Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samordning mellan sjukvårdskostnader och sjukkassa vad gäller de reumatiska sjukdomarna.
Nästan en miljon svenskar lider av någon reumatisk sjukdom, detta om man räknar in också sjukdomar som fibromyalgi. Detta är sjukdomar som är livslånga och som i många fall innebär mycket smärta och ofta, för dem som drabbas som ung, slutar med långtidssjukskrivning eller förtidspensionering. Samtidigt är bilden när det gäller dessa sjukdomar långt ifrån ensidigt mörk. Forskning och behandlingsformer går framåt. Som en reumatikerläkare har beskrivit det, har vi lämnat den gamla onda tiden där hon ofta fick se sina patienter hamna i rullstol efter några år med sjukdomen och gått in i en ny mycket godare tid där kombinationen av nya mediciner, sjukgymnastik och tidig diagnos gör att reumatiker idag kan leva ett aktivt liv med både fungerande arbetsliv och fritid. Nyckeln till den positiva utvecklingen är dock en väl fungerande reumatikervård.
Förutom lidande och ofta invaliditet kostar reumatism samhället mycket i form av arbetskraftsbortfall, omvårdnadskostnader och medicin. Rätt vård och kvalificerad vård är alltid lönsam. Dessutom är det viktigt att få diagnos ställd och vård i ett tidigt stadium av sjukdomen då detta kan stanna upp sjukdomsförloppet och underlätta patientens livssituation.
En god samverkan mellan primärvård och specialistvård är viktig för alla patienter och inte minst för denna patientgrupp. Vi vet att användningen av nya mediciner och behandlingsformer kan ha märkbart positiva effekter då flera patienter blivit så pass bra att man t.ex. har kunnat återgå till arbete. En annan viktig erfarenhet är att tidig upptäckt och behandling av sjukdom kraftigt förbättrar möjligheterna till behandling. Idag ser vi att behandlingen skiljer sig kraftigt åt mellan olika sjukvårdshuvudmän. Av besparings- och prioriteringsskäl har behandlingen av reumatiker minskat. Kostnaden för detta kommer då att belasta samhället i stort, och detta är mycket olyckligt inte bara i ett patientperspektiv utan också i ett samhällsperspektiv – detta eftersom samhällskostnaderna för reumatiska sjukdomar inte framför allt ligger på de direkta sjukvårdskostnaderna, utan på de indirekta kostnaderna.
Kostnaderna för reumatiska sjukdomar var 2001 31,3 miljarder kronor. Av dessa var 86% indirekta kostnader. Bara försäkringskassans utgifter uppgick till 12,5 miljarder kronor, vilket är 16% av kostnaderna för samtliga diagnoser. Detta skall jämföras med vårdens kostnader på 5,1 miljarder kronor. En insats på vårdsidan som får till följd att människor helt eller delvis kan återgå till arbete eller undvika sjukskrivning är från samhällets synpunkt mycket lönsam.
Beskrivningen ovan visar att ett samarbete mellan försäkringskassa och sjukvård syftande till tidig diagnos och snabb och korrekt behandling skulle vara mycket lönsamt. Detta gäller även om behandlingen t.ex. kräver vård på annan plats än det landsting som patienten kommer från. Vissa sjukvårdshuvudmän har inte tillgång till reumatologer, och vissa av de nya behandlingsformerna bör vanligen utföras under en reumatologs överinseende.
Vi anser därför att de reumatiska sjukdomarna skulle lämpa sig speciellt väl för så kallad finansiell samverkan (Finsam). Finsam handlar om att olika huvudmän ska få använda en del av försäkringskassans pengar till aktiva insatser, främst inom hälso- och sjukvården, för att förkorta sjukskrivningstiderna. Fem landsting hade Finsamförsök mellan åren 1993 och 1997. I Riksförsäkringsverkets och Socialstyrelsens utvärdering konstateras att försöken lett till en besparing på 154 miljoner kronor. Bara det sista året av försöksperioden gjordes en besparing på 9% av de totala kostnaderna för sjukpenning och rehabiliteringsersättning. Utvärderingen visade att ohälsotalet och sjukskrivningsdagarna minskade i försöksområdena i jämförelse med övriga landet.
Försöksverksamheten stoppades dock av regeringen, och mångmiljardbelopp har sedan dess gått förlorade. Den proposition som nu ligger är urvattnad eftersom inte alla parter får delta i samverkan och eftersom kostnadsfördelningen mellan parterna föreslås styras i minsta detalj. Folkpartiet liberalerna vill gå mycket längre på denna väg, vilket våra partimotioner visar. Om denna mer långtgående politik inte accepteras i nuläget, skulle vi vilja se en försöksverksamhet, där man, istället för att pröva hur Finsam fungerar i olika län, gör en nationell försöksverksamhet på de reumatiska diagnoserna. Detta är speciellt intressant eftersom det redan finns goda jämförelsematerial kring dessa sjukdomars samhällskostnader.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Marie Wahlgren (fp) |
|
|
Anita Brodén (fp) |
Torkild Strandberg (fp) |