Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring i utlänningslagen.
Utlänningslagen ändrades från 1997 så att förföljelse på grund av homosexualitet blev ett skäl att bevilja uppehållstillstånd i Sverige. Tanken med lagändringen var att förbättra rättssäkerheten för homosexuella som har förföljts i sitt hemland på grund av sin sexuella läggning och tydliggöra att sådan förföljelse också är ett skäl att bevilja uppehållstillstånd.
Tyvärr har utvecklingen inte blivit den förväntade. Lagen tillämpas uppenbarligen på ett sätt som inte varit avsikten. Migrationsverket har tidigare, på regeringens uppdrag, kartlagt hur lagen tillämpas och av denna rapport framgår att det finns ytterst få fall där uppehållstillstånd på grund av homosexualitet beviljats. Även om Utlänningsnämnden i många fall har ändrat Migrationsverkets beslut beror ändringen inte på en annorlunda bedömning av skyddsbehovet utan på att andra skäl tillkommit (dålig psykisk hälsa eller anknytning till svensk medborgare efter flykten till Sverige är två vanliga skäl till ändringen).
Med tanke på hur situationen för homosexuella ser ut i många av världens länder är det förvånande att lagen tillämpats i så få fall. Även om riksdagen inte ska uttala sig om enskilda ärenden kan det vara lämpligt att beröra några typfall som fått avslag på sin asylansökan både av Migrationsverket och Utlänningsnämnden.
Mohammad är en 28-årig man från Egypten. Han flydde från sitt hemland efter att ha utsatts för trakasserier av polisen i Kairo. Han var också fängslad en period på grund av sin homosexualitet men lyckades muta sig ur fängelset och sedan fly till Sverige. Egypten har kritiserats av bl. a. EU och Amnesty för att landet systematiskt förföljer homosexuella. Trots detta ansåg de svenska myndigheterna att mannen inte riskerade fortsatt förföljelse om han tvingades återvända.
Farnos är en lesbisk tjej från Iran. Hon har flytt till Sverige tillsammans med sina föräldrar av politiska skäl. I Iran hade hon ett kärleksförhållande med en annan kvinna, som polisen fick kännedom om.
Familjen har förskjutit henne eftersom hon är lesbisk. Myndigheterna anser inte att hon riskerar att bli utsatt för förföljelse i Iran, trots att den iranska strafflagen påbjuder 120 piskrapp för lesbiska.
Roseanna är en transsexuell från Honduras. I landet pågår en intensiv jakt på olika transpersoner, en förföljelse som har trappats upp under den senaste tiden. I sitt hemland har hon varit gift och hade i äktenskapet en son, som nu är 12 år. Hon har inte haft kontakt med sin son de senaste 8 åren, men trots detta anser myndigheterna i Sverige att det är bättre för barnet om hon återvänder till sitt hemland. Man beaktar därvid inte risken för fortsatt förföljelse i hemlandet.
Exemplen kan givetvis mångfaldigas, men de visar ändå på de brister som finns med tillämpningen av gällande lagstiftning. I dag är homosexuella förbindelser förbjudna i ett 70-tal länder, varav ett 10-tal tillämpar dödsstraff. Senaste rapporterna om avrättning kommer från Saudiarabien.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts är det uppenbart att gällande lagstiftning inte är tillräcklig för att skydda HBT-personer mot att bli tillbakaskickade till länder där de riskerar att utsättas för förföljelse på grund av sin sexuella läggning. Utlänningslagen måste därför ändras och rättssäkerheten stärkas.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Börje Vestlund (s) |