Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återkomma till riksdagen med förslag om åtgärder för en mer öppen arbetsmarknad för äldre personer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort den av staten fastställda pensionsåldern.
Sveriges befolkning som tillhör gruppen äldre eller pensionärer blir alltfler. Detta är människor med lång och gedigen livserfarenhet. Dessa människor kan naturligtvis välja sin framtida gärning i form av traditionell fritidssysselsättning eller fortsätta inom yrkesarbetet med någon form av lönearbete. Möjligheterna att bevara en hög livskvalitet hindras ofta av meningsfull sysselsättning. Därför vill många pensionärer fortsätta yrkeslivet även efter 65 år. Det skulle bli till stor nytta för såväl samhälle som för dem själva om man inte möttes av skatte- och bidragsregler som försvårar detta. Det borde vara en självklarhet för våra äldre att känna stor valfrihet att fortsätta inom sitt yrkesliv.
I Sverige är det brukligt att lönetrappan blir högre och högre ju närmare 65 år man kommer. I USA finns en annan tradition. Där kan man mer flexibelt välja att ta ut sin pension och dessutom komplettera den med yrkesarbete. Den kollektivistiska tradition vi har i Sverige förhindrar ofta möjligheten att t.ex. sänka sina yrkesambitioner när man närmar sig 65 år.
Vår pensionsålder har dessutom alltid blivit bestämd av Riksdagen. Det borde vara fritt för var och en att välja pensionsdag. Ingen människa borde känna att arbetsgivare eller samhället förväntar sig att vederbörande skall gå i pension. Det bör vara upp till var och en att förhandla fram detta med sin arbetsgivare.
För att möjliggöra en friare pensionsövergång borde pensionsåldern vara mer flexibel än mellan 61 och 67 år. Det bör vara upp till var och en att förhandla fram dag och år för sin pension. Däremot är det inte fel att ha en fastställd tid och ålder för när pensionsbeloppet skall erbjudas att utbetalas, som vi har i vårt nya pensionssystem.
Genom en friare arbetssituation kan man även tänka sig att människor som arbetat i hårt pressade uppgifter erbjuds att byta arbetsplats utan försämring av pensionsförmånerna. Deltidstjänster eller byte av arbetsplats med lägre lön borde inte försämra pensionsförmånerna. Detta skulle kunna genomföras genom att arbetstagaren erhåller lägre lön, men arbetsgivaren skulle kunna fortsätta att betala sociala avgifter eller pensionsavgift, löneskatt, som den anställde haft de senaste 5 åren.
Social- och avtalsförsäkringarna bör följa med i dessa förslag. Det är inte rimligt att försäkringsskyddet försämras och näst intill upphör när man fyller 65 eller 67 år. Det är näst intill diskriminerande för en person som verkligen vill och kan fortsätta sin yrkesverksamma tid.
Regelverket kan säkert förbättras på många olika sätt. Regeringen bör presentera förslag och möjligheter som förbättrar för såväl äldre arbetskraft som arbetsgivare. Det borde vara självklart att en person som anställs efter 65 års ålder skall ha samma försäkringsskydd som före 65-årsdagen. Socialförsäkringarna bör därmed inte överstiga den idag gällande lagen om löneskatt på inkomster över 65 års ålder.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |