Motion till riksdagen
2003/04:Sf218
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Försäkringskassorna


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte förstatliga försäkringskassorna.

Motivering

I budgetpropositionen redovisar regeringen ett antal kraftlösa förslag till åtgärder för att komma till rätta med de ökande sjukskrivningarna. Jag har invändningar mot flertalet av dessa förslag. Samtidigt kan jag konstatera att regeringen redan i våras har tagit till sig flera av Moderaternas förslag. I en partimotion från Moderaterna redovisas våra förslag för att komma tillrätta med de ökade sjukskrivningarna.

Sjukskrivningarna kan inte organiseras bort

Det går inte att organisera bort sjukskrivningarna. Ändå ger både direktiven och det vi hittills vet om ANSA-utredningen och det som går att utläsa av budgetpropositionen känslan av att det finns personer som tror det. I budgetpropositionen redovisar nämligen regeringen som inriktning att skyndsamt överväga frågan om att inordna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket i en ny sammanhållen statlig myndighet. Jag tvivlar starkt på att ett förstatligande av försäkringskassorna är det som löser problemen inom socialförsäkringsområdet. Till viss del tror jag till och med att man kan hävda motsatsen. Omorganisation orsakar alltid oro, osäkerhet och tappad geist i verksamheten. Är statligt centralstyrd verksamhet ett under av effektivitet och ändamålsenlighet? Är AMS-trixandet med arbetslöshetsstatistiken med kortsiktiga och centraldirigerade arbetsmarknadsåtgärder ett dygdemönster?

Det finns en stor risk att ett förstatligande av försäkringskassorna kommer att förhindra, försvåra och fördröja lokala initiativ och lokalt samarbete med till exempel kommuner och landsting. Jag tror till exempel inte att den rehabiliteringsgaranti som Försäkringskassan i Stockholms län och Stockholms läns landsting just kommit överens om skulle ha blivit av med en förstatligad försäkringskassa. Med likriktning försvinner flexibiliteten. Då minskar möjligheterna till lokala samverkansprojekt och samarbetsformer.

När man skall organisera om en verksamhet måste man naturligtvis göra en problemanalys. Man måste i det här fallet som utgångspunkt ha en seriös analys av socialförsäkringssystemets konstruktion, funktionssätt och verktyg. I stor utsträckning saknas dock en sådan. Ord som nu bollas i luften är likformighet, rättvis bedömning och resurseffektivitet. Är det bara försäkringskassorna som har ansvaret för en likformig bedömning? Har inte RFV som tillsynsmyndighet något ansvar? Har inte lagstiftaren ett ansvar? Vilken roll spelar de olika förvaltningsdomstolarnas bedömningar i domar som rör socialförsäkringen? I utredningen berörs inte heller socialförsäkringsnämnderna där ju många beslut i socialförsäkringsfrågor som berör enskilda tas.

Det går inte att få en exakt lika behandling när förutsättningarna och effekterna för de enskilda människorna aldrig är lika. Varje individ är unik. Det enda sättet att få en absolut lika behandling är att ingen mänsklig hand eller hjärna behöver bli inblandad. Enklare lagstiftning och en superdator är det i så fall som gäller.

Frågor om likformighet och rättvisa är komplexa. Uppdagade problem med kvalitet, likformighet och rättvisa är allvarliga men diskussionen om dessa frågor har hittills varit alltför förenklad. Jag anser därför att det behövs en mer fördjupad debatt om formell och materiell rättssäkerhet inom socialförsäkringen innan nya organisationsformer – som sägs öka förutsättningarna för att komma tillrätta med problem av skiftande karaktär – beslutas.

Illa vald tidpunkt

Jag anser att försäkringskassorna nu behöver lugn och ro och stöd från regeringen för att gemensamt kunna lösa en av de svåraste utmaningarna på mycket lång tid. Att nu snabbt genomföra en så omfattande organisationsförändring riskerar att bli rent kontraproduktivt och få mycket negativa konsekvenser för medborgarna. Alla organisationsförändringar skapar stor oro och att tro att just denna organisationsförändring inte gör det är naivt. Regeringen och Göran Persson tar en stor risk med en stor omorganisation i ett läge när sjukskrivningarna skall halveras och rehabilitering maximeras. Är regeringen beredd att ta denna risk?

Enligt min mening måste socialförsäkringsadministrationen även i framtiden bygga på en organisation med en decentraliserad grundstruktur och med ett starkt förtroendemannainflytande. I avvaktan på vad den s.k. Ansvarskommittén under ledning av Mats Svegfors kan komma att föreslå anser jag att grundstrukturen för försäkringskassorna bör vara de nuvarande länen.

Snålheten bedrar visheten

Försäkringskassorna har trots skenande sjukskrivningar sedan slutet av 1990-talet inte fått mer resurser till administrationen. När försäkringskassorna fått lägga stora delar av sina personella resurser på att granska och betala ut sjukpenning har det naturligtvis gått ut över en del annan verksamhet, som till exempel rehabiliteringen. Detta ser vi tydliga tecken på nu när de korta sjukskrivningarna minskar något medan de långa ökar. Vi moderater har under många går ökat anslaget till försäkringskassornas administration, eftersom vi insett att snålheten bedrar visheten. Det är i år, 2003, som regeringen har anslagit ökade resurser till försäkringskassorna. Av budgeten framgår att dessa ökade resurser tycks vara tillfälliga. Detta skapar naturligtvis ytterligare osäkerhet.

Stockholm den 29 september 2003

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)