Motion till riksdagen
2003/04:Sf298
av Lena Ek och Margareta Andersson (c)

Ändring av kriterierna för uppehållstillstånd


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring i grunderna för undantag från reglerna om permanent uppehållstillstånd vid personanknytning.

Motivering

Permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till svensk medborgare genom giftermål eller samboförhållande prövas alltid extra noga. En kvalificeringstid om fyra gånger sex månader finns reglerad. Det innebar tidigare att vissa män utnyttjade situationen i det att kvinnan utnyttjades med hotet att om hon inte accepterade den behandling hon utsattes för skulle hon också förpassas ur landet.

Ändringarna i utlänningslagen (2 kap, 4 e §) är ett steg framåt. Dessa innebär att utländska kvinnor som utsätts för mäns våld har möjlighet att stanna i Sverige trots att de inte har varit här i två år. Samtidigt menar regeringen att migrationsmyndigheterna ska söka vägledning för beslut i propositionen 1983/84:144 (s. 73). Där exemplifieras vissa fakta som kan grunda beslut om att anknytning föreligger även om förhållandet med mannen upphört.

De krav som ställs i förarbetena är dock i det närmaste omöjliga att leva upp till. Exempelvis måste kvinnan vara etablerad på arbetsmarknaden, vilket kvinnor som varit isolerade av mannen i hemmet i stort sett aldrig är.

Som det framgår av propositionen, skall utländska kvinnor som utsätts för enstaka mindre allvarliga våldshandlingar inte beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige. Detta är anmärkningsvärt. Vad menar regeringen med detta?

Skall enstaka mindre allvarliga våldshandlingar inte vara skäl nog och medföra att kvinnan beviljas fortsatt uppehållstillstånd?

Hur mycket våld skall en kvinna tåla för att inte riskera utvisning?

Kriterierna i propositionen 1983/84:177 är gammalmodiga och svårtillämpade och måste därför ändras vad gäller kvinnor som utsatts för våld eller kränkning. Det våld som mannen utsatt kvinnan för måste ses som skäl till uppehållstillstånd, oavsett kvinnans ursprungsland. Huvudregeln skall vara att kvinnan själv får avgöra om hon vill stanna i Sverige om anknytningen upphört till följd av våld från mannens sida. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 2 oktober 2003

Lena Ek (c)

Margareta Andersson (c)