Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett uppföljningssystem för kvinnor som under äktenskapsliknande former ges uppehållstillstånd i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att under den tid uppehållstillståndet gäller ålägga män försörjningsplikt för kvinnor som invandrat som äkta maka, i syfte att ingå äktenskap eller leva under äktenskapsliknande förhållande.
Svenska män har via äktenskap, eller äktenskapsliknande former, möjlighet att via olika former ge kvinnor möjlighet till uppehållstillstånd i Sverige. Bakgrunden i de olika fallen kan variera. Sammantaget innebär dock företeelsen stora risker för kvinnorna vilket kan resultera i prostitution, äktenskap med omfattande våldsinslag och livsförhållanden i övrigt som inte är värdigt ett civiliserat samhälle. Åtgärder för att motverka detta bör förstärkas.
Den svenska modellen är vid en snabb överblick förberedd för dessa hot men i realiteten fungerar inte skyddsnätet. Idag lämnar Migrationsverket ärendet när kvinnan fått sitt uppehållstillstånd. Missförhållanden därefter åvilar andra myndigheter som inte gör erforderliga uppföljningar av enskilda ärenden. Det är därför av största vikt att samhället organiserar ett uppföljningssystem där den enskilda kvinnan kan känna trygghet i sitt nya hemland. Detta bör ges regeringen till känna.
En form av invandring av kvinnor sker genom att män, ofta från mellanöstern, via sitt hemland per telefon avtalar om äktenskap utan att ha träffats. Efter en snabbvisit i sitt gamla hemland återkommer mannen med sin kvinna och vid uppvisandet av vigselbesked ges kvinnan uppehållstillstånd. Vad som därefter händer med kvinnan är tämligen okänt för samhället. Förhållandet är tämligen udda utifrån svenskt kulturmönster och bör i sin form följas upp av samhället.
En annan form av kvinnoinvandring är svenska män som vid resor, ofta i Asien eller Afrika, återkommer med en kvinna som ofta inte kan kommunicera med mannen. Allt för ofta är dessutom åldersskillnaden framträdande. Åldersskillnad mellan kvinnan och mannen omkring 40 år är inte ovanligt. Risken för missbruk genom att använda kvinnan som handelsvara är uppenbar varför uppföljning av sådana här ärenden bör göras.
En tredje form är 3-partsäktenskap där t ex en man från ett EU-land gifter sig med en kvinna utanför EU och sedan flyttar till Sverige. Kvinnan får i dessa fall ett femårigt uppehållstillstånd. Äktenskapets längd efter det att tillståndet givits är ovisst. Förekomsten av missbruk för såväl prostitution som otillåten invandring är uppenbar i nuvarande system.
De tre nämnda exemplen visar på vägar till invandring där kvinnor riskerar att utsättas för förnedrande behandling. Samhällets skyldighet till uppföljning av dessa fall är otvetydig. Dagens ”uppföljningssystem” är inte godtagbart. Dessa kvinnor kommer till ett nytt samhälle, kan inte språket och har ofta dålig utbildning. Grunden att hamna snett i samhället är givetvis uppenbar om inte mannen tar sitt ansvar. Det är därför rimligt att männen i dessa fall åläggs krav om försörjning av kvinnan under den tid uppehållstillståndet gäller. Detta krav bör gälla oaktat mannens ekonomiska ställning. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |