Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individbaserad föräldraförsäkring.
En viktig princip i det svenska försäkringssystemet är att individen är minsta enhet och inte familjen. Syftet har uttalat varit att främja arbetslinjen och jämställdheten. Detta gäller dock inte föräldraledigheten. Männens andel av utbetalda dagar i föräldraledigheten var 16 procent under 2002. Även hos par som upplever att de arbetar hårt med jämställdhet är risken stor att de när första barnet kommer faller in i traditionella könsroller. Det skeva uttaget av föräldraledighet förstärker givetvis detta. Jämställdheten mellan de vuxna i familjen får sig en törn. Jag tycker att även föräldraförsäkringen ska vara individbaserad – alltså hälften till mamman och hälften till pappan. Barnet är den stora vinnaren på en individbaserad föräldraförsäkring. Barnet får rätten att vara hemma och bygga upp djupa relationer med båda föräldrarna. De vuxna får inte längre rätten att hindra barnet att bygga nära relationer med den ena av föräldrarna (företrädesvis pappan). Just när det gäller att bygga relationer är det nämligen så finurligt att de bara kan adderas. Ett barn som får möjligheten att som riktigt litet bygga upp nära och djupa relationer med båda sina föräldrar får inte två halva relationer i jämförelse med det barn som bara byggt relation med en förälder, utan istället två hela! Barnet är den stora vinnaren – barnet som idag inte alls kan påverka hur föräldrarna lägger upp uttaget av föräldraförsäkring. Men det är inte bara barnet som är vinnare. Det finns två till - mamman och pappan. Mamman förlorar mindre av kontakten med arbetsmarknaden och det ses inte som ett problem för arbetsgivare att anställa just kvinnor i ”barnafödande ålder”. Om familjen självklart delar på ansvaret för hem och barn så finns det inga sakliga skäl att inte ge kvinnor högre befattningar och större ansvar. Även om det kan kännas tungt att lämna sin bebis hemma och gå till arbetet så har kvinnan igen det under hela barnets uppväxt. Delar man på ansvaret för barnets första tid så blir det också självklart att fortsätta dela på att vara hemma när barnet är sjukt exempelvis.
Pappans stora vinst är att få en djup relation med sitt lilla barn och stoltheten i att klara av ansvaret, att slippa känna den osäkerhet inför sitt eget barn som generationer av män före oss känt. Pappan får ta praktisk del i barnets och hemmets vardag på ett sätt som annars är svårt att finna vägar till. Hem och familj har traditionellt varit kvinnans slutna sfär. Barnet, mamman och pappan är vinnare, men vem är förlorare på en individbaserad föräldraförsäkring? Jo, det finns förlorare – traditionella könsroller. De könsroller som vi skolas till att passa in i, samma könsroller som gör att kvinnor har lägre lön, mindre makt och i sin grövsta form visar sig i sexuell exploatering av kvinnan. Dessa förtryckande könsroller rubbas av en individbaserad föräldraförsäkring. Genom att föräldrarna tar ett gemensamt ansvar för hem och barn och genom att de som förebilder visar detta för barnet rubbas könsrollerna. Vi låter män och kvinnor få vara människor och en självklar del i sin familj – oavsett kön. En individbaserad föräldraförsäkring skulle ge båda föräldrarna lika mycket betald tid för att vara hemma med sina barn. Jag tror det är önskvärt att en övergång till ett individbaserat system sker i flera omgångar och tillsammans med övrig utbyggnad och reformering. Pappamånaderna och det höjda taket går helt i linje med denna motions intentioner. Jag förutsätter att regeringen i sitt fortsatta arbete med utbyggnad och reformering av föräldraförsäkringen tar med tankarna om en individbaserad föräldraförsäkring. Genom att göra föräldraförsäkringen individbaserad skulle båda föräldrarna säkra sin tid med det lilla barnet och framför allt skulle det lilla barnet säkra sin tid med båda föräldrarna.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Veronica Palm (s) |