Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om vad samhällskostnaden är för diskriminering på grund av kön, ålder, etnicitet, funktionshinder och sexuell läggning.
Den omfattande och dokumenterade diskrimineringen i det svenska samhället innebär inte bara att individer förvägras sin rätt till likabehandling. Diskrimineringen skapar också kostnader för samhället i stort. För Miljöpartiet de gröna är frågan om diskriminering i första hand en människorättsfråga, men vi ser också att frågan har ekonomiska aspekter.
Vi har sett många, ibland märkliga utredningar, om vad ”invandrare” kostar det svenska samhället. Vi menar att det är dags att vända på frågeställningen. Frågan är inte vad invandringen kostar, utan vad det kostar samhället att människor med annan etnisk bakgrund än den svenska diskrimineras på till exempel arbetsmarknaden. Vad innebär det för samhällsekonomin att en invandrare som är utbildad till läkare kör taxi, att en ingenjör är lokalvårdare eller att en tandläkare väljer att flytta till ett annat land på grund av att dennes kompetens inte tas tillvara på den svenska arbetsmarknaden? Vi menar att det är dags att utreda de kostnader som uppstår när individers fulla potential inte tas tillvara av samhället. Frågan är lika aktuell när det gäller andra former av diskriminering som kön, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. När kostnaderna för diskrimineringen klarläggs i ekonomiska termer kan det ligga till grund för åtgärder och en annan debatt i Sverige som handlar om vad vi kan göra åt diskrimineringen. Ett solidariskt samhälle som tillvaratar alla människors inneboende potential blir rikare än ett samhälle som diskriminerar och marginaliserar. Därför vill vi att kostnaderna för diskrimineringen skall utredas.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Mona Jönsson (mp) |
|
|
Ulf Holm (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |