Motion till riksdagen
2003/04:Sf271
av Inger Davidson och Gunilla Tjernberg (kd)

Situationen för barn som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den pågående översynen av utlänningslagen omfattas av en ordentlig studie av rättstillämpningen vid humanitära skäl och barnets bästa.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Migrationsverket erhåller resurser så att barns skäl för uppehållstillstånd beaktas och att verket alltid utgår från barnets bästa i hela processen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i utlänningslagen skall framgå att barn under 18 år bör höras av en person med särskild kompetens för uppgiften och att förhöret sker i en barnanpassad miljö.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att såvida det bedöms olämpligt att höra barnet personligen skall orsaken därtill tydligt redovisas. I dessa fall skall Migrationsverket ingående höra barnets vårdnadshavare om barnets egna skäl. Migrationsverket och Utlänningsnämnden skall för varje barn tydligt redovisa skälen för beslut om uppehållstillstånd.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla barn som vistas i Sverige, även de utan uppehållstillstånd, får rätt att gå i förskola, skola och ha tillgång till hälso- och sjukvård.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att forskning i flyktingrätt med fokusering på barnfrågor initieras för att öka rättsäkerheten för barn som ansöker om asyl.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen i EU verkar för att ytterligare stärka barns rättigheter i asylprocessen.

Motivering

Situationen för många barn som lever utan uppehållstillstånd i Sverige är djupt allvarlig. Det handlar om barn med svåra trauman, med upplevelser av förföljelse och tortyr, som varken äter, talar eller sover, som har mardrömmar och är livrädda för polisen. Antalet nyanlända barn har ökat bland patienterna på barnpsykiatriska kliniker runtom i landet. Det sker brutala avvisningar av barn med polishämtning på sjukhus. Barn med kroniska sjukdomar och handikapp och dokumenterat behov av behandling som inte kan tillgodoses i hemlandet får avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Numera är det inte ens säkert att barn beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl då det handlar om liv och död. Den praxis som utvecklats är inte förenlig med FN:s konvention om barnets rättigheter.

Vi får också rapporter från organisationer och frivilligt engagerade om att antalet barn som vistas i Sverige utan att ha ansökt om uppehållstillstånd har ökat under de senaste åren. Det handlar om såväl barn i familj som ensamkommande barn som sökt sig till Sverige för arbete på den svarta arbetsmarknaden eller av andra skäl och även barn som utsatts för handel. Dessa barn har ofta inte själva haft någon möjlighet att bestämma var och under vilka omständigheter de ska bo. De har inte rätt att gå på dagis, i skolan eller uppsöka vård. Polisen har ingen uppgift över hur många barn som vistas i Sverige irreguljärt, d v s utan att ha ansökt om uppehållstillstånd, men sannolikt handlar det om en stor och växande grupp barn.

Barn utan uppehållstillstånd måste få tillgång till de rättigheter som enligt FN:s konvention om barnets rättigheter tillkommer varje barn.

Sverige har ett gott anseende i barnfrågor i Europa. Vi var drivande i arbetet med barnkonventionen och bland de första som ratificerade den. Vi har därför stora förutsättningar och ett särskilt ansvar att fungera som föregångsland i frågor som rör barnkonventionen. Påtagliga förbättringar har också åstadkommits i Sverige under de senaste tio åren efter politiskt fattade beslut, bl a har barn som ansöker om eller fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd fått samma rätt till hälso- och sjukvård som andra barn. Jämfört med många andra europeiska länder bedöms vi ha en human flyktingpolitik. Men det är inte tillräckligt.

Många asylsökande barn har utsatts för traumatiserande upplevelser. På den hearing om barn utan uppehållstillstånd som riksdagens tvärpolitiska barngrupp anordnade den 24 september 2003 tillsammans med Svenska barnläkareföreningen och Rädda Barnen beskrev barnläkaren Henry Ascher hur barn reagerar på smärtsamma händelser och betydelsen av faktorer som fungerar stödjande och läkande för barnet. Han poängterade därvid bl.a. följande.

Allra viktigast för barnets läkning är föräldrarna. Men många flyktingbarn har föräldrar som inte orkar fungera som föräldrar. De är själva svårt traumatiserade. Möjligheten att gå i skola eller förskola bidrar till barnets möjlighet till läkning. Skolan, eller förskolan, fyller flera viktiga funktioner för ett traumatiserat barn. Den ger struktur i en ofta kaotisk tillvaro, den ger möjlighet att träffa andra vuxna och barn och den ger möjlighet för barnen till en smula normalt barnliv i det liv som i övrigt är så onormalt. Den skapar också möjlighet för barnen (och föräldrarna) att påbörja byggandet av ”ett vikarierande socialt nätverk”, eftersom barnen ofta förlorat sitt nätverk i samband med flykten.

Rätt till förskola och skola samt hälso- och sjukvård för alla barn

Artikel 2 i barnkonventionen slår fast att varje barn inom landets gränser ska tillförsäkras det rättigheter som anges i konventionen. FN:s barnrättskommitté i Genève har gjort klart att för barn utan uppehållstillstånd innebär detta åtminstone rätt till hälso- och sjukvård samt skolgång. Det betyder att också barn utan uppehållstillstånd i Sverige måste ges tillgång till skola och hälso- och sjukvård. Idag saknar barn som vistas i Sverige ”irreguljärt”, dvs. utan att ha ansökt om uppehållstillstånd, rätt till hälso- och sjukvård. Vidare undantas denna rättighet barn som ansöker om uppehållstillstånd grundat på anknytning till en förälder som har uppehållstillstånd här om barnet bor hos denne förälder. Vad gäller rätten till förskola och skolgång saknas denna rätt för barn som vistas här ”irreguljärt” och för barn som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas.

Barnets bästa samt barns egna skäl för uppehållstillstånd

I barnkonventionens artikel 3 finns grundprincipen om barnets bästa. Där står att ”vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet.” Denna princip har också skrivits in i utlänningslagens portalparagraf. I situationer då barnets bästa vägs mot andra intressen ska den väga tungt. Hur bedöms då vad som är barnets bästa i utlänningsärenden?

Enligt den svenska Barnkommittén (SOU 1996:115) ska beslut om barnets bästa grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet samt utgå från det barnet självt ger uttryck för. I Rädda Barnens utredning ”Barns egna asylskäl” (Rädda Barnen, april 2003) dokumenteras att endast ett av fem asylsökande barn i familj hörs om sina egna skäl för uppehållstillstånd av Migrationsverkets handläggare. Rädda Barnens och Svenska barnläkareföreningens erfarenhet är att Migrationsverket sällan initierar medicinska och psykiatriska utredningar, som kan ligga till grund vid bedömning av såväl barns humanitära skäl som skyddsbehov. Dessa omständigheter leder sammantaget till att barns skäl för uppehållstillstånd kommer in sent i utredningen och därför ofta ifrågasätts. Huvudregeln måste vara att samtliga barn hörs om sina egna skäl såvida det inte är olämpligt, samt att såväl Migrationsverket som Utlänningsnämnden skall initiera medicinska och psykiatriska utredningar. Detta ställer nya och större krav på Migrationsverket i dess handläggning av ärendena i asylprocessen, och inte minst på deras kompetens i barnfrågor – att bemöta barnet på bästa sätt redan vid ankomsten, samtala med och lyssna på barnet och barnfamiljen under hela asylprocessen. Detta för att tidigt i asylutredningen få fram barnets egna skäl till uppehållstillstånd, något som i dag i bästa fall först brukar uppmärksammas under överklagandeprocessen.

Behov av forskning i flyktingrätt med fokus på barnfrågor

I diskussionen om barn i utlänningsärenden saknas ofta bra kunskapsunderlag. Myndigheter och kritiker gör helt olika tolkningar av verkligheten. Vi menar att det behövs forskning i flyktingrätt med fokus på barnfrågor för att i ett längre perspektiv ge bättre beslutsunderlag och ge asylprocessen samma transparens och rättssäkerhet som andra delar av det svenska rättsväsendet. Denna forskning kan generera kunskap som även kommer barn i andra länder till nytta.

Barns rättigheter i asylprocessen – också en europeisk fråga

Flyktingmottagning och migrationspolitik har stegvis blivit en europeisk fråga med det utvidga de samarbetet inom EU. Detta berör flera hundra tusen barn som ansöker om uppehållstillstånd . Dessa barn får inte bli gisslan i den ”Svarte Petter”-politik som innebär att varje förändring av asylpolitiken i en mer humanitär riktning uppfattas som en ”farlig signal” i ett spel där det gäller för varje land att bromsa människor från att söka asyl i just deras land. Sverige ses i dessa sammanhang som en förkämpe för barnens rättigheter. Det ger oss ett särskilt ansvar att leda utvecklingen genom att visa att det är möjligt att förverkliga barnkonventionen även för barn utan uppehållstillstånd.

Stockholm den 3 oktober 2003

Inger Davidson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)