Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn snarast behöver göras av handikappersättningens nivåer.
Enligt dagens regler är nivåerna för handikappersättning 36 % 53 % eller
69 % av prisbasbeloppet. Ersättningens storlek bestäms utifrån det sammanlagda behovet av stöd vad gäller stora merkostnader och/eller tidskrävande hjälp av andra. Det är försäkringskassan som fattar beslut om rätten till ersättning.
Olika utredningar har konstaterat att funktionshindrade personers inkomster är lägre än för genomsnittsbefolkningen samt att levnadsomkostnaderna är högre. Exempel på undersökningar där detta lyfts fram är Socialstyrelsens årliga rapporter till regeringen ”Avgifter och kostnader för den enskilde personen med funktionshinder”, Socialstyrelsens rapport 2002 ”Vad kostar det att vara sjuk och funktionshindrad?”, kommittén Välfärdsbokslut olika undersökningar samt SCB:s rapport 2003 ”Funktionshindrade 1988–1999”.
Merkostnaderna för den enskilde har sedan reglernas tillkomst ökat stadigt samtidigt som olika subventioner har försvunnit. Nivåerna för handikappersättning har länge legat på den aktuella nivån. Trots att prisbasbeloppet årligen har justerats leder det ändock till ökade kostnader för den enskilde. För att bättre motsvara de faktiska merkostnader som den enskilde har bör dagens nivåer ändras till 25 % som lägsta nivå, 50 %, 75 % och 100 % av prisbasbeloppet.
Om handikappersättning ska bli den ersättning för merkostnader och hjälpbehov som från början var Riksdagens intentioner måste handikappersättningen ses över. Många år har förflutit sedan den senaste utredningen 1975. Översynen måste vara övergripande och inte enbart gälla detaljer.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Sven Brus (kd) |