Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om marginaleffekter för barnfamiljer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en mer flexibel arbetstidslagstiftning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de föräldrar som vill skall kunna ta ut en del av föräldraförsäkringen samtidigt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hushållsnära tjänster.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om större valfrihet och ökad etableringsfrihet i barnomsorgen.3
1 Yrkande 2 hänvisat till AU.
2 Yrkande 5 hänvisat till SkU.
3 Yrkande 6 hänvisat till UbU.
Fler och fler upplever att kraven växer och att tiden för familj – och egen tid – krymper. Det dåliga samvetet växer, och för mycket ansvar i kombination med för lite att säga till om på jobbet har lett till en vardag där stressen och pressen tagit för stor plats.
Detta har i sin tur lett till att alltfler mår allt sämre. Vi är övertygade om att familjepolitik är en viktig pusselbit när det gäller större egenmakt. Den kan, rätt utformad, hjälpa stressade och pressade barnfamiljer till en lite drägligare vardag. Liberal familjepolitik handlar om att möjliggöra för fler människor att kombinera arbetslivet med ansvaret för barn och hem.
Kvinnomaktutredningen kom fram till att 9 av 10 av Sveriges hushåll är ojämställda vad gäller hushållsarbetet, det vill säga att kvinnan tar ett större ansvar än mannen. Utredningen granskade också hur mycket ansvar som kvinnor respektive män tar för barnen och slog fast att av den tid föräldrarna är ensamma med sina barn står
kvinnorna för 72 procent av tiden, 47 timmar i veckan,
männen för 28 procent av tiden, 18 timmar i veckan.
I mars 2003 presenterade SCB sin stora tidsanvändningsundersökning ”Tid för vardagsliv”, som är en jämförelse av kvinnors och mäns tid 1990/91 och 2000/01. Det kanske mest anmärkningsvärda är att det knappast skett några förändringar under dessa tio år när det gäller upplevda svårigheter att få tiden att räcka till. Det konstateras också att kvinnors tid är mer fragmenterad än mäns och att den i regel är uppdelad på kortare episoder som oftare flätas samman med eller avbryts av episoder av hemarbete.
I TCO-rapporten ”Mamma är lik sin mamma” från juli 2003, som baserar sig på en undersökning bland 1 300 slumpvis utvalda människor i åldern 18–74 år, framkommer det att ungefär 60 procent av kvinnorna tar hela eller större delen av ansvaret för städning och tvättning hemma. Av männen är det cirka en femtedel som tar ansvaret för matlagningen och något färre, cirka 17 procent, som tar hand om städningen.
När barnen är sjuka är det oftast kvinnan som stannar hemma, men även männen tar ibland sitt ansvar. Drygt hälften av kvinnorna och ungefär en tiondel av männen tar alltid eller oftast hand om sjuka barn. När det gäller vård av sjukt barn har pappornas andel i princip stått still sedan tio år.
Andelen föräldradagar som tas ut av pappor har ökat från knappt tio procent vid pappamånadens införande i januari 1995 till 16,4 procent i juli 2003. Ökningen är dock liten och förändringen går alldeles för sakta.
Ambitionen att skapa ett mer föräldravänligt arbetsliv, och en vardag som inte sliter sönder människor, handlar i mångt och mycket om möjligheterna till delat ansvar för familj och barn. En av orsakerna till kvinnors höga sjukskrivningstal är sannolikt att kvinnor tvingas stressa extra på grund av att många fäder inte tar ett större ansvar för hem och familj.
En stor stressfaktor är för många den ekonomiska stressen, att ha ont om pengar. Vi vill införa ett barnkonto på 40 000 kronor per barn, och vi räknar med att detta kan bli verklighet för den första årgången i slutet av denna mandatperiod, år 2006.
Dessa pengar skall kunna användas under barnets hela förskoleålder, och tanken är att varje familj skall få använda dessa pengar till vad de själva finner underlättar deras vardag bäst. En familj vill kanske investera i en bil för att på sätt göra det lättare att hämta och lämna barn på dagis. En annan familj vill kanske använda pengarna för att få råd att gå ned i arbetstid. Det viktiga är att det är familjerna själva, inte staten, som skall besluta om vad pengar skall gå till. Principen är här densamma som i att staten inte styr hur barnbidraget används.
Många föräldrar vill under förskoletiden växla mellan att vara hemma, arbeta deltid och även arbeta heltid. Det är mycket viktigt att valet inte bara står mellan att vara hemma helt eller arbeta heltid. För dem med låga inkomster, ensamförsörjare, studerande m fl är ”hemmaförälder” inget genomförbart alternativ. Fördelen med barnkontot är därför att det inte är villkorat till viss konsumtion eller visst beteende, dvs. det försvinner inte för alla de föräldrar som vill utnyttja barnomsorg på hel- eller deltid och det ger alltså inga marginal- eller tröskeleffekter. Det kan användas i vilka kombinationer man själv önskar, med heltid, deltid eller ingen tid alls på jobbet under hela barnets förskoletid.
Föräldrapenningen är villkorad till att man har ett jobb och vill vara ledig från detta. Det gäller de flesta av oss men inte alla.
Vi vill att det ska vara möjligt att överlåta dagar med föräldrapenning åt någon annan, exempelvis farfar eller mormor eller annan person, för barntillsyn. Det skall gälla både föräldraförsäkring och tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn. Den rätt till ersättning som då överlåts skall innebära en föräldrapenning som, för heltid, är beräknad som genomsnittlig föräldrapenning för annars heltidsarbetande personer. På det sättet blir det möjligt även för låginkomsttagare att ta hjälp av någon annan, vän, släkting eller professionell barnvakt. Vi anser också att det skall vara möjligt att de föräldrar som vill skall kunna ta ut en del av föräldraförsäkringen samtidigt för att få mer tid tillsammans som familj.
En del andra föreslagna bidragskonstruktioner, vilka framlagts på såväl statlig som kommunal nivå, innebär att stödet till familjen helt eller till stora delar dras in vid yrkesarbete. Sådant vållar mycket snabbt långtgående marginaleffekter, som kan nå 100-procentsnivån där arbetslönen efter skatt och bortfallande bidrag reduceras till noll. Detta är inte godtagbart. Det skall löna sig att arbeta, både för kvinnor och för män. Det skall löna sig att arbeta även för föräldrar.
Vi är övertygade om att stress i första hand uppstår på grund av att människor saknar makt över sin vardag. En del av lösningen är att ge människor större makt över sin arbetstid. En lag bör införas som ger den enskilde möjlighet att ta ut ledighet i timmar. Den femte semesterveckan, inarbetad semester och eventuellt ytterligare lediga dagar skall kunna läggas i en timbank. Den som vill kan använda timbanken för att korta sin normala arbetstid under längre eller kortare perioder. Samtidigt skall det gå att ta ut tiden i timbanken som lön.
Timbanken skulle vara särskilt värdefull för dem som inte har avtal om flexibel arbetstid i dag. Timbanken skulle ge varje arbetstagare möjlighet att ta ut ledighet i timmar och få betydligt större makt över sin vardag. Den småbarnsförälder som under en period vill minska sin arbetstid skulle få den möjligheten. Den ekonomiska stressen skulle minska för dem med små marginaler om de vet att de hade en ekonomisk buffert i form av timbanken. Bara känslan av att veta att man kan ta ut några timmars ledighet för att följa sin mamma till sjukhuset, hämta sina barn på dagis eller bara strosa på stan skulle sannolikt minska stressen.
Folkpartiet motsätter sig dock en lagstadgad allmän arbetstidsförkortning eftersom den skulle hota både tillväxt och välfärd – och dessutom inte ge den valfrihet som vi eftersträvar.
Folkpartiet föreslår att en jämställdhetsbonus införs i föräldraförsäkringen. Den innebär att varje månad som tas ut i föräldraledighet, och som motsvaras av en månad den andra föräldern tar ut, ger 90 procent i ersättning i stället för 80. Detta skulle sannolikt ha en positiv jämställdhetseffekt. Även den förälder som tjänar bäst (oftast pappan) skulle med måttligt inkomstbortfall kunna ta ut föräldrapenning. Däremot anser Folkpartiet inte att föräldraförsäkringen bör förlängas med fler månader.
Vi vill vi i stället införa ett barnkonto så att föräldrarna kan bestämma mer själva. Föräldraförsäkringen fungerar bra som grundplåt för de flesta den första tiden. Men allt fler föräldrar, t ex studerande, företagare och uppdragstagare, har liten nytta av den.
De flesta av oss vill satsa på både barn och jobb. Men så finns tvätthögarna och dammiga golv när vi kommer hem. Om det fanns möjlighet att köpa hushållstjänster till överkomligt pris skulle det minska stressen för många, inte minst för småbarnfamiljer.
Eftersom det fortfarande är kvinnorna som tar huvudansvaret för hushållsarbetet skulle fler privata hushållstjänster särskilt underlätta för fler kvinnor att förena familjeliv med arbete. Folkpartiet vill därför sänka skatten på hushållsnära tjänster så att det ”vita” timpriset sänks. Vi har länge slagits för detta. Det är uppenbart att det finns behov av hjälp eftersom ”svart” hemhjälp förekommer i så stor utsträckning.
Ett annat viktigt argument för att göra hushållsnära tjänster ”vita” är att de som arbetar inom dagens ”svarta” tjänstesektor inte har någon anställningstrygghet och inte tjänar in några pensionspoäng. Men regeringen visar inga tecken på att vilja möjliggöra för stressade barnfamiljer att få en liten fristad i en annars så pressad och stressad tillvaro. Även här är likhetstanken överordnad, viktigare än att i praktiken göra det möjligt med lika villkor för kvinnor och män är att alla sköter städningen själva. Om det fanns möjlighet att köpa hushållstjänster till ett mer överkomligt pris skulle det minska stressen för många.
Dagis och förskola har spelat, och spelar fortfarande, en mycket viktig roll för kvinnors möjlighet att kunna förena eget yrkesarbete med ansvar för barn och familj. De allra flesta barn och föräldrar tycker att förskola, dagbarnomsorg och liknande verksamheter fungerar bra för dem. Det är en stor stressfaktor för småbarnsfamiljer om ens barn inte trivs på det dagis där de är.
Att kunna byta barnomsorg är en viktig del för att det ska bli mera vardagsmakt för barnfamiljerna. För detta behövs en etableringsfrihet för nya dagis och en ”barnomsorgspeng”, alltså att det kommunala stödet följer med till det dagis föräldrarna väljer.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Bo Könberg (fp) |
|
|
Linnéa Darell (fp) |
Solveig Hellquist (fp) |
|
Anne-Marie Ekström (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |
|
Erik Ullenhag (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |