Motion till riksdagen
2003/04:Sf25
av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 2003/04:59 Prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:59.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett samlat förslag vad gäller reformer inom asylprocessen som bygger på riksdagens beslut att ersätta Utlänningsnämnden med en ny instansordning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna det förändringsarbete som pågår inom Migrationsverket med fokus på kompetensutveckling inom psykologi och samtalsmetodik.

2 Avslag på propositionen

Centerpartiet anser att propositionen om att avskaffa möjligheten till en ny ansökan om uppehållstillstånd efter att ett slutgiltigt beslut om avvisning tagits skall avslås. Riksdagen har lämnat ett tydligt uppdrag till regeringen att lägga ned Utlän­ningsnämnden och inrätta ett asylprövningsförfarande baserat på tvåpartsförhandlingar i dom­stol. Detta uppdrag måste vara en utgångspunkt för regeringens reformförslag inom asylpolitiken – framför allt som en förändrad instansordning är det enda sättet att genomföra åtgärder mot ett eventuellt missbruk av möjligheten att begära förnyad prövning utan att den redan ifrågasatta rättssäkerheten för de asylsökande kommer i fara.

Om möjligheten till en andra ansökan tas bort i dagsläget riskerar vi att få en situation där Sverige avvisar människor som faktiskt har rätt att stanna här. Vi ser också en stor risk att fler människor än idag kommer att ”gå under jorden” om de får ett avvisningsbeslut som de inte kan överklaga. Antalet människor som gömmer sig har ökat det senaste året. År 2003 hade antalet gömda flyktingar nästan fördubblats jämfört med året innan. Det vore förödande om fler människor tvingas gömma sig för att de inte får en rättssäker asylutredning där de har marginella möjligheter att lämna in en ny ansökan. Naturligtvis är det inte bra med dagens system där människor regelmässigt ser möjligheten till ny ansökan som ett naturligt inslag i asylprocessen. Men eftersom Utlänningsnämnden inte är nedlagd, och så länge bristerna i asylutredningarna kvarstår, är det nödvändigt att ha kvar möjligheten till ny ansökan.

Regeringens förhalningstaktik är anmärkningsvärd från saklig såväl som konstitutionell synpunkt. Med tanke på instansordningens centrala betydelse för hela asylpolitiken ser Centerpartiet det som olämpligt att riksdagen bifaller regeringsförslag om isolerade förändringar innan riksdagens beslut har verkställts. När Utlänningsnämnden läggs ned får vi ett domstolsförfarande i utlänningsärenden. Detta resulterar i rättssäkra prövningar med en muntlig tvåpartsförhandling där de asylsökande själva kan föra sin talan. Den asylsökande får ett fullgott rättsförfarande. Samtidigt medger prövning i förvaltningsdomstol enbart ett överklagande vilket således med automatik skulle medföra att antalet nya ansökningar kommer att minska avsevärt. Vad som ovan anförts om att avslå regeringens proposition 2003/04:59 med anledning av att Utlänningsnämndens nedläggning inte har verkställts bör ges regeringen till känna.

2.1 En ny samlad proposition när Utlänningsnämndens nedläggning har påbörjats

Att ersätta Utlänningsnämnden med förvaltningsdomstolar där komplicerade processrättsliga, ekonomiska och organisatoriska frågor måste hanteras är naturligtvis en komplicerad och omfattande reform. Vi kan respektera att regeringen inte föreslår ett omedelbart genomförande liksom behovet av övergångslösningar. Men i så fall krävs trovärdiga ansatser från regeringens sida. Det skulle bäst ske i form av en samlad asylpolitisk proposition i början av nästa riksdagsår där de förslag som nu är uppe till behandling i så fall kan inordnas i en genomförandeplan för en ny instansordning. Centerpartiet anser också att den totala översynen av Utlänningslagen bör färdigställas innan regeringen presenterar ett förslag om att stoppa möjligheten till ny ansökan.

Regeringen bör återkomma med ett samlat förslag om reformer som gäller asylprocessen när Utlänningsnämndens nedläggning har påbörjats. Att isolera ett förslag utan att ta hänsyn till ett riksdagsbeslut som i hög grad har bäring på den aktuella frågan visar på en nonchalans gentemot riksdagen. Regeringen måste presentera ett förslag som hänger samman med en ny rättssäker instansordning med prövning i förvaltningsdomstol. Först då kan vi ta ställning till de aktuella frågorna. Vad som ovan anförts om att regeringen bör återkomma med ett nytt samlat förslag vad gäller reformer inom asylprocessen som bygger på riksdagens beslut att ersätta Utlänningsnämnden med ny instansordning bör ges regeringen till känna.

3 Den långa väntetiden

Centerpartiet instämmer med regeringen att den långa väntetiden i asylprocessen är ett problem. Väntetiden kan sträcka sig upp till ett par år och är en mycket passiv och psykiskt nedbrytande period för de drabbade. Vi anser att väntetiderna måste kortas avsevärt utan att asylutredningarnas kvalitet försämras. Under tiden som människor väntar på besked bör också möjligheten till sysselsättning och arbete uppmuntras i betydligt större omfattning än vad som sker idag. Dagens inaktiva väntan passiviserar och bryter ned människor. I Centerpartiets motion 2003/04:Sf396 presenteras utvecklade förslag på hur asylsökandes passiva väntan på asyl kan förändras och få ett större sysselsättningsfokus. Vi hänvisar till denna motion och återupprepar inte dessa förslag här.

4 Bristerna i asylutredningarna

Idag ser vi hur asylsökande regelmässigt överklagar och lämnar in ny asylansökan efter avslagsbeslut. Många människor stannar kvar i Sverige under en mycket lång tid och lämnar in ansökan efter ansökan i hopp om att få uppehållstillstånd i Sverige. Den långa väntan och ovissheten om framtiden medför stort mänskligt lidande.

Det är långt ifrån alla asylsökande som lämnar in flera asylansökningar. Det är dock så att ett flertal människor som har asylskäl inte får uppehållstillstånd grundat på den första asylansökan. Det är alltså inte ovanligt att människors asylskäl inte uppdagas i den första, och inte heller i den andra, asylutredningen. Detta beror inte bara på Utlänningsnämndens bristande prövningar utan är också ett resultat av de brister som finns hos Migrationsverket gällande asylprocessen och asylutredningarna idag. Flera av de brister som kan skönjas i asylutredningarna kan härledas till den ökning av asylsökande som vi sett de senaste åren. Migrationsverket har inte hunnit anställa personal i samma takt som antalet asylsökande stigit. Detta medför en oerhört stressande situation både för Migrationsverkets handläggare och för de asylsökande. Den ansträngda situationen som råder medför att en del av asylutredningarna brister.

4.1 Misstro?

Idag bemöts en del av de asylsökande av misstro under asylutredningarna. Även om många asylsökande får ett bra bemötande och utreds av kompetenta handläggare så finns det likväl brister. Eva Norström belyser i sin avhandling om asylprocessen ( ” I väntan på asyl” ) att det finns en viss misstroendekultur i asylutredningarna. Norström menar att handläggarna fokuserar mycket på kontrollfrågor och att flera avslag på asylansökningarna motiveras med att den asylsökandes berättelse inte är trovärdig. Vidare visar Norströms avhandling att förhållandevis litet utrymme ges till frågor som handlar om de förhållanden som orsakat flykten för den asylsökande. Dessa resultat är oroande även om Norströms analys i detta hänseende naturligtvis inte kan återföras på alla asylhandläggningar. Vi vet att det finns flera goda exempel.

Centerpartiet verkar för en human flyktingpolitik och anser att asylprocessen är till för att bedöma vilka individer som inte kan återvända hem. Idag pågår ett stort förändringsarbete på Migrationsverket, vilket vi ser mycket positivt på. Det återstår dock mycket arbete. Oavsett om det är få eller många människor som bemöts av misstro i asylhandläggningen så är vår förhoppning att det helt ska undvikas. Att mötas av misstro är inte någon bra förutsättning för att den asylsökande ska kunna berätta om varför denne inte kan återvända hem. Vi är medvetna om att många människor som inte har rätt till uppehållstillstånd i Sverige ändå vill få tillstånd att bo och leva här. Vi kan omöjligt ta emot alla människor som vill leva i Sverige. Men att dra alla människor över en kam och låta asylutredningarna präglas av misstro gentemot den asylsökande är inte acceptabelt.

4.2 Förbättra kompetensen

Vi vill även understryka hur viktigt det är att Migrationsverkets handläggare får ytterligare kompetensutveckling när det gäller samtalsmetodik. Vi vet att samtalsmetodisk utbildning och utveckling pågår inom Migrationsverket, något som är oerhört viktigt. Likaså anser vi att psykologer måste komma in tidigt i asylutredningarna för att upptäcka eventuella trauman hos de asylsökande. Att det ofta tar tid för människor att delge orsakerna till varför de söker asyl är just för att många människor bär på svåra trauman som är oerhört svåra att berätta om. Därför är det viktigt att asylutredningarna präglas av förståelse och att det finns tillgång till psykologisk expertis i större omfattning än idag. Får vi en gedigen och rättssäker asylhandläggning där rätt förutsättningar ges åt de asylsökande att återge sin berättelse kan vi också minska behovet av att ansöka på nytt. Vad som ovan anförts om kompetensutveckling gällande samtalsmetodik och psykologi för Migrationsverkets handläggare och beslutsfattare bör ges regeringen till känna.

5 Ensamkommande barn

De ensamkommande barnens situation har uppmärksammats väldigt mycket de senaste två åren. Ensamkommande barn har försvunnit spårlöst från förläggningar och stora brister vad gäller mottagandet och asylutredningarna har uppmärksammats. Ett stort arbete pågår inom Migrationsverket för att förbättra de ensamkommande barnens situation på olika sätt. Likaså håller Migrationsverket på att utveckla ett samarbete med polismyndigheten och socialtjänsten. På en central nivå har detta samarbete börjat fungera. Men samarbetet har stora brister på regional och lokal nivå. I en del orter brister kunskapen hos handläggarna på socialtjänsten t.ex. när det gäller hur man ska hantera ensamkommande barn som avvikit. Ännu råder oklara ansvarsförhållanden och fortsatta brister i kommunernas tillämpning av socialtjänstlagen. Att kunskapsnivån fortfarande är låg och att samarbetet mellan olika myndigheter inte fungerar överallt ännu innebär att en del ensamkommande barn fortfarande inte får sin säkerhet eller sina rättigheter tillgodosedda. Idag har socialtjänsten ett ansvar för att alla barn och ungdomar får den omvårdnad de behöver när inte föräldrarna finns till hands. Socialtjänsten ska ge barn och ungdomar vård och skydd i dessa fall. Vi ställer oss mycket kritiska till att detta inte fungerar. Det är oerhört viktigt att arbetet för att förbättra ensamkommande barns situation förbättras och fördjupas hos berörda myndigheter. Därtill måste regelbunden uppföljning av förändringsarbetet ske för att säkerställa rutinerna. De barn som kommer till Sverige måste få ett humant och rättssäkert mottagande samt en trygg vistelsetid i landet. Först när samarbetet mellan de berörda myndigheterna fungerar kan de få det.

Stockholm den 4 februari 2004

Birgitta Carlsson (c)

Annika Qarlsson (c)

Jan Andersson (c)

Margareta Andersson (c)

Kenneth Johansson (c)

Birgitta Sellén (c)

Sofia Larsen (c)