiell samordning, avvisat en lösning på detta problem. Hade det förslag till lagstiftning som Centerpartiet och Folkpartiet förordade i sin gemensamma motion med anledning av regeringens proposition om finansiell samordning bifallits av riksdagen skulle försäkringskassorna och vårdhuvudmännen ha givits kraftfulla incitament och verktyg till samordning. Då hade bristerna i detta hänseende sannolikt motverkats oavsett organisationsform för kassorna.
En centralisering av beslutsfattandet kan medföra ett hinder för genomförandet av finansiell samordning, även inom det snäva utrymme som regeringen med stödpartier nu medgivit. Regeringsförslaget har fått en mer decentraliserad utformning än det som förordades i ANSA-utredningen, men vi bedömer likväl att försäkringsdelegationerna får en för svag ställning för att göra sig gällande.
Den form av centraliserad myndighetsstruktur med reducerat förtroendemannainflytande som propositionen förordar har knappast demonstrerat sin effektivitet vid förvaltande av socialförsäkringar. Det närmaste jämförelseobjektet – administrationen för arbetsmarknadspolitiken – har under årtionden varit föremål för hård kritik för bl.a. bristande effektivitet i arbetet med att återföra arbetslösa till arbetsmarknaden.
Centerpartiet har framhållit behovet av en genomgripande socialförsäkringsreform i syfte att sammanföra arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen till en samlad arbetslivsförsäkring med en gemensam myndighetsstruktur. En sådan fusion skulle göra det möjligt att ta ett bättre helhetsgrepp över försäkringstagarnas situation, där ju orsaken i många fall kan vara flytande mellan arbetslöshet och ohälsa. Regeringen har också, genom statsminister Göran Persson, utlovat en parlamentarisk utredning av socialförsäkringssystemen och det är vår avsikt att delta i denna med sikte på omfattande förändringar.
Mot denna bakgrund är det felaktigt att genomföra den i propositionen föreslagna förändringen. Riksdagen bör avslå propositionen.
|
Stockholm den 25 mars 2004 |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
|
|
Annika Qarlsson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Sofia Larsen (c) |
|
Birgitta Sellén (c) |
Jan Andersson (c) |
|
Lars-Ivar Ericson (c) |