Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma problematiken vad gäller den sociala tryggheten för svenska forskare utomlands.
Stora delar av den svenska forskningen bedrivs i internationellt samarbete. Detta samarbete är viktigt för Sveriges möjligheter till tillväxt och utveckling. För att möjliggöra för svenska forskare att ingå i internationella nätverk satsar regeringen åtskilliga miljoner per år på olika forskarstipendieprogram. De svenska forskare som deltar i dessa program stannar som regel utomlands under två år, vilket skapar problem vad gäller de svenska försäkringssystemen. Stannar man utomlands längre tid än sex månader blir man normalt utförsäkrad. Detta innebär t.ex. att barnbidraget försvinner, vilket främst drabbar de kvinnliga forskarna, som ofta befinner sig i småbarnsförälderstadiet vid detta steg i forskningskarriären. Vid en eventuell graviditet måste man flytta hem, då man under sex månader före beräknad förlossning måste arbeta i Sverige för att omfattas av föräldrapenningen.
Utförsäkringen från a-kassan, ett annat problem som blir allt större för många forskare, då de inte alltid får anställning direkt efter hemkomsten. Det är viktigt att den sociala tryggheten under och efter utlandsvistelsen förbättras och förstärks för att inte dessa praktiska problem ska förhindra enskilda forskares deltagande i olika internationella forskningsprogram.
I enlighet med den handlingsplan som Europeiska rådet antog i Nice bör de rättsliga förutsättningar skapas som behövs för att garantera verklig rörlighet för alla dem som arbetar med utbildning, forskning och innovation.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Majléne Westerlund Panke (s) |