Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommuners möjlighet att rätt bemöta asylsökande barn i kris.
Migrationsverket har som policy att inte ersätta, alternativt endast delvis ersätta, kommuner för den verkliga kostnad och de insatser som asylsökande barn kan kosta kommunen i väntan på beslut om uppehållstillstånd.
Kommunerna har många gånger hälsat nya asylsökande välkomna dels för att underlätta för Migrationsverket när de behöver platser,dels för de asylsökandes egen skull och för vikten av mångfald i kommunen.
Inte sällan händer det under denna ibland långdragna process att socialnämnden och dess förvaltning kallas in för utredning då man uppmärksammat att något barn far illa. I dessa fall ersätts inte kommunen för utredningskostnader som kan ha samröre med tidigare upplevelser och vara anledning till ansökan om asyl.
Många kommuner har nu blivit varse de extra åtaganden och kostnader som Migrationsverket trots utfästelser om att stå för kostnaderna för de asylsökande inte tar på sig utan man räknar detta till en kommuns normala uppgift. Inte minst viktigt är att man nu i kommunerna också uppmärksammat sitt eget tillkortakommande vad avser kompetensen att möta ett barn i denna situation. Läget håller på att bli ohållbart och risken att kommuner drar tillbaka sitt erbjudande om platser för asylsökande börjar bli uppenbar.
Min uppfattning är att Migrationsverket nu måste inse många kommuners bristande förmåga och bristande ekonomiska möjlighet att rätt möta det asylsökande barnet som befinner sig i en krisliknande situation. Migrationsverket måste i kontakt med kommunerna på bästa sätt söka lösa denna konflikt – för barnens skull.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |