Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen genom en omfördelning av befintliga resurser med syfte att föräldrar delar lika på föräldraförsäkringen.
Att uttaget av föräldraledigheten är ojämnt fördelat mellan kvinnor och män är allmänt känt. Kvinnorna tar ut huvuddelen av föräldrapenningen. Deras andel uppgår till drygt 85 procent, och kvinnor är i genomsnitt borta i ca ett år i direkt anknytning till barnets födelse.
Mäns föräldraledighet är betydligt kortare och mer utspridd över barnets uppväxt. Orsakerna till dessa skillnader har länge varit föremål för debatt. Inkomstbortfallet är generellt större för hushållen då männen är borta.
En annan viktig faktor är samhällets något gammalmodiga syn på könsrollerna.
Ett jämnare uttag av föräldraledigheten skulle i första hand vara bra för barnen, men även leda till ökad jämställdhet, minska ohälsan och öka tillväxten.
Motiven är alltså många för att komma åt dagens ojämna uttag av föräldraledighet.
Det är, enligt min mening, inte möjligt i dagsläget att rakt av kvotera dagarna i föräldrapenningen. Däremot måste det finnas ekonomiska incitament för de föräldrar som försöker dela ledigheten lika. Man skulle exempelvis inom ramen för dagens budget kunna ge både föräldrarna nästan full kompensation för lönebortfallet de första sex månaderna och sedan reducera ersättningen för de dagar som inte överlåts till den andra föräldern. Med differentierad ersättning skulle incitamenten öka för att dela föräldraledigheten lika.
Det är viktigt att så långt det är möjligt försöka undanröja kvarvarande ekonomiska skäl till att papporna stannar på jobbet!
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Luciano Astudillo (s) |