Riksdagen beslutar att möjligheten till s.k. nya ansökningar i asylärenden skall avskaffas från den 1 januari 2005, samtidigt med att en ny instans- och processordning införs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ny instans- och processordning, i enlighet med de förslag den parlamentariska kommittén Ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU) lagt fram, skall träda i kraft den 1 januari 2005.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Utlänningsnämnden läggs ned den 1 januari 2005.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma med förslag om lagändringar som gör svensk flyktingpolitik mer human så att dessa förändringar kan träda i kraft samtidigt med den nya instans- och processordningen.
Asylprocessen måste bli snabbare och mer rättssäker. Utlänningsnämnden bör avskaffas och ersättas av ett system där ärendena avgörs i en förvaltningsdomstol där den asylsökande också har rätt att framföra sin sak muntligt.
Systemet med ständigt nya ansökningar som gör att nästan alla asylprocesser drar ut årsvis på tiden måste avskaffas.
Ovanstående punkter har naturligtvis ett samband. Om man misstror rättssäkerheten i asylprocessens början blir det svårare att korta av den i slutet. Men regeringen har struntat blankt i den första punkten. Nu har dock migrationsministern lagt en proposition om den andra punkten. Helt naturligt har då reaktionen hos många blivit att det går inte att genomföra den andra punkten om inte också den första genomförs.
Det finns en majoritet i riksdagen för en rättssäkrare asylprocess. Varför då låta regeringen blockera den medan krisen i asylsystemet fördjupas ytterligare? Vårt förslag är att riksdagen tar ledningen och fattar ett preciserat beslut om hur och när asylprocessen ska förändras. I sista hand har riksdagen enligt författningen möjlighet att stifta lag utan regeringens medverkan.
För liberaler är det ett medmänskligt ansvar att ge skydd åt människor som flyr undan förtryck och förföljelse. Sverige och övriga medlemsstater i EU tillhör de länder som kan erbjuda flyktingar en fristad. De senaste åren har dock en rad stater i Europa skärpt sin flyktingpolitik. Den socialdemokratiska regeringen bär ansvaret för att Sverige följt med denna trend. Den svenska migrationspolitiken har blivit allt mindre human.
En grundsten i en fungerande asyl- och flyktingpolitik är att en rättssäker och human prövning av asylärenden sker. Så är inte fallet idag. Nuvarande instansordning med Migrationsverket som första instans och Utlänningsnämnden (UN) som överinstans skapar inte den nödvändiga rättssäkerhet som krävs för att se till att de som har rätt till skydd får det. Samtidigt har vi den senaste månaden sett exempel på att det rättsosäkra systemet medför att spioner, som saknat skyddsskäl, släppts in i Sverige. För att den asylsökande skall känna att hon eller han fått en rättvis prövning av sin sak är det centralt att asylprocessen fungerar. För migrationspolitikens folkliga förankring är det dessutom avgörande att människor upplever att prövningen av asylansökningar fungerar.
I dag finns det en möjlighet att lämna in en s.k. ”ny ansökan” efter att ett lagakraftvunnet beslut fattats i ett asylärende. Systemet med ny ansökan var enligt lagstiftarens intentioner avsett att användas endast i undantagsfall, men i dag är det ett stort antal asylsökande som lämnar in en ny ansökan. Detta faktum bidrar till att skapa långa handläggningstider och mänskligt lidande varför Folkpartiet liberalerna tidigare föreslagit att systemet med ny ansökan skall avskaffas i samband med att en rättssäker och human asylprocess skapas.
I propositionen ”Prövning av verkställighetshinder i utlänningsärenden” (2003/04:59), lyfts en del av asylprocessen ut genom att förslag läggs om att avskaffa möjligheten att pröva lagakraftvunna beslut om avvisning eller utvisning genom s.k. ny ansökan om uppehållstillstånd (NUT). En ny ordning föreslås där Migrationsverket, trots ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning, skall kunna bevilja uppehållstillstånd om det kommit fram nya omständigheter som inte prövats tidigare i ärendet och som innebär att verkställigheten inte kan genomföras eller att utlänningen måste bedömas ha behov av skydd här i landet. Uppehållstillstånd skall också kunna beviljas om det på grund av ett medicinskt hinder eller andra synnerliga skäl inte går att genomföra en verkställighet.
Systemet med ny ansökan var ursprungligen tänkt att användas endast i undantagsfall. Antalet asylansökningar har ökat under några år, även om vi såg en till synes trendmässig minskning under 2002. Mellan åren 2000 och 2002 har även antalet inkomna nya ansökningar till Utlänningsnämnden stigit från 1 517 till 3 410. Det innebär att andelen nya ansökningar som lämnas in i förhållande till antalet avgjorda överklagade ärenden ökat något under senare år.
Systemet med upprepade nya ansökningar skapar problem. Handläggningstiderna ökar genom att en stor del av UN:s arbete går åt till att behandla nya ansökningar. I sammanhanget är det dock viktigt att konstatera att förklaringen till de långa handläggningstiderna inte enbart är systemet med nya ansökningar. Det finns tyvärr flera exempel på hur asylsökande har fått vänta i över ett år på den första prövningen av sin ansökan hos Migrationsverket. Klart är dock att det stora antalet nya ansökningar är en delförklaring till de långa handläggningstider som skapar en oviss väntan, vilket leder till mänskligt lidande och försvårar integrationen för dem som slutligen får stanna.
I många fall skapar dessutom handläggningstiderna i sig skäl för att få stanna i Sverige. Den långa väntan gör att människor mår sämre och sämre vilket till slut leder till att vissa blir så psykiskt nedbrutna att de får stanna på den grunden. Detta är självklart inte syftet med systemet. Mot den bakgrunden har Folkpartiet liberalerna redan tidigare föreslagit att systemet med nya ansökningar skall avskaffas i samband med att en ny rättssäker asylprocess införs.
I sammanhanget är det centralt att fundera över vad orsaken är till de många nya ansökningarna. En förklaring är att andelen asylsökande som har tillräckligt starka skäl för att få uppehållstillstånd i Sverige minskat under senare år. Därmed har andelen avslag ökat vilket i sin tur medfört fler överklaganden och nya ansökningar. En annan förklaring är att dagens rättsosäkra asylprocess leder till att de som fått avslag inte upplever att deras skäl verkligen prövats. I ett sådant läge är det svårt för många att acceptera ett avslag på en asylansökan. Genom en reform som innebär att rättssäkerheten förbättras skulle därmed sannolikt behovet av nya ansökningar minska.
Under 2002 bifölls nio procent av de ärenden som överklagades från Migrationsverket till UN. Så många som sexton procent av de nya ansökningarna bifölls. Det framgår inte av propositionen vad orsaken är till att så pass många nya ansökningar slutligen bifalls. Sannolikt är förklaringen i en hel del fall att skäl för att få uppehållstillstånd uppstått under väntetiden i Sverige. Det kan handla om att väntetiden gjort redan sjuka människor än sämre så att de till slut fått stanna. Barn som lever gömda mår ofta mycket psykiskt dåligt av detta, och efter tillräckligt lång väntan kan det innebära att barnen mår så pass dåligt att det framstår som djupt inhumant att avvisa dem. I andra fall är grunden för bifall på en ny ansökan att s.k. ”flyktingskap sur place” uppstått. Det innebär att den asylsökande, genom politisk eller annan aktivitet i Sverige, riskerar förföljelse i sitt forna hemland.
När det gäller de fall då skäl för uppehållstillstånd uppstått i Sverige finns det inga större humanitära invändningar mot att avskaffa ny ansökan, snarare tvärtom. Det hade varit humanare att verkställa en avvisning än att tillåta att exempelvis barn far illa i Sverige.
Det finns dock en kategori bifall till nya ansökningar i UN som skapar större problem och det är de fall då den bristande asylprocessen gjort att skälen för att få stanna inte tillfredsställande utretts förrän ny ansökan lämnats in. I dessa fall är det alltså en illa fungerande asylprocess i sig som medfört att bifall skett först i samband med en ny ansökan. I det följande ges två exempel.
Ex 1 I november 1998 avslog UN ett överklagande från en man från Iran. Därefter avslog nämnden hela fem nya ansökningar om uppehållstillstånd från mannen. Grunderna för mannens sjätte nya ansökan var i princip desamma som de som tidigare lett till avslag. Efter en muntlig handläggning i UN bedömdes mannens berättelse om sin regimkritiska aktivitet vara trovärdig och ansökan om uppehållstillstånd bifölls. UN ansåg alltså först vid den sjätte nya ansökan att mannen vid ett återvändande skulle riskera förföljelse och straffas för sina regimkritiska åsikter.
I sitt beslut om bifall betonade UN att den iranske mannen vid den muntliga handläggningen givit ett trovärdigt intryck. Det är alltså högst sannolikt att en asylprocess där muntlig handläggning skett från början skulle inneburit att mannen fått bifall betydligt tidigare i processen.
Ex 2 En ung kvinna från Tanzania lämnade under 2002 in en tredje ansökan om uppehållstillstånd. UN hade tidigare, på begäran av Europadomstolen för mänskliga rättigheter, ställt in beslut om att verkställa avvisningen. Kvinnans skäl för sin ansökan var att hon vid återvändandet till Tanzania skulle riskera könsstympning eftersom hennes familj lever i ett område där detta fortfarande är frekvent förekommande och hennes två systrar utsatts för detta. Utifrån en rapport från svenska ambassaden i Dar es Salaam om förekomsten av könsstympning i området varifrån flickan härstammar samt ett utlåtande från en MR-organisation, som redan åberopats vid tidigare prövningar, bedömde nämnden att det fanns sannolika skäl för könsstympning. Nämnden bedömde sålunda att flickan hade skyddsbehov och biföll hennes ansökan om uppehållstillstånd.
Av det andra exemplet framgår att UN i detta fall underkände den värdering av bevis som gjorts tidigare i processen. Mellan raderna går det att utläsa att UN anser att de tidigare bedömningarna av Migrationsverket och UN inte varit korrekta. Även i detta fall var det alltså asylprocessens brister, inte några skäl som uppkommit efter lagakraftvunnet beslut, som var grunden för bifallsbeslutet.
Folkpartiet liberalerna ser det som ytterst angeläget att snarast få till stånd den nya instans- och processordning som sju partier i riksdagen tidigare kommit överrens om. UN skall läggas ned och ersättas med en process under domstolsliknande former där renodlade tvåpartsförhandlingar förs med den asylsökande närvarande. I samband med att så sker kommer det vara naturligt att avskaffa systemet med nya ansökningar och ersätta det med en smalare ”säkerhetsventil” av den modell som regeringen nu lagt förslag om.
Däremot skapar det flera problem att som regeringen nu gör lyfta ut frågan om nya ansökningar från övriga förändringar av asylprocessen. För det första är en av huvudorsakerna till de många nya ansökningarna att asylsökande inte upplever att de fått sin ansökan prövad på ett rättssäkert sätt. En rättssäker asylprocess skulle därmed kraftigt kunna minska antalet nya ansökningar.
För det andra är risken stor att den nya ”säkerhetsventilen” i form av verkställighetshinder också kommer att användas i för stor utsträckning så länge som asylprocessen i stort inte förbättrats. Förslaget i propositionen riskerar därmed bara att flytta det problem regeringen vill åtgärda. I stället för att asylsökande lämnar in nya ansökningar gång på gång är risken stor att det kommer in en rad ansökningar om att stoppa verkställigheten av det fattade beslutet.
För det tredje vet vi att det, i likhet med de två refererade exemplen, finns människor som har starka skyddsskäl som får uppehållstillstånd i Sverige först genom en ny ansökan. I en hel del fall beror det faktum att de fått uppehållstillstånd först genom en ny ansökan på att den reguljära prövningen inte fungerat på ett tillfredsställande sätt.
Risken är därmed stor att regeringens förslag inte kommer att leda till att de problem regeringen vill angripa löses. Dessutom kommer ett avskaffande av nya ansökningar utan att andra förändringar samtidigt görs att skapa humanitära konsekvenser som inte är acceptabla genom att människor som har skyddsskäl kommer att avvisas från Sverige.
Mot bakgrund av det sagda anser Folkpartiet liberalerna, i likhet med ett flertal remissinstanser, att de nya ansökningarna skall avskaffas först i samband med att en ny instans- och processordning införs. De nya ansökningarna bör då ersättas med en mer begränsad säkerhetsventil i form av verkställighetshinder på sätt som regeringen föreslagit i föreliggande proposition.
Regeringen verkar tyvärr göra sitt bästa för att förhala avskaffandet av Utlänningsnämnden. Den oförmåga regeringen visar att följa riksdagens uttryckta vilja att skapa en rättssäker och human asylprocess är mycket beklaglig. Dagens rättsosäkra asylprocess orsakar mänskligt lidande och långa handläggningstider. Förslag om hur en ny process skall se ut har funnits på regeringens bord ända sedan den parlamentariska kommittén Ny instans- och processordning i utlänningsärenden (NIPU), våren 1999 lade fram förslag om en ny asylprocess. Gång på gång har olika migrationsministrar gjort utfästelser om när den nya ordningen skall träda i kraft utan att dessa utfästelser infriats.
Det finns ett förslag om hur en ny ordning skall se ut som fått viss kritik av Lagrådet. Nu är det dags för riksdagen att slå fast ett slutdatum för när den nya ordningen skall träda i kraft. Mot bakgrund av det omfattande utredningsarbete som redan genomförts är vår bedömning att en ny instans- och processordning ska kunna träda i kraft senast den 1 januari 2005. I samband därmed bör de nya ansökningarna avskaffas på sätt som regeringen nu föreslagit. Regeringen har nu lagt ett förslag som inte till fullo kan kombineras med en överprövning av asylärenden i domstol. Därför skall regeringen återkomma med eventuella förändringar av sitt förslag i så pass god tid att en ny ordning med verkställighetshinder i stället för ett system med ny ansökan skall kunna bli verklighet samtidigt med den nya instans- och processordningen.
De senaste åren har svensk asylpolitik skärpts. Regeringen pressas då och då till eftergifter och har utlovat flera lagförändringar som skulle göra flyktingpolitiken mer human, däribland ett vidgat flyktingbegrepp så att förföljelse på grund av kön eller homosexuell läggning skall konstituera flyktingskap och förbättringar för asylsökande barn. Senast i samband med att en ny instans- och processordning träder i kraft och nya ansökningar ersätts med ett nytt system bör regeringen ha presenterat förslag som humaniserar flyktingpolitiken. Även detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 februari 2004 |
|
|
Bo Könberg (fp) |
|
|
Erik Ullenhag (fp) |
Linnéa Darell (fp) |
|
Nyamko Sabuni (fp) |
Mauricio Rojas (fp) |
|
Anne-Marie Ekström (fp) |
Solveig Hellquist (fp) |